No Reese, no party - förlust i premiären mot Paderborn
Ett udd- och fantasilöst Hertha kammade noll mot Paderborn i säsongspremiären. Kommer det se ut på liknande vis under säsongen kan vi redan nu efter en spelad match glömma allt vad uppflyttning heter. Det blev inget fest för Fiél i sin första match som tränare för den gamla damen.
Med schwung i stegen och exaltering i kroppen tog jag mig ner till Berlin för mitt andra återbesök sedan flytten hem till Sverige tidigare under sommaren. Förra gången jag var i Berlin befann jag mig i Fanzone när vi på SvenskaFans bevaka EM under mästerskapets första vecka. Denna gång skulle jag ta mig ut till Olympiastadion och Ostkurve som är min sektion på denna otroliga arena tillika idrottskomplex. Det var även dags att återse mina vänner efter en hel sommar från varandra och det är det som är det viktigaste när säsongen drar igång. Att bara stå tillsammans antingen utanför eller inne på arenan, ta en öl och umgås. Snacka förväntningar med varandra och vilka matcher som vi ses på framöver.
Det var en ganska väntad elva som Cristian Fiél beordrade ut på planen när säsongen sparkades igång inför 48 591 åskådare på bombastiska Olympiastadion i Berlin. Diego Demme bar kaptensbindeln i sin första match för klubben och det har jag en del åsikter om. Även om han är rutinerad så är det inte acceptabelt att han bär bindeln i sitt första framträdande då det devalverar betydelsen av ämbetet.
Inför matchen hyste jag farhågor gällande dagens match då jag förutspådde att vi skulle få det tufft mot ett Paderborn som burkar spela bra och är riktigt jobbiga att möta. Första tjugo minuterna var händelselösa och lagen kände på varandra där inget av värde hände. Paderborn sjönk ner lite i planen vilket betydde mer bollinnehav för oss och Tabakovic, förra säsongens skyttekung i 2. Liga träffade stolpen, men närmare än så kom vi inte ett ledningsmål innan paus. Paderborn ordnade strax innan paus en hörna och på den tog de ledningen genom Felix Götze. Förra säsongen släppte vi in otaliga mål på fasta situationer och det ser inledningsvis inte ut att bli någon ändring på den fronten. Det var en frustrerande halvlek att beskåda och allt var sig likt sett till hur förra säsongen såg ut. Kempf utgick skadad efter en dryg halvtimme och in som ersättare kom Marton Dárdai.
Hemmatifot i säsongspremiären 2024/25.
Efter bara två minuter var Tabakovic riktigt nära att kvittera matchen, men bollen rensade iväg på mållinjen och detta ledde till en kontring som slutade med att Bilbija stötte in 2-0 för gästerna och nu var uppförsbacken brant. Paderborn visade inget intresse av att gå framåt utan låg rätt i positionerna och trots tre byten så kom vi ingenstans. Saknades det inte understöd så fanns det inte tillräckligt med skicklighet för att bryta igenom ett kompakt försvar. En lite gnutta hopp tändes när Maza, vår unga juvel placerade in reduceringen med ett skott utanför straffområdet med knappa tjugo minuter kvar. Hertha fick omedelbart en injektion, men lyckades aldrig skapa de där farliga chanserna utan de som närmast att måla var Paderborn som återigen var farliga vid sina hörnor.
Det är sorligt att skriva det, men spelar inte Fabian Reese så har vi inget att komma med. No Reese, no party. Det är alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur säsongen kommer att fortgå, men dagens match var en repris på valfri från föregående säsong. Ny säsong startar, nya förhoppningar skapas, men det slutar syvende och sist i besvikelse. Igen, igen och igen. Även om jag inte är särskilt förvånad över dagens förlust så är det fortfarande en enorm missräkning att kamma noll hemma mot Paderborn. Nästa vecka väntar HSV borta och redan nu vet jag att vi kommer lämna arenan och staden med noll poäng i bagaget.
