Frau BVB tar stolpen: Varför marscherade vi i lördags?
Det finns saker som inte bör glömmas bort. En av dessa är händelserna som utvecklades så långt att fotbollsklubben Borussia Dortmunds hela existens stod på spel. 14.3.2005 var datumet när hela Dortmund väntade på ett beslut som fattades bakom stängda dörrar.
I det rummet satt finansiärer och aktieägare som Borussia Dortmund hade skulder till. Framgångarna av slutet av 90-talet och ambitionen att fortsätta ligga på topp i början av 2000-talet ledde till en i princip total finansiell kollaps. Laget hade sålt Westfalenstadion 2002 för att försöka rädda situationen men hade istället hamnat i händerna av Molsiris, företaget som ägde 94% av stadion, och som till slut försäkrade den nödvändiga 75% majoriteten i omröstning för en räddningsplan för att laget inte skulle sättas i konkurs.
Hade räddningspaketet och betalningsplanen inte godtagits av männen och kvinnorna i det slutna rummet nära Düsseldorf flygplats hade Dortmund inte fått Bundesligalicens för säsongen 2005/2006 och därmed hade fått börja om från amatörfotbollen.
Den finansiella katastrofen med skulder på över 100 miljoner euro utan intäkter som kunde betala räkningarna påverkade inte bara supportrarna. Spelarna fick gå med på 20% lönesänkning och alla spelare som kunde säljas fick gå. Klubben blev tvingad att använda spelarmaterialet inom den icke-existeraden budgeten och laget hade det kämpigt i de två säsongerna som följde därefter.
Så när beslutet av klubbens framtid diskuteras i finrummen ställde sig fansen bakom banderollen ”Not for sale” för att protestera mot vad som höll på att hända. Rädslan att förlora sitt lag som för många är så viktigt att det inte ens går att begripa drev de på gatorna för att agera på något sätt. Tio år senare, i en totalt annorlunda ekonomisk situation men ungefär lika illa sportslig var det dags att påminna sig om ödesdagen.
14 mars 2015 innan matchen mot Köln samlades ca 3000 supportar i utkanten av Dortmunds centrum för att ställa sig bakom banderollen ”Not for Sale” ännu en gång. Även vi som inte finns med 2005 ska känna till historian.
Den 14 mars 2005 var inte enbart en dag när Ballspielverein Borussia Dortmund räddades. Det var också dagen när Dortmund återvände till rötterna i mångas ögon. Tiden av uppblåsta drömmar och dyrköpt framgång kom till sin ända. Laget tvingades att satsa på unga spelare och agera under tajt budget.
När Jürgen Klopp år 2008 tog över tränarposten från Thomas Doll var det denna finansiell verklighet han kom till. Han hade valts för att han hade lyckats först ta Mainz 05 till Bundesliga och sedan behålla laget kvar med begränsade ekonomiska medel. När framgångarna kom åren 2011 och 2012 var dessa en frukt av det begränsningar som klubben finansiellt hade levt under.
Kanske ville supporterprofilen Jan-Henrik Gruszecki som låg bakom initiativet inte bara påminna oss om den dystra tiden 2005 men också de gångna 10 åren.
När man marscherade mot stadion mitt i den svartgula massan var man tvungen att tänka efter. Man ska inte glömma vart man kommer ifrån löd sloganet. När jag några timmar senare tittade på ett antal dyrt inköpta spelare på planet undrade jag om vi verkligen minns.
Ledningen må försäkra sunda finanser men för många är inte Borussia Dortmund förenligt med framgångar köpta med pengar. Var det egentligen det vi skulle minnas?
