Shkendija - Tottenham
1 - 3

Slutstation Bielefeld!

Hertha gjorde under tisdagen det som Hertha brukar göra så här års: åka ur DFB-Pokal. Arminia Bielefeld, till vardags topplag i 3. Bundesliga, blev en för tuff nöt att knäcka och vann inte helt oförtjänt efter straffsparksläggning.

2012: Wormatia Worms, 1:a rundan
2013 Kaiserslautern, 2:a rundan
2014: Arminia Bielefeld, 2:a rundan

Ovan ser ni Hertha BSC:s betvingare i DFB-Pokal under Jos Luhukays regim. Knappast ett imponerande facit för en förening av Herthas kaliber och ambitioner. Dock har Hertha haft problem att hävda sig i cupen under lång tid, och känns snarare kulturellt betingat än Luhukays fel.

Vår holländske tränare hade dock lärt sig läxan från förra årets debacle mot Kaiserslautern, då han lät en väldigt reservbetonad elva spela bort titeldrömmarna. Mot Bielefeld mönstrade Luhukay en till synes stark uppställning. Schulz, Skjelbred och Ben-Hatira vilades pga skada och Heitinga stod över men i övrigt var manskapet detsamma som mot HSV i lördags. Detta innebar att Hegeler, Ndjeng, Brooks och Haraguchi fanns med från start och fick värdefull speltid. På andra planhalvan kom förra Hertha-spelaren (tillika min personliga favorit) Peer Kluge till start för hemmalaget.

Det stod klart från första stund vad Bielefeld-tränaren Norbert Maier instruerat sina adepter. Elva man bakom boll, stå lågt och vänta ut Herthas misstag. En taktik som visade sig framgångsrik. Hertha tilläts matchen igenom ha mycket boll (70-30 i bollinehav till Herthas favör), men kunde inte alls utnyttja detta faktum. Bielefeld kämpade, slet och bjöd inte på en millimeter yta av egen planhalva, samtidigt som bortalaget var alldeles för långsamma och oprecisa i passningsspelet för att skapa några farligheter. Om Hertha hade en ”gameplan” gjorde man sitt bästa för att dölja den.

Närmast ett ledningsmål kom Bielefeld genom en farlig nick från Schütz men Kraft, som var en av få ljusglimtar denna afton, befann sig på rätt plats. En möjlighet skapade dock de blårandiga i första halvlek: Beerens hittade Kalou efter 24 minuter, vars nick rensades undan på mållinjen.

Andra halvlek fortsatte där den första slutat. Hertha med boll men utan att skapa något framåt. Stundtals tycktes det som om Hertha uppträdde som ett arrogant topplag, som utan att anstränga sig nämnvärt ändå förlitade sig på det hela skulle lösa sig till slut. Det hela resulterade därför i en långtråkig, tillika mållös andra halvlek.

Under förlängningen bytte Luhukay in Wagner och Schieber för att få fart och tyngd framåt. Detta gav inte önskad effekt – snarare tvärtom då matchen gick till straffavgörande. Väl där var det Bielefeld som hade nerverna i styr och kunde vinna med 4-2. Syndare i Hertha blev mycket riktigt de inbytta Schieber och Wagner, som båda missade sina straffar.

Berlin får alltså som vanligt nöja sig med att stå som värd när finalen i DFB-Pokal går av stapeln på Olympiastadion i maj. Bielefeld vann efter en taktiskt sett perfekt genomförd match, samtidigt som Hertha stod för ett bottennapp. Det var inte många som stärkte sina aktier inför helgens match mot Paderborn, och jag skulle tro att det dröjer tills vi får se Hegeler från start igen. Mittfältaren tog knappast chansen igår, även om han var långtifrån ensam om att vara förvånansvärt blek.

Jos Luhukay var med rätta besviken efter slutsignalen, men menade att det inte var helt oförtjänt att Bielefeld stod som segrare. En som var betydligt gladare var Peer Kluge. I en match som verkligen bar slitvargens signum kunde inte ens kramp kunde hindra den defensive mittfältaren från att ta en rejäl revansch på den klubb han så ovärdigt fick lämna.