Resereportage Sydamerika del 3
Efter matchen mot River Plate sitter jag på hostellet i väntan på att skorna ska torka men ännu mer på min första Bocamatch, den mot Independiente.
Jag köper biljetten till matchen dagar i förväg av en turistbyrå, blir ordentligt lurad på priset men får transport inkluderat. Dagarna emellan lägger jag på att äta stora stekar och lär mig dricka rödvin med andra hostelgäster.
När det är dags blir jag upphämtad i en vit skåpbuss av en Bocafärgsklädd turistledare. Vi pratar fotboll och hämtar upp ett gäng till. När vi väl är framme så ser jag samma folkmassor strömma in som jag sett den gången jag inte kom in. Turistledaren försöker förgäves att få oss under taket där bortasupportrarna står, han vet att det snart ska börja hagla ner alla möjliga saker. Vi lyckas inte utan står istället och blir förnedrade.
Matchen hinner inte ens bli fem minuter gammal förrän Boca ligger under och Independientefansen har skjutit smällare, kastat ballonger och verkar ha ett roligt tifo tio meter ovanför oss.
Bocafansen sjunger kosntant akompanjerat av trummor och trumpeter samtidigt som det spottas och slängs ner ännu mer saker. Någon blir träffad av en plastflaska fylld med läsk och segnar ihop. Han reser sig som att ingenting har hänt och fortsätter att skrika medan vi turister står och tittar på varan.
– Såhär brukar det vara, säger ledaren, vi får ta all skit av bortafansen bara för att ägarna inte kan placera dem någonannanstans.
Andra halvlek startar med att hela La Bombanera sjunger Riquelmes namn när han kommer in på banan. Riquelme är storstjärnan. Riquelme gör ingenting dåligt på arenan, enligt supportrarna. Slår han en passning fel gäller inga busvisslingar eller glåpord som med alla andra. Han gör sitt jobb och väggpassar sig in i Independientes straffområdet och sätter säkert 1-1 innan han efter en timme byts ut. Matchen slutar med samma resultat och det är dags att dra sig hemmåt. Om River är överklasslaget så är Boca arbetarlaget. Boca är en sliten stadsdel. Hit åker man inte hursomhelst som turist utan kan följa med guidade turer som jag rekommenderar. Stadsdelen är otroligt charmig med massor av handmålade husväggar, uppbyggda plank med målade hus på där det sitter dockor överallt i fönstren och dörrar.
Jag återvänder veckan senare till ännu en match. Det vankas Copa Libertadores, sydamerikas Champions League. Boca vann turneringen förra året över brasilianska Gremio och Riquelme gjorde två mål. Nu är det dags igen och det är gruppspel. Boca har fått en ganska lätt grupp mot lag som Atlas från Mexico, Colo Colo från Chile och Maracaibo från Venezuela. Publiken är om möjligt mer högljud och stämmningen är bättre. Få mexicanare har rest till Buenos Aires för att se Atlas bli totalt utspelade i början av matchen. Riquelme chippar som så många gånger förr in ledningsmålet men spelar sen sämre, som resten av laget.
Efter en timme ställer sig samtliga på arenan upp och sjunger så gåshuden reser sig på armarna. Ståplats, sittplats och spelare nummer 12-klacken sjunger unisont Bocaramsor när stjärnforwarden Palermo stormar in 2-0. Publiken ger sig inte, de sjunger vidare och minuterna senare chipar även Palacio, andra fowrarden in 3-0 och matchen är död. Jag har inte varit med om liknande innan. Inte en mun var tyst för över en kvart på La Bombanera när Bocaspelarna förstog vad det handlade om och tog tag i matchen. Jag stirrade länge i ovansängen framför mig den natten när jag skulle sova.
Veckan senare är det San Lorenzos Nuevo Gasometro, Nya Gasbehållaren, som jag besöker. Arenan är 15år gammal efter att deras förra arena blivit såld och nedmonterad. Lorenzo har var jag vet inga storspelare att skryta med, det närmsta man kommer är förre Zaragoza och Portsmouthspelaren Andres D’Alessandro. Lorenzos arena lutar väldigt likt svenska arenor. Publiken är det bättre. De sjunger och skrålar, virar ner banderoller och startar matchen med ett jättelikt toalettrulleregn innan det kommer en karavan av fans med paraply, trummor och mer fanor in från sidan.
Lorenzo spelar den här kvällen Libertadores. De möter brasilianska Cruzeiro i andra omgången efter att förlorat mot Venezuelas Caracas, något av en skräll.
Lorenzo bjuder inte på någon fin fotboll utan spelar kollektivt igenom första halvlek med att ha några få chanser på inlägg, Cruzeiro ser blekt ut. Matchen rullar på och även här ställer sig ståplats upp i slutet av matchen och sjunger med. Vamo vamo, vamo vamo San Lorenzo skrålar de äldre männen bredvid mig, framåt framåt San Lorenzo.
Matchen slutar 0-0 efter en nick i ribban i slutminuterna av Lorenzo, Cruzeiro skapade ingenting framåt.
Jag tillbringar kommande vecka i Buenos Aires med att göra utflykter, dricka kafe och umgås med Buenos Airesbor. Staden kallas den mest europeiska staden i sydamerika. Jag är inte som förr lika rädd för att bli rånad, bortförd eller hotad. Visserligen blir jag säkert lurad på pengar på grund av min hudfärg, men det ingår i spelet. Jag är klar med Buenos Aires efter en månad för denna gången och sätter mig på en 24timmars resa över anderna till Santiago, Chile.
Resan går smidigt fram till tullen i ett kylligt anderna. Tullen är till skillnad från den amerikanska trevlig och visar oss vägen där passen ska stämplas. Inte mycket får föras över gränsen. Hundar springer i våra väskor, bröd och frukt måste ätas eller kastas, ingenting får komma igenom. Efter någon kylig timme är vi klara och fortsätter snirklande genom bergen ner till Santiago.
Efter Buenos Aires är det svårt att bli imponerad på resten av resan, Santiago gör det inte. Jag känner mig fast i en stor turistfälla nästan hela tiden. Jag drar ihopa några hostelgäster som med vill se fotboll och går och ser Colo Colo möta O´Higgins. Colo Colos, Estadio Monumental, är långt ifrån full i den här seriematchen.
Colo Colo har smeknamnet ”Indianerna” och dominerar Chilensk fotboll. Jag kostar på mig en av de dyraste biljetterna, som inte ens når priset på en ståplatsbiljett i sverige. Jag har tillgång till prisrummet, barrer och matställen där jag sitter. På andra sidan står klacken och sjunger nästan samma melodier som jag hört under hela resan. På ett sätt skiljer de sig, några är utklädda till indianer och de har indianinspirernade ramsor.
Colo spelar illa och släpper in 0-1 i första halvlek för att sen kvittera in 1-1 i slutet av matchen.
Nästa match jag ser är på ett hotellrum i Bolivia. Jag har med några dagar missat det stora Boliviaderbyt, Bolivar – The Strongest. Ja, det är sant, de valde The Strongest till klubbens namn i passande tiggerrandiga tröjor. Istället ser jag ett Colo Colo rykt upp sig och spelar skjortan av Boca i Libertadores, 2-0, och det är inte i underkant. Det Colo jag sett måste nu i efterhand kom jag på, ha vilat flera spelare mot O´Higgins. Hotellrummet har bekvämligheter som aircondition, restaurang och en mängd fotbollskanaler. Den helgen såg jag i snudd på 15 matcher, allt ifrån Bundesliga, som är stort i sydamerika, till franska bottenmöten och division 2 fotboll i Bolivia.
