Tankar om säsongsinledningen
0-1 mot Nurnberg
2-2 mot Hamburg
1-1 mot Hannover
Så lyder facit för Hertha´s del efter de tre inledande matcherna. Ojämnheten har varit påfallande. Inte bara från match till match men också från halvlek till halvlek. Bedrövligt spel i premiären mot Nurnberg. Dåligt tempo, få skapade målchanser och mest alamerande var att närkampsspelet inte var bättre.
Helt klart bättre i nästa match då Hertha besökte Hamburg. En mycket förbättrad insats där bortalaget inte hade mindre än 22 avslut på mål och var det lag som låg närmast segern. Bollen gick fortare inom laget och man krigade bättre ute på plan.
I söndags var det rättvist att Hannover ledde i halvtid då Hertha hade svårt att skapa något av värde till en början. Efter några taktiska omdispositioner i andra så åt sig ändå Hertha sakta in sig i matchen. Hemmalaget hade förvisso merparten av spelet men skapade i ärlighetens namn i så värst mycket. Visst borde frisparksmålet godkänts men jag kan rabbla upp massvis med situationer, under årens lopp, där Hertha antingen borde fått mål med sig eller fått regelvridiga mål emot sig. Ett exempel var Union´s kvittering i senaste derbyt.
Till slut kom kvitteringen också efter att Lasogga visat vilken goalgetter han är. Ett resultat som stod sig matchtiden ut. I andra raka matchen har Hertha i slutminutrarna kvitterat och visat att det finns en mental styrka och moral inom laget. Själv minns jag Bundesligasäsongen 2009-10 då Hertha var sämst i hela ligan de sista 25 minutrarna och ofta där förlorade matcherna.
En skillnad som man direkt märker mellan Erste och Zweite Bundesliga är att om man begår ett misstag så straffas man i regel för detta. Merparten av de mål som Hertha har släppt in har varit individuella missbedömningar med baklänges mål som följd. Undantaget var straffen mot Hamburg som var solklar.
Inget konstigt med detta då spelarna i Bundesliga naturligtvis i regel är bättre. Men det antyder framförallt att försvarsspelet kanske måste bli lite mera resolut i framtiden. Inte stå och fippla så mycket. Skall man bli av med bollen så är det helst på motståndarens planhalva det skall ske.
Levan Kobiashvili var en spelare som inför säsongen var kraftigt ifrågasatt. Måste få tycka att georgiern har skött sig helt OK än så länge. Det kanske inte går så fort men Levan har varit placeringssäker istället och jag tvivlar på om Malik Fathi hade gjort det så mycket bättre.
Thomas Kraft fortsätter övertyga med sin pondus även om han kanske var lite sen på Pinto´s frispark senast. Nyförvärvet Maik Franz är nog den som har haft störst problem hittills. Några misslyckade brytningar och felpass har ställt till det. Dessutom bröt han näsan mot Hannover men tros kunna spela mot Stuttgart ändå. Även Roman Hubnik sägs vara aktuell till den matchen så det är lovande.
I offensiven så tycker jag att Raffael förtjänar en startplats. Samspelet med den givne Ramos är inarbetat och de trivs ihop. Däremot så tycker jag Ebert varit något av en besvikelse. Alltför många felpass och felbeslut samt att inläggen kunde varit bättre. Han verkar halka ovanligt mycket också den gode Ebert. Här finns dock alternativ med Rukavytsya i spetsen. En möjlig framtida uppställnig kan var Ramos-Raffael-Torun och Lasogga längst fram. Det har bara gått tre matcher och det tar tid att spela in sig i Bundesliga.
Tycker trots allt att Hertha visar så pass mycket att ett nytt kontrakt skall kunna ordnas. Nog ser det värre ut i klubbar som Freiburg, Köln, Lautern och Augsburg. Det tycker jag allt. Hertha håller så sakteliga på att växa in i Bundesligakostymen även om det kommer ta tid.
