Den lojale - Iván Córdoba
Den lojale, sympatiske och något hetlevrade Interförsvararen Ivan Ramiro Cordoba är mannen som ska leda den Colombianska truppen i grannlandet Venezuela de kommande veckorna.
Det var år 2000 som Inters ledning blickade ned mot den sydamerikanska kontinenten och närmare bestämt Argentinaklubben San Lorenzo, och där fick se en relativt kort försvarare med en oerhörd spänst och snabbhet. Köpet genomfördes samma år och Cordoba spelade 20 matcher under sin debutsäsong. Den 173 cm långe mittbacken har sedan varit en av italienska ligans bästa försvarare under hela 2000-talet. Sin debut i a-lagssammanhang avverkade Cordoba i den colombianska klubben Nacional Medellin säsongen 96/97, Medellin är också staden där landslagskaptenen föddes, och där ligger han också bakom en fotbollsakademi för barn som kommer från fattiga förhållanden.
Under sina år i Inter har Cordoba utmärkt sig som en god ledare, en del av lagets ryggrad. När ordinarie kaptenen Javier Zanetti av någon anledning inte är med så är det vår Colombian som får bära kaptensbindeln. Efter segern i Coppa Italia 2005 när Zanetti var på landslagsuppdrag med Argentina så lyftes pokalen till luften av just Cordoba. Efter den senaste säsongen med Inter kan han även lägga en Scudetto till samlingen. Att Cordoba vuxit ut till en av Inters mest betydelsefulla spelare visar inte minst statistiken från säsongen 05/06 då han var den spelaren som gjorde flest antal minuter under säsongen Att han dessutom har förvaltat sin möjlighet på bästa sätt råder det ingen tvekan om. Han är en av de spelarna som funnits med längst i dagens trupp och han har sett den ena tränaren efter den andra komma och gå. Cordoba har en engagerande spelstil på planen, han pratar och gestikulerar med medspelarna och utstrålar pondus och entusiasm. Det negativa som man kan peka på är hans ibland nonchalanta och märkliga ageranden. För att vara en försvarare av absolut toppklass begår han faktiskt en hel del misstag. Ofta repareras skadan tack vare snabbheten men liksom misstagen är varningarna en del som Cordoba kunde bli bättre på att undvika. I anfallsväg har mittbacken under sina sju år i Inter lyckats göra 13 mål, varav tio i ligan.
I landslaget har Cordoba länge spelat en betydande roll. Redan 2001 var han lagkapten när laget spelade Copa America på hemmaplan. Som ledare i försvaret var han en starkt bidragande orsak till att laget gick igenom turneringen utan att släppa in ett enda mål! I finalen mot Mexiko blev han dessutom matchhjälte när han nickade matchens enda mål och tog Colombia till sin första och hittills enda seger i den anrika turneringen. I en intervju berättar Cordoba att det är en dröm som slagit in, att ha fått vinna Copa America med sitt land, och vad kunde vara bättre än att få göra det på hemmaplan och dessutom få avgöra finalen? Tyvärr har det inte gått lika bra för Colombia i de senaste VM-kvalen. Cordoba har hittills inte fått spela något VM och mycket talar för att Sydafrika 2010 blir hans sista möjlighet att få uppleva ett VM på planen. Med minsta möjliga marginal har Colombia missat de två senaste VM-turneringarna och båda gångerna är det Uruguay som har snuvat dem på det roliga.
Den 31-årige tvåbarnspappan är Colombias mest rutinerade och betydelsefulla spelare och det krävs att han gör en bra turnering och håller ihop sitt lag på ett bra sätt för att Colombia ska nå framgång även i år. Senast det begav sig i Copa America var 2004 och då gick laget till semifinal där dock Argentina blev för svårt. De två senaste upplagorna har alltså slutat med en final och en semifinal och om laget gör en bra turnering och har lite flyt med motståndare är en ny semifinal ingen omöjlighet. Bakom storfavoriterna Argentina och Brasilien är det väldigt öppet och Colombia är en av de ledande aktörerna i ligan som jagar strax därbakom. En bra dag slår man vilket lag som helst så låt oss hoppas på tre härliga veckor för ”The Cafeteros”
Jag hade förmånen att få träffa Ivan Cordoba när Inter var på träningsläger i Sverige en sensommar och jag fick ett fint intryck av landslagskaptenen. Han var ganska lågmäld men väldigt mån om att alla skulle få sina bilder och autografer och stannade ofta kvar långt efter att lagkamraterna gått och satt sig i bussen. Vid en av lagets träningar hamnade en boll utanför planen nära oss i publiken och jag ropade på Cordoba, passade tillbaka bollen och fick tummen upp som tack. När han signerat min tröja och vänt sig om för att gå därifrån ropade jag ”lycka till i VM-kvalet”, varpå han vände sig om, log vänligt och överraskat svarade ”tack så mycket”.
