Roma - Sassuolo
4 - 2

Svarta veckan äntligen över

Inte särskilt överraskande – ändå lika tungt. Hertha inkasserade sin fjärde raka förlust borta mot Schalke 04 under fredagen. En förlust som avslutar en hektisk ”Englischer Woche”, som väckt flera frågetecken inför Herthas säsongsavslutning.

Förlust mot Leverkusen. Förlust mot Bayern. Det var inte heller många som trodde på annat än förlust mot Schalke 04. Och belackarna skulle visa sig få rätt. Matchen mot Schalke var ett klart bevis på att Hertha inte hade lyckats skaka av sig det hårda matchandet den senaste veckan, vare sig fysiskt eller mentalt.

Jos Luhukay valde att frångå sin normala taktik för att istället spela med två forwards i form av Ramos och Wagner. Mittfälet formerades enligt diamantmodellen, där Cigerci var tillbaka från skada. Längst bak hittade vi även en debutant; norrmannen Jarstein fick hoppa in i Hertha-buren då ordinarie målvakt Thomas Kraft blivit pappa under dagen. Alles gute Thomas!

Nämnde Jarstein fick bekänna färg direkt inför en utsåld Veltins Arena. Draxler fick på ett lurigt skott i matchinledningen, vars förrädiska studs höll på att ställa normannen helt.

Den hektiska inledningen skulle dock fortsätta när mittbacken Ayhan var en hårsmån från att ge sitt Schalke ledningen efter att hans finfina frispark prickat stolpen efter tio spelade minuter. Samme Ayhan bjöd sedan Ramos på ett friläge några minuter senare, men vår skyttekung är tydligt ur slag för tillfället och dennes lobbförsök gick högt över mål. Ännu en chans som borde förvaltats och som hade gett denna match ett annat ansikte.

Istället kunde Obasi göra bort vikarierande vänsterback Schulz med en bröstnedtagning, finta bort en långsam Kobiashvili, runda Jarstein och till sist lägga in ledningsmålet i öppen bur. En fin prestation av nigerianen, som dock inte förringar det usla agerandet av Hertha-försvaret.

Mål i baken, och på nytt luften ur i bortalaget. 4-4-2-uppställningen gav föga framgångar där Wagner mest såg tung och långsam ut. Ben-Hatira fick dock på ett fint skottförsök innan halvtid, där bollen gick tätt över Fährmanns högra kryssribba.

Någon hårtork verkar inte ha levererats i Hertha-kabinen under pausen för det var ett slött och håglöst lag som kom ut till den andra halvleken. Det passade ett cyniskt Schalke på att utnyttja. Obasi hittade Huntelaar som fick tid och utrymme att stenhårt pricka in 2-0 till hemmalaget, utan chans för Jarstein i målet. Huntelaar som med den aktionen verkligen visade vilken mästerlig avslutare han ännu är.

Med halvtimmen kvar kom nya taktiska direktiv från sidlinjen. Ut med Wagner och Skjelbred – in med Ronny och den comebackande Baumjohann med syfte att få till något offensivt. Särskilt Ronny var lyckosam i sitt inhopp, men mest glädjande denna i övrigt dystra kväll var givetvis att Baumjohann äntligen kan spela fotboll på högsta nivå igen, efter sin korsbandsskada.

Med dessa båda herrar på plan inleddes även Herthas bästa period i matchen, där laget hade mycket boll på offensiv planhalva. Dock utan att spela särskilt spetsigt. Schalke var allt annat än bra i andra halvlek men var ändå inte särskilt oroliga att behöva tappa sin ledning.

När sedan ett, enligt mina ögon, helt regelrätt mål av Langkamp efter en Ronny-hörna dömdes bort av domare Perl så kändes saken ganska klar. Hertha gick mot sin fjärde raka förlust, och man gjorde det som ett lag helt utan form, självförtroende eller med en idé om hur denna trista trend ska kunna vända.

Vi ska dock inte vara alltför hårda i vår dom över de senaste insatserna, då motståndet varit av sådan dignitet att poäng knappast kan krävas. Det som ska bli spännande att se är just hur gruppen hämtar sig från dessa smällar och hur man avslutar denna säsong, nu när spelschemat framöver ser klart överkomligare ut.

Målskyttar:
1-0 Obasi (16’)
2-0 Huntelaar (46’)

Byten för Hertha:
Ronny (Skjelbred, 59’), Baumjohann (Wagner 59’), Niemeyer (Cigerci, 77’)