Slutord
Häromkvällen var det president- och presidieval hos Hertha. Uppskattningsvis 3500 personer kom till ICC´s lokaler för att göra sin röst hörd. När allt var över hade sittande president Gegenbauer fått ca 75% av rösterna och blivit omvald. Därmed lär firma Gegenbauer & Preetz fortsätta sitt styre trots två avstigningar på tre år.
För under samma möte röstade även medlemmarna nej till att överklaga till nästa instans även om denna möjlighet fanns. Därmed kan vi konstatera att det blir spel i Zweite till hösten. Fokus på nästa säsong ansågs väga tungt som motivering till det beslutet. Att kasta bort ännu mera tid på att överklaga hade inte varit smart. Få bedömde utsikterna till framgång där som små.
Likt Köln har Hertha på något sätt denna säsong lyckats besegra sig självt. Det ena självdestruktiva beetendet har avlöst det andra. Vi har spelare som visar större glöd i domarens omklädningsrum än vad de gör på plan. Kombinera Preetz högmod och arrogans med Ramos & Raffaels håglöshet kryddat med Lell´s vrede. Inför returen i Düsseldorf började Lell slåss tre gånger under samma träning. Först med Ben-Hatira, sedan med tränarstaben, för att avsluta en boxningsmatch med reservkeeper Burchert. På vilken arbetsplats är det OK att starta slagsmål tre gånger under samma arbetsdag? Vem kunde tro att den annars så timide Kobiashvili skulle tappa besinningen totalt och börja slå domaren?
Fotboll går som bekant ut på att hitta sätt att vinna. Det blir svårt när folk i samma lag börjar slåss internt istället för att fokusera på motståndaren. Därför känns också degraderingen så onödig. Detta hade inte behövt hända. Kvalitén för spel i Bundesliga fanns i truppen.
Hertha måste nu sätta sig ner och fundera kring framtiden. Vilken slags fotboll man vill spela och rekrytera spelare och tränare därefter. För det upplevs som om den röda tråden någonstans gått förlorad det sista året. Nye tränaren Jos Lukuhay har sagt att han vill spela en attraktiv fotboll och vi hoppas att så blir fallet.
Hösten 2009 förhandlade undertecknad med centralredaktionen om att få återstarta den nedlagda Hertharedaktionen. Intresset var svalt. Bedömningen var istället att det var mera intressant med sidor för Wolfsburg och Zeljeznicar. På den här tiden låg de tyska lagen på Europasidan. Så småningom fick jag dock min vilja igenom och kunde börja skriva.
Tre år senare så kan vi se hur det har gått för dessa redaktioner. Antalet skrivna artiklar är det mest rättvisa måttet att mäta engagemanget hos en redaktion.
2010 Hertha 295 st, Wolfsburg 171 st, Zeljeznicar 156 st
2011 Hertha 389 st, Wolfsburg 130 st, Zeljeznicar 60 st
2012 per 31/5. Hertha 111 st, Wolfsburg 39 st, Zeljeznicar 30 st
Inget snack om saken alltså om att vi har rättfärdigat vår existens således.
Under den gångna säsongen så har vi haft förmånen att stifta bekantskap med nya redaktionerpå Tysklandssidan. Nu när säsongen är avslutad så kan vi se hur dessa har skött sig.
Hansa Rostock 37 artiklar, Dresden 33, Freiburg 29, Nürnberg 23, Mainz 23, Union 22 och Augsburg 10 skrivna artiklar under den nyss avslutade säsongen.
Resultatet är direkt nedslående. Aldrig har så många lyckats åstadkomma så lite. Jag får det till 177 artiklar sammanlagt. Trots att vi bara är två man i Hertharedaktionen så skrev vi alltså flera artiklar under säsongen än dessa gjorde tillsammans.
Min bedömning är nu den att jag inte tycker att arbetsfördelningen längre på Tysklandssidan är acceptabel. Det kan inte vara rimligt att en redaktion sitter och skriver flera artiklar än vad sju andra gör kollektivt under en och samma säsong. Det får faktiskt vara för min del. Jag ställer inte upp på detta ännu en säsong och kommer därför avsluta mitt skrivande på SF.
Vill Lindmark fortsätta driva Herthasidan önskar jag honom lycka till. Annars får andra förmågor ta vid. För det vore synd om sidan lades ner helt och hållet.
Detta får bli mina slutord.
HA HO HE HERTHA BSC.