Storfavoriter!
Argentina är helt klart storfavoriter inför söndagens final. Även om matchen mot Mexico inte var någon sprakande tillställning så har de mer än en storstjärna i Albiceleste, och det kommer förmodligen att fälla avgörandet på söndag om inte annat.
Jag har det privilegiet att ha en argentinsk fästmö, i alla fall så är det ett privilegium så länge våra länder inte möts i fotboll. Hon som följer fotboll vart 4 år lagom till fotbolls-VM hävdar att det vore orättvist ifall Argentina inte vinner på söndag. Som ni förstår kan de flesta se att Argentina är ”STORFAVORITER”, och självklart säger jag inget annat fotbollsfanatiker som jag är.
Det ser faktiskt riktigt bedrövligt ut att vara brasse i detta Copa America. Trots allt målfyrverkeri mot Chile två gånger om så har det sett riktigt krampaktigt ut i årets upplaga av Copa America, och saken blir inte bättre av att media och befolkningen på hemmaplan kapar sitt eget landslag vid fotknölarna.
Jag tillhör den kategorin människor som fått äran att uppleva VM 1982 där min kärlek till fotboll fick sin begynnelse. Där slog mitt Selecão med stjärnor som Zico, Socrates, Eder, Falcão och Junior ut de då regerande världsmästarna Argentina. Efter Juniors fantastiska 3-0-mål i den 75 minuten var saken klar. STORFAVORITERNA hade inte chans att nå semifinalspel eftersom de hade förlorat med 2-1 mot Italien tre dagar tidigare. På den tiden var det inga åttondelsfinaler eller kvartfinaler man hade istället ett nytt gruppspel efter det första gruppspelet med 3 lag i 4 grupper. Det betydde att Brasilien helt plötsligt fick axla det favoritskapet och det var egentligen bara att ställa ut skorna mot ett Italien, som tagit sig vidare från det fösta gruppspelet med nöd och näppe genom tre oavgjorda matcher.
Här fick jag uppleva mitt livs största chock. Brasilien som då hade ”jogo bonito”-stämplats av omvärlden och till och med på hemmaplan började den annars så kräsna brasilianska befolkningen att hylla sina canariefåglar i Spanien. Här hände det klassiska som göra att vi alla vuxna som barn, kvinna som man, muslim som kristen älskar denna sport.
Italien gör en kanonmatch och genom Paolo Rossis hattrick i 74 minuten har nästa favorit slagits ut ur Spanien VM 1982.
Jag och många andra hävdar än idag att Brasilien var den turneringens absolut bästa lag, och som ni alla kanske känner till gick Italien vidare och blev världsmästare mot alla odds.
Med denna lilla historielektion vill jag bara framhäva att det inte alltid är STORFAVORITEN som går vinnande ur en turnering. Just detta faktum gör att jag lämnar den där lilla promillen öppen för Brasilien på söndag. Ska jag vara ärlig tror jag som 99,9% av alla världens fotbollsexperter eller av dem som sett något av Copa America anno 07 att Argentina förmodligen kommer att rulla ut ett oerfaret och ungt Selecão som dessutom har Gilberto Silva avstängd. För er som inte förstår är det inte det någon ursäkt utan bara ett faktum att en av de få erfarna spelare som håller ihop vårt Selecão defensivt inte får vara med. Det väger väldigt tungt för det svaga brasilianska landslaget som förmodligen kommer få ägna stora delar av matchen åt att just försvar sig.
Det blev i alla fall den final alla hade hoppats på, till och med lottningen! Alla vill se de två största Sydamerikanska fotbollsländerna i en final och det gagnar alla parter. Intresset för turneringen ökar, fler tv-tittare i och med det mer intäkter.
Hitintills har turneringen över lag varit en utav det bästa vad jag kan minnas. Det har nog aldrig gjorts så mycket mål, vilket är otroligt publikvänligt. Vem vill inte se mycket mål? Förbundskaptenerna möjligtvis!?! De flesta länderna (förutom Brasilien) hade sina största stjärnor med och det är då som bäddat för ett bra turneringsresultat.
Nu återstår det bara att vi får den skräll som jag så innerligt hoppas på, det skulle vara pricken över ”I” för min del denna turnering.
Nu tror jag inte alla håller med mig om det, men så är det om man går in på Brasilienredaktionens sida.
Som ni förstår lär jag bli tvungen att flytta in hos någon vän de närmsta veckorna oavsett resultatet. I Sydamerika är fotboll inte bara en idrott utan även en religion. Så vinner Brasilien kommer jag att få sova på soffan och förlorar de som kommer jag att vilja sova på soffan, ni förstår dilemmat!