Reseberättelse: FC Augsburg - Borussia Dortmund
Så är man då hemkommen efter vandring i Allgäu och fotboll i Augsburg. Fantastiska vyer i Alperna. 4-0-seger för Borussia och dessutom är Augsburg riktigt fint!
Semester. Då måste man ju åka på semester, eller hur? Och vad passar väl då bättre än att kombinera två intressen? Vandringsresan till vackra Allgäu i södra Bayern var inplanerad sedan länge, och jag hade också länge kollat in att Bundesliga skulle starta den helg vi tänkte resa hem. När Borussia Dortmund dessutom fick bortamatch just i Augsburg – bara ett par timmar bort – så var det bara att fixa biljett. Eller nåja, man behövde förstås en viss tur för att få tag på biljetterna, men det gick i alla fall bra. Resan kunde börja,
Nu ska denna text inte handla om vandring eller Allgäus alper, men jag måste ändå slå ett slag för detta fantastiska landskap. Tio dagar i en alpby i en grönskande dal omgiven av bergstoppar är verkligen vad som behövs för att hitta lugnet och harmonin efter ett år av jobbande och vardag. Att varje dag efter frukost ta på sig ryggsäcken, greppa vandringsstavarna och bege sig upp längs sluttningarna. Äta en soppa på en Hütte med fin utsikt över dalen. Sitta på en alptopp 800 meter ovanför byn och njuta av den vackra synen, av de häftiga bergstopparna runt omkring och inte minst av lugnet. Samtidigt som man äter sin medhavda matsäck. Fantastiskt.
Men allt tar slut någon gång. Fylld med ny kraft tog jag efter tio härliga dagar tåget från Sonthofen till Augsburg för nästa höjdpunkt. På stationen möttes jag av ytterligare en svensk Dortmund-supporter, och efter att jag checkat in på hotellet vid stationen var det dags att gå ut på stan och så småningom ut till SGL-Arena en bit söder om centrum. Vi hade läst att det skulle gå spårvagnar direkt från centrum till arenan, men vi visste inte var de utgick ifrån. Utanför stationen stod några poliser och de är ju dein Freund und Helfer så vi gick fram och frågade en polisman. Han förklarade vänligt att spårvagnarna till arenan börjar köra två timmar innan avspark och att de utgår från Moritzplatz vid shoppinggatan Maximilianstraße. Vi fick en vägbeskrivning dit och innan vi tackade och önskade polisen oss till och med ”Viel Spaß” (alltså mycket nöje). Artigt och vänligt även mot fotbollssupportrar, absolut dein Freund und Helfer.
Så vi gick längs Bahnhofsstraße och till Maximilianstraße. Väl där strosade vi runt lite på huvudgatan och kunde konstatera att Augsburg är en fin stad. Vi såg många BVB-supportrar men endast enstaka Augsburg-fans. En bit in på gatan gick kom vi till hotellet Drei Mohren, där en klunga supportrar trängdes runt ingången. Framför den stod mycket riktigt Borussia Dortmunds spelarbuss och det började väl snart bli dags för laget att åka till arenan. Klubbchefen Hans-Joachim Watze satt vid ett kafébord utanför. Trots solglasögonen kände nog de flesta igen honom men lät honom trevligt nog fika i lugn och ro. Även vi höll oss på avstånd och började dra oss mot Moritzplatz, för snart skulle spårvagnarna börja gå.
Plötsligt såg jag några meter bort en bekant gestalt: Thomas från supporterklubben Revierfreunde, som vi brukar träffa på Bürgermeister Lindemann när vi är i Dortmund. Han skrattade när han såg att även en del av den svenska supporterskaran var i Augsburg. Efter lite snack så kom plötsligt en spårvagn med en massa supportrar och texten ”Fußball” på skylten. Vi tog oss snabbt på och efter tjugo minuters färd stående i en ganska välfylld vagn släpptes vi av vid ändhållplatsen och såg SGL-Arena på andra sidan en genomfartsled. Vi fick gå runt drygt halva arenan för att hitta bortasektionen där vi skulle hämta ut våra biljetter hos klubbens supporteransvariga. De hade lovat att ta med biljetterna eftersom det var för lite tid från biljettsläpp till min avresa för att skicka biljetterna till Sverige. Vi hittade snabbt minibussen med de ansvariga, men vad nu då? Våra biljetter fanns inte där!
Efter en stunds snack med en av de ansvariga ringde han sin kollega, som lovat att vi skulle kunna hämta biljetterna på plats i Augsburg. Kollegan hade mycket riktigt sagt till biljettavdelningen att inte skicka våra biljetter med posten till Sverige, men ändå hade just detta uppenbarligen skett! Men problem är till för att lösas. Efter lite samtal mellan de supporteransvariga på plats så stod det snart klart att det fanns några biljetter över på grund av supportrar som lämnat återbud. Så ganska snart hade vi köpt ett par nya biljetter kontant och vi fick löfte om att vi löser betalningen av de biljetter som skickats till Sverige i efterhand. Nu hade vi inte sittplatsbiljetter bredvid Dortmund-klacken utan istället ståplatsbiljetter mitt i klacken. Så strulet ledde ju i slutändan till något bättre! Men först efter några rejält oroliga minuter där vi undrade om vi skulle behöva se matchen på någon pub i Augsburg ...
En knapp timme kvar till avspark. Vi gick in genom insläppet med hjälp av våra nyinköpta biljetter och tänkte köpa oss var sin korv och inte minst något att dricka i värmen. Men väl framme vid kiosken visade det sig att man först var tvungen att skaffa ett kort att betala med. Det systemet har man i Dortmund också, men vi var ändå lite förvånade över att man hade detta för all del rätt smarta system även på bortasektionen. Nåja, vi fick tag på våra kort och kunde vid andra försöket köpa korv. En currywurst senare gick vi upp på läktaren. Som så ofta på ståplats var det trångt direkt efter ingången, men när vi väl trängt oss upp en bit på läktaren så var det än så länge rätt gott om plats. Vi kollade in våra spelare när de värmde upp på planen och såg att ”Kuba” värmde med avbytarna. Vem skulle då spela istället? Jo, nyförvärvet Aubameyang skulle få chansen från start direkt i första ligamatchen!
Läktarna började fyllas på ordentligt, spelarna marscherade in och det var dags för avspark. Första halvlek kändes länge lite för loj. Alltför lite rörelse och alltför många sidledspass, inte minst mellan Subotic och Großkreutz. Någon chans av vardera laget i början, men sen var det långa stunder händelsefattigt. Förutom några irriterade vrål från hemmapubliken när domaren lät spelarna trycka till lite i närkamperna. Stämningen var ändå stundtals god i bortaklacken. Och mitt i halvleken kom också ledningsmålet som en blixt från klar himmel. Schmelzer fick lite yta till vänster och slog ett tidigt inlägg och vid bortre stolpen dök ingen mindre än Aubameyang upp och skallade in bollen i mål. Vilt jubel bland oss, och vad kul för killen att få göra mål direkt i första ligamatchen!
I slutet av första halvlek var det sedan lite oroligt när Dortmund inte fick bort bollen. Vi fick se skott ett par farliga hörnor och ett skott just utanför innan vi kunde svälja ner hjärtat på sin rätta plats igen.
I andra halvlek skulle för all del målen också dröja ett tag, men när de kom så var det samme man som tidigare som stod för dem. I alla fall för två mål till, och båda gångerna efter smarta instick och snabba djupledslöpningar. När Aubameyang byttes ut med tio minuter kvar fick han en stående ovation av alla tillresta Dortmund-supportrar, alltså även av dem på sittplats. Augsburg var ett slaget lag trots att man egentligen gjort en rätt bra match, och i slutet kunde Lewandowski sätta 4-0 på straff efter att den inbytte ynglingen Hofmann utmanat sin back och blivit fälld. Stämningen var hög, vi sjöng och hoppade för fullt!
Efter slutsignalen stannade vi kvar och hyllade vårt lag innan vi långsamt gick mot spårvagnarna och kom in till stan igen. En pizza på ett hak vid stationen var både gott och givande eftersom de visade Sportschau med sammandrag från dagens matcher på TV. Efter lite slappande på hotellet tog jag mig sedan till en krog där det skulle vara någon gemensam supporterfest för båda lagens supportrar. Thomas från Revierfreunde hade tipsat mig om detta tidigare på dagen. Augsburg calling kallades det hela och det spelades livemusik av ett Augsburg-band och ett Dortmund-dito. Bandet Dortmunder Jungs spelade rätt skön rock även om det var lite för monotont punkrockigt för min smak. Lite mer variation och melodi hade gjort gott. Bänkgrannarna från Augsburg var dock imponerade och avundsjuka på de band som finns bland Dortmunds supportrar. Reaggen från Augsburg-bandet hade inte varit något vidare, fick jag höra. Men själv kan jag ionte uttala mig eftersom de redan spelat klart när jag kom dit. Framåt midnatt lämnade jag den trevliga festen tillsammans med en annan supporter som visade sig bo på samma hotell.
Och nästa dag blev det tid för lite sightseeing i Augsburgs fina stadskärna, som definitivt är värd ett besök, även om det just ny byggdes en hel del runt om i centrum. Rådhuset är imponerande, Maximilianstraße kantas av många gamla fina hus och vid Ulrichsplatz finns något så ovanligt som en envangelisk och en katolsk kyrka på samma plats, ihopbyggda till och med.
Nu är det bara att se fram emot nästa resa, som nog går till Dortmund och en hemmamatch.
