Summering av säsongen: ”Den oförglömliga säsongen”
Andreas Törner ger sig i kast med att sammanfatta Borussia Dortmunds säsong och hur man presterade i både ligan, cupen och Champions League.
När man går in i en säsong brukar man gå in med samma typ av förväntningar och frågor. Hoppas att vi kan komma närmare Bayern München, att vi kan komma till kvartsfinal i Champions League, hur kommer nyförvärven prestera och vilka kommer få sina genombrott denna säsong? Det är typen av tankar man brukar ha, men denna säsong gick man in med helt andra tankar med tanke på hur förra säsongen slutade. Tomma läktare som förändrade hela sporten även om det är, och alltid kommer vara, det som händer på plan som är av största intresse. Med det sagt var man inför den här säsongen orolig över hur länge vi skulle ha publiklösa läktare, hur många eventuella avbrott kommer vi ha och kommer alla ligor överleva från början till slut?
Hur var den här säsongen då?
Ja, om man skulle sammanfatta det lite kort direkt så gick det väl till slut som man trodde med tillägg av en positiv överraskning.
Champions League: Om man såg till motståndet så var det en grupp man bara skulle vinna eller åtminstone gå vidare ifrån. En grupp bestående av Zenit som på förhand bara skulle kännas jobbig mentalt men jobbig bortaresa till ett kyligare Ryssland med annan tidsskillnad. Ett Club Brügge med en härlig mix av lite äldre och spännande ungdomar som gillar offensiv fotboll men släpper till enkelt bakåt. Sist hade vi ett Lazio som jag kände innan skulle vara det enda laget som skulle kunna utmana om förstaplatsen för de har en hög högstanivå och en trupp i jämbördig nivå med oss. Som planenligt om man får vara så kaxig och säga det så gick det precis som det skulle, Dortmund blir gruppetta med 13 av 18 poäng med bara poängtapp som väntat mot Lazio.
Åttondelsfinal: I den här matchen väntade ett Sevilla som verkligen hade imponerat i La Liga och jag kände inför att det var 55%-45% i favör Sevilla. Om man skulle sammanfatta detta dubbelmöte skulle jag säga att det var två intensiva och händelserika matcher. Sevilla hade det mesta av bollinnehavet och kom till mest lägen medan Dortmund var smarta i presspelet och spelade snabbare och effektivare framåt. Det är ju lätt att göra det också när man har en stridsvagn som Håland där framme som typ gör mål på allt och känsliga fötter som spelar fram honom. Dubbelmötet slutade 5–4 sammanlagt men jag tror att alla kan hålla med om att det blev lite väl nervöst.
Kvartsfinal: Alltså egentligen finns det väl inte så mycket att säga mer än att det var välförtjänt och därav inte kände så mycket ilska efteråt. Det var lättare att känna stolthet efter att ha gett ett av världens bästa lag i form av Manchester City en riktig match och till och med haft avancemang i 45 minuter. Det slutade 2–4 sammanlagt för City och det får man säga är klart godkänt att nå kvartsfinal även om det är svårt att tänka hur det skulle sluta om inte Bellingham hade fått sitt regelrätta mål bortdömt.
* * *
DFB-Pokal: Nu kommer vi till det som man ändå får kalla den positiva överraskningen. Man tänker väl egentligen varje gång inför tyska cupen att så länge vi inte möter Bayern München i finalen eller på vägen dit så ska vi ha stora chanser att vinna skiten. Så blev fallet men jag säger inte att jag tog det för givet efter att Bayern åkte ut, för man visste ju då att det var många omgångar kvar och det finns fler bra lag även om det är långt ifrån deras klass.
Dortmunds väg till finalen kan man egentligen beskriva som nästan varje match de vinner. De vinner men borde avgjort matchen tidigare och inte göra det så onödigt nervöst. Final kom vi till oavsett och där väntade Leipzig, så man kände inför att detta inte kommer bli en lätt match. Som tur var hade jag fel för jag måste säga att Dortmund vann enkelt och då talar jag inte bara från att de vann med 4–1. Visst hade det också hjälp av att de gjorde ett tidigt ledningsmål och lättare därefter kunde gå på kontringar och snabba omställningar. Det var ett värdigt och fint avslut för dels veteranen Piszczek som ska sluta efter att ha varit i klubben under elva år och för Edin Terzic som man lättare skulle glömma om han nu inte skulle förra oss till denna titel.
* * *
Bundesliga: Om man bortser från det faktum att säsongen har varit konstig av anledning att det har varit publikfritt så tycker jag att det är en annan sak som har stuckit ut. Jag vet inte om det har just varit för att det har varit publikfritt eller om det helt är en del av den nya fotbollen men jag tycker detta har varit säsongen med flest skrällar. Kopplar man då detta till Dortmunds säsong och kanske egentligen de flesta säsongerna så är det tyvärr skrällarna som man känner är avgörande i slutändan.
För ska man ta Bundesliga från Bayern så måste man vinna de matcherna man brukar kalla måstematcher och inte förlora för många mot andra topplag. Ska man återgå då till säsongen så skulle jag vilja hoppa fram till 27:e omgången då det på något sätt kändes som att det skulle avgöras vart säsongen skulle landa. Det var mot Frankfurt hemma och skulle vi ha en chans att sluta på en Champions League-plats i slutändan så skulle vi behöva vinna. Tyvärr förlorade vi och då var det lättare att kolla ner i tabellen och känna att man bara skulle var glad att behålla en Europa League-plats till slutet. Jag vet inte vad som hände sen och har ingen direkt förklaring till detta men det blev sju raka segrar efter det. Med de segrarna och med facit i hand så får man ändå vara stolt över en tredjeplats.
* * *
Summering: En tredjeplats i ligan, utslagna i kvartsfinal i Champions League mot ett av Europas bästa lag, vann tyska cupen och uddamålsförlust mot Bayern i tyska Supercupen. Jag tycker inte att man kan säga något annat än att man ända får vara stolt över Dortmund med de resultaten. Visst har man alltid åsikter och känner en viss besvikelse över vissa saker som har hänt under säsongen men jag har lärt mig vissa saker som supporter i många år. Det är att oavsett hur en säsong slutar så kommer du dels aldrig känna dig riktigt nöjd och sen börjar man redan tänka på nästa säsong när en är slut. Med det sagt får vi tacka för en underhållande säsong och att man redan ser fram emot nästa men framför allt att fansen kommer tillbaka så att fotbollen återgår till som den ska vara.
