Blogg: Steffen Karl och Fortuna Köln
Tag der Deutschen Einhet och Relegationsspiele um den Klassenerhalt. Varning för ett långt, men förhoppningsvis läsvärt inlägg. Delar av inlägget har tidigare publicerats i Schwedische Borussens medlemsblad.
Landslagsuppehåll och vi tar oss därför en titt i historieböckerna. Igår firades ”Tag der Deutschen Einheit” till minne av återföreningen mellan Öst- och Västtyskland. Kultförklarade 11 Freunde, ett tyskt fotbollsmagasin, passade på att ta en pratstund med förre fotbollsproffset Steffen Karl och om ett fascinerande levnadsöde.
Steffen Karl föddes i pittoreska Hohenmölsen i dåvarande Östtyskland, en stad som grundades redan 1080, en sådär fyra mil sydväst om Leipzig. Hans uppväxt var inte särskilt speciell, han var förvisso en begåvad fotbollsspelare och debuterade i DDR-Oberliga för HFC Chemie i april 1988. Drygt ett år senare hoppade en annan spelare i ligan, Thomas Weiß då i Wismut Aue, av i samband med en match i Intertotocupen. Efter ett par öl med några lagkamrater sade Karl till en medspelare att han önskade Weiß all lycka med sitt nya liv och ”kanske vi träffas någon gång igen” - något som skulle få drastiska konsekvenser.
En av medspelarna angav Karl som stängdes av från den östtyska första- och andradivisionen. Karl blev sedermera soldat och låg inne i armén när Berlinmuren föll. 19 år gammal och mycket kvar att ge hade Steffen Karl ingen större lust att inte få spela fotboll igen. Kasernen låg precis intill Hansa Rostocks hemmastadion och det kröp i kroppen när publiken gick till arenan på helgen. På ett jullov vintern 1990 bestämde sig Karl och hans kommande fru Peggy att det fick vara nog. Paret satte sig i en taxi till Leipzig, tog tåget till Frankfurt am Main och skrev senare på ett kontrakt med Borussia Dortmund. Från juli 1990 till december1994 spelade Karl 72 matcher i Bundesliga för klubben.
Därefter lånades han ut till Manchester City och resten är historia. Så till ”Relegationsspiele um den Klassenerhalt” mot Fortuna Köln. Vi flyttar oss tillbaka till 1986 för en kort stund.
Ungraren Pal Csernai, en gång framgångsrik tränare i Bayern München, var mannen som skulle lyfta Borussia Dortmund mot nya höjder i Bundesliga på mitten av 80-talet. Efter ett par tunga år, såväl sportsligt som ekonomiskt, sedan återkomsten i Bundesliga knappt tio år tidigare - Reinhard Rauball klev på nytt in som president 1984 för att rädda klubben ur den ekonomiska krisen - skulle Borussia Dortmund återigen bli en klubb att räkna med i Bundesliga. Meriterade Csernai skulle lyfta klubben från de två tidigare årens trettondeplatser, men resultatet blev det precis omvända.
Med två omgångar kvar att spela fick ungraren lämna tränarposten i ett sista försök att rädda klubben från kvalspelet. Csernais assisterande tränare Reinhard Saftig fick ta över, men trots fyra poäng i de avslutande matcherna var kvalspelet oundvikligt, då Eintracht Frankfurt klarade kontraktet på bättre målskillnad. Där ställdes BVB mot Fortuna Köln, en klubb som i början på 80-talet krossat BVB i tyska cupens semifinal med 5-0.
I första matchen på Müngerdorfer Stadion i Köln, hemmaplan för Fortuna lokalrival 1. FC Köln, var det också Fortuna som drog det längsta strået. Inför 47 000 åskådare vann Fortuna med 2-0, efter mål av Bernd Grabosch och Karl Richter. Borussia Dortmund var därmed pressade till att vinna returen på Westfalenstadion med minst tre måls marginal för att säkra kontraktet. Efter 45 minuter och ett nytt mål av Grabosch, hade nog de flesta räknat ut BVB som nu verkligen hade kniven mot strupen. Saftig gjorde ett byte inför den andra halvleken och bytte ut försvarsgeneralen Lothar Huber, för den mer offensive Ingo Anderbrügge. Hober hade haft en tung första halvlek, medan hans ersättare skulle visa sig få en nyckelroll i matchen.
Knappa tio minuter in i halvlek nummer två gick Anderbrügge nämligen omkull i straffområdet och på den följande straffen kvitterade Michael Zorc till 1-1. 54 000 åskådare på Westfalenstadion eldade nu på hemmaspelarna som inledde kampen mot klockan. I den 68:e matchminuten nickade Marcel Raducanu in ledningsmålet och hoppet om en vändning var nu tänt på allvar. I klubbens historiebok ”Ein Jahrhundert Borussia Dortmund” skriver författaren att rumänens mål var mycket sevärt, inte bara för att Raducanu inte var någon vidare huvudspelare.
Nu märktes också skillnaden mellan lagen på allvar, konditionen svek hos gästerna, medan BVB fortsatte att trumma på offensivt. Fortunas målvakt Jacek Jarecki räddade dock kvar Fortuna i matchen med den ena räddningen efter den andra. Tiden höll på att rinna ut för hemmaspelarna när Jürgen Wegmann snappade upp Jareckis enda misstag i matchen. Jarecki lyckades inte hålla ett skott från Anderbrügge och på returen stod Wegmann, som var på rätt plats vid rätt tidpunkt, helt ren framför gästernas mål, bara metern ifrån mållinjen. Wegmann klippte till bollen med vänstern och med knapp styrfart rullade bollen in över linjen. En tredje och avgörande match var nu ett måste, då regeln om mål på bortaplan ännu inte var uppfunnen.
Supportrarna på Westfalenstadion trodde knappt att det var sant och vuxna män i allt från kostymer till jeansjackor jublade i kapp. Laget hade lyckats med det som ingen trodde var möjligt efter den håglösa insatsen i Köln några dagar tidigare. Den tredje och avgörande matchen spelades på en fredagskväll två veckor senare på neutral plan. Charmiga Rheinstadion i Düsseldorf stod värd för matchen och 50 000 åskådare fick se en målmässigt jämn halvlek innan luften gick ur Fortuna Köln. Dirk Hupe gjorde första halvleks enda mål, innan Michael Zorc gjorde 2-0 direkt i starten av den andra. Därefter trillade målen in och när Karl-Heinz Tritschler från Freiburg blåste av matchen efter 90 minuter var saken klar. Borussia Dortmund hade gjort ytterligare sex mål i matchen (till slut 8-0) och kontraktet var säkrat. Var klubben hade varit idag, om regeln om flest gjorda mål på bortaplan hade gällt 1986, är en läskig tanke.
Och varför var detta nu så intressant? Jo, i lördags möttes Fortuna Köln och Borussia Dortmund II i Regionalliga West. Nykomlingen från Köln tog ledningen genom Mitja Schäfer efter en halvtimmes spel, Patrick Owomoyela (minsann!) kvitterade med tjugo minuter kvar att spela.
Så var det med den saken.
