Boca föll i finalen
Trots en bra första halvlek orkade inte Boca stå emot Milan i den andra. Mål av Nesta, Kaka och Inzaghi gjorde att Bocas dröm om att bli först till fyra VM-titlar gick upp i rök.
Matchen inleddes med en jättechans för Inzaghi men hans högerskott gick någon meter utanför. Milan skulle dock ta ledningen efter att Kakas misslyckade skott blivit en passning till Inzaghi som slog in bollen i närmast öppet mål. Bara minuten senare kvitterade dock Rodrigo Palacio efter en snabb hörna från Gonzalez. Omgiven av fyra passiva milanspelare mötte Palacio bollen fint med huvudet och nickade in den till höger om Dida.
Milan stod för det mesta av bollinnehavet inledningsvis men sedan tog Boca Juniors tillbaka initiativet. Man skapade några halvchanser som störde Milan men kom inte riktigt nära förrän i slutet av halvleken och då blev Palacio avvinkad för offside. Mindre roligt från första halvlek var alla pinsamma milan-filmningar och alla lätta frisparkar som domaren blåste till de rödsvarta. Det räckte med att de la sig ned på planen så blev det frispark. Vid ett tillfälle fick Gattuso ont i benet och då var milan-spelarna väldigt angelägna om att Boca som var mitt uppe i ett anfall skulle spela bollen över linjen, vilket de också gjorde.
Fem minuter in på andra slog Nesta in ledningsmålet för Milan efter att en frispark missats av Ambrosini och studsat upp mitt framför honom. Boca Juniors försökte sedan komma tillbaka men var bara nära kvittering en gång. Hugo Ibarra drev upp bollen från högerkanten och sköt ett skott i stolpen, Palermo som varit osynlig hela matchen var nära att få öppet mål men stod dessvärre någon halvmeter fel. Milan kontrade och Kaka lekte sig fram till 3-1. Det går dock inte att anklaga Bocaförsvararna för passivt agerande för mot Kaka går det inte att ligga för högt.
Finalen blev ingen rolig historia för Ibarra. Först var det stolpskottet och sedan när han gick på ett fint genombrott tio minuter senare tog Milan hand om hans inspel snett bakåt och kontrade in 3-1. Undrar dock varför inte Milan spelade ut bollen över linjen i den situationen eftersom Maldini låg i plågor efter att ha blivit omsprungen av Ibarra. Förvisso var det ingen huvudskada men det var det ju inte när Gattuso låg skadad i första heller, och då var det minsann av största vikt att Bocaspelarna slog den över linjen. Kan det ha haft något att göra med att man hade bollen och ett fint kontringsläge?
Boca såg ängsligt ut, som att de inte trodde på sig själva. Palacio fick ett hyfsat läge att reducera men skottet gick högt över. I anfallet därpå punkterade Milan matchen när Inzaghi gjorde sitt andra för kvällen, osjälviskt framspelad av Kaka.
Pirlo stod sedan för ännu en pinsam filmning i straffområdet.
I ett Boca-anfall mot slutet blev Kaladze utvisad för Milan efter en ful stämpling. Synd dock att den mexikanske domaren inte lät Boca fullfölja sitt anfall då man hade ett mycket bra läge.
Det blev ett mål till för Boca och det efter en hörna som gick ut till skottläge för Ledesma tror jag det var, returen som Dida släppte blev till ännu ett avslut och det skottet styrde Ambrosini in i eget mål.
På övertid ville mexikanen av någon outgrundlig anledning utjämna antalet röda kort för varje lag, så inbytte Ledesma fick vackert traska av efter en inte alltför brysk kapning på jag tror det var Kaka.
Finalen slutade med Milanseger och det går inte att vända sig emot. Milan var numret större och kändes hela tiden vassare. Trots att det måste kännas bittert för Bocaspelarna som faktiskt var en stolpträff från kvittering, så var ändå känslan att Milan hade gjort fler mål om det verkligen hade behövts.
Bocas uppställning i år var inte riktigt lika vass som de lagen man kom med i början av 2000-talet, även om det kan finnas en fin framtid för exempelvis Banega, Cardozo och inte minst Palacio som blev utsedd till turneringens tredje bästa spelare.
Boca Juniors – Milan 2 – 4
Mål: Inzaghi 21, Palacio 22, Nesta 50, Kaka 61, Inzaghi 71, Sjävlmål Ambrosini 85
