Vår landslagsdebutant: Sven Bender
Idag är Borussia Dortmunds mittfältare Sven Bender för första gången uttagen i landslaget, till kvällens landskamp Tyskland mot Italien. Vad kan väl då passa bättre än att presentera denne ”doldis” i laget lite närmare?
Nu när Borussia Dortmund leder Bundesliga stort är det många unga spelare som uppmärksammas stort, både i media och av så kallade storklubbar. Mittbackarna Neven Subotic och Mats Hummels, vänsterbacken Marcel Schmelzer, spelfördelaren Nuri Sahin, 18-åringen Mario Götze och det japanska fyndet Shinji Kagawa för att nämna några. I höstas var också Hummels, Schmelzer, Götze och Kevin Großkreutz med i landslaget och fick speltid i landskampen mot Sverige.
Till kvällens landskamp mot Italien, som spelas just i Dortmund, får de fyra sällskap av Sven Bender. Bender är säkerligen inte lika spektakulär som många av de övriga i laget, han märks inte lika mycket. Han gör så att säga sitt jobb som defensiv mittfältare i det tysta. Han vinner närkamper och täcker hela tiden ytor, ser till att motståndarna inte får vända upp på vår planhalva. Även om han inte märks så mycket så är han enormt viktig för laget, redan nu som 21-åring. Ändå var han när han värvades inför förra säsongen inte tänkt som någon startspelare än, utan som en man för framtiden.
Men vi kanske ska börja från början. Sven Bender och hans tolv minuter äldre bror Lars föddes en dag i slutet av april 1989 i den lilla alpkurorten Brannenburg i södra Bayern, mellan Rosenheim och österrikiska Kufstein. Här i bergen åker man förstås gärna skidor, men tvillingarna spelade istället fotboll i TSV Brannenburg.
När de fyllt tio flyttade de till SpVgg Unterhaching, en klubb vars A-lag då faktiskt spelade i Bundesliga. Här, i Münchens södra utkanter, utvecklades de, och stadens två största klubbar fick upp ögonen för tvillingarna. Vid 13 års ålder gick de till sin favoritklubb TSV 1860 München. Från 2002 till 2009 var tvillingarna ”Münchener Löwen”, och dessutom hann de under de sena tonåren med att spela i diverse ungdomslandslag. Alltid båda två tillsammans, både i klubbar och landslag.
Men sommaren 2009 skulle det bli ändring på det. Storebrorsan Lars värvades av Bayer Leverkusen och flyttade dit inför förra säsongen, även om det först var tänkt att flytten skulle ske ett år senare. Och Sven hamnade alltså i Borussia Dortmund. Hastigt och lustigt, skulle man kunna säga. Och till stor del tack vare en serbisk högerback.
Hans namn är Antonio Rukavina. Han hade kommit till Borussia Dortmund i januari 2008 och varit hyfsat ordinarie under våren. Men den nye tränaren Jürgen Klopp var inte alltför imponerad, och i konkurrens med de två nyförvärven Patrick Owonoyela och Young-Pyo Lee fick Rukavina knapt någon speltid hösten 2008. Under vinteruppehållet lånades han ut till 1860 München, och där ville man efter säsongen behålla honom. Problemet var bara att klubben inte hade några pengar till att köpa loss serben. Lösningen var helt enkelt en bytesaffär rakt av: Rukavina från Dortmund till München och Sven Bender i andra riktningen.
I Dortmund fanns det en del som undrade vad Borussia skulle med en ytterligare en defensiv mittfältare till, även om han var ung och talangfull. Man hade ju redan Sebastian Kehl och Tinga på den positionen, och dessutom nyförvärvet Markus Feulner. Och även Nuri Sahin kunde spela där. Och den här Bender hade ju inte ens varit helt ordinarie i ett 1860 halvt på dekis under säsongen som gick. Men visst, Bender var en kille som skulle kunna bli något i framtiden. Som sagt, värvad som en framtidsman.
Något spel att tala om blev det inte under säsongsinledningen, trots att Sebastian Kehl åter var skadad. Jürgen Klopp använde antingen Tinga eller Mats Hummels som defensiv mittfältare. Men spelet stämde inte, det blev alltför mycket baklängesmål och dåligt med poäng. Klopp var tvungen att göra något. Lösningen blev att ändra spelsystem till 4-2-3-1 och ge Bender chansen som defensiv mittfältare bredvid Nuri Sahin. Och plötsligt stämde försvarsspelet, laget släppte knappt in några enkla mål längre och poängen började trilla in. Sven Bender imponerade genom att hela tiden hålla rätt position och täcka rätt ytor, genom att vinna närkamper och således vinna boll. Och undan för undan kom också anfallsspelet igång.
Vid slutet av Bundesliga hade Borussia tagit en Europaplats, för första gången sedan säsongen 2002/03. Bender var ordinarie hela tiden, med undantag för några matcher under mitten av våren då Sebastian Kehl var tillbaka, bara för att skada sig igen. Under säsongens sista matcher kunde Bender sedan inte medverka på grund av en skada, och det är knappast en tillfällighet att Borussia i de matcherna tappade kraft och poäng. Det kunde blivit en tredjeplats, men utan Bender blev det till slut en femteplats, som alla ändå var väldigt nöjda med.
Till den här säsongen var lagkapten Kehl äntligen tillbaka och var då given i startelvan. Sven Bender fick sätta sig på bänken trots de fina insatserna förra säsongen. Men inte länge, för inför bortamatchen i Europa League mot Karpaty Lviv skadade sig Kehl igen. Alltså, åter dags för Bender att ta plats bredvid Sahin. De två kompletterar varandra utmärkt och ses nu av många som Bundesligas bästa defensiva innermittfält. Sahin är förstås den mer kreative av de två, medan Bender säkrar upp något bakom och därmed också ger Sahin chansen att göra offensiva utflykter. Och Bender har den här säsongen tagit ytterligare steg i utvecklingen. I Kickers bedömning av samtliga Bundesligaspelare ligger han på lats 5 när det gäller snittbetyget. Endast en defensiv mittfältare i ligan har ett bättre snittbetyg: Nuri Sahin.
Nu är Sven Bender alltså ingen spektakulär spelare. Han vinner närkamper, står rätt och täcker ytor. En bollvinnare. Och en tuffing, utan att egentligen vara ful. Endast två gula kort hittills under säsongen vittnar om det. Men han både ger och tar smällar, utan att gnälla. Efter en smäll i skallen under slutet av första halvleken en gång i höstas var Klopp orolig för Bender, som verkade lite omtumlad. Men inte gav han upp för det:
– Jag har visserligen lite svårt att se, men det funkar.
Han spelade vidare, och började andra halvlek med att vinna en rejäl nickduell.
Borta mot Wolfsburg för ett par omgångar sedan fick Bender en motståndares dobbar i pannan, med ett rejält jack som följd. Efter ett par minuters omplåstring framför Dortmund-klacken var han dock redo för spel igen, till fansens jubel. Han är inte spektakulär, men väldigt uppskattad. Inte minst Jürgen Klopp visade det när han efter matchen, som vanns med 3-0, fick frågan om vad han var mest nöjd med:
– Gladast var jag när ”Manni” Bender efter smällen i huvudet visade att han kunde spela vidare.
(Manni, det är Sven Benders smeknamn i Dortmund, efter den tidigare Bundesligaspelaren Manfred ”Manni” Bender.)
Sven ”Manni” Bender.
Jürgen Klopp vill också betona att Sven Bender inte bara kan vinna närkamper. När någon journalist menade att alla dessa duktiga bollspelare i laget kan spela sitt spel just för att de har en kille bakom sig som gör skitjobbet, då sa Klopp torrt:
– Sven är också en duktig bollspelare. De andra får gärna passa bollen till honom.
Och visst är det sant. Bender deltar även han i det offensiva spelet. Men ändå är det förstås det defensiva som är hans styrka, och även hans primära uppgift i laget. På något sätt är det ju ändå talande att hans enda assist hittills under säsongen, hamma mot FC Bayern, kom genom att han kastade sig fram i en närkamp och fick in en andraboll i straffområdet igen ...
Sven Bender klarar sig utmärkt utan tvillingbrorsan Lars, och tvärtom också för den delen. Men båda minns att det i början var svårt att vänja sig vid att plötsligt inte spela tillsammans längre, för att inte tala om att de inte bodde tillsammans längre, inte ens i samma stad. Visserligen hade de under sommaren 2009 funderat på att fortsätta att bo tillsammans, typ mitt emellan Dortmund och Leverkusen, kanske i Wuppertal eller så. Men den idén förkastade de rätt snabbt. Det var ju faktiskt viktigare att så att säga bo nära jobbet. Det är ju faktiskt ändå inte så långt mellan Dortmund och Leverkusen, eller Köln (där Lars bor). Och de båda tvillingarna träffas gärna så ofta det går, någon eftermiddag när det bara varit träning på förmiddagen, till exempel.
Dessutom ses de ju då och då också på fotbollsplanen, även om de numera spelar i olika lag. När Borussia Dortmund i mitten av januari mötte Bayer Leverkusen på bortaplan träffades de rätt ofta. För det mesta i närkamper på mittplan. De är ju väldigt lika, inte bara till utseendet och som människor, utan även som fotbollsspelare. Att båda är duktiga råder det inga tvivel om. När allt kommer omkring spelar de ju för ettan och tvåan i Bundesliga.
Sven Bender (Borussia Dortmund) och Lars Bender (Bayer Leverkusen) möts i Bundesliga.
Men det är bara Sven som är uttagen i A-landslaget (än så länge, kanske är bäst att tillägga). Förhoppningsvis får han göra debut ikväll mot Italien, på Westfalenstadion i Dortmund.
