Chicago vann toppmötet mot Toronto
En fullständigt gränslöst tråkig och händelsefattig första halvlek följdes an en andra där både Toronto och gästerna Chicago spelade upp sig och skapade en del chanser. Chicago tog ledningen en kvart in i andra genom inhopparen Chris Rolfe och trots hård press och en misstänkt straffsituation från Toronto kunde Chicago sticka upp och punktera matchen genom skytteligaledaren Brian McBride med knappt tio minuter kvar av ordinarie tid. Toronto brände ett flertal bra lägen i andra halvlek och deras behov av en riktig målskytt är stort.
Toronto och Chicago, båda topplag i Eastern Conference, ställde upp på BMO Field med nästintill bästa möjliga manskap. Chicago saknade vänsterbacken Gonzalo Segares och Toronto var utan högerbacken Marvell Wynne. Någon som däremot fanns med i Toronto var anfallaren Chad Barrett som kommentatorerna ägnade mycket tid åt att prata om. Förutom att se ut precis som skådespelaren Rikard Ulfsäter, han som spelar Steffen i ”Playa del Sol”, har Barrett genom åren lyckats ge de missade målchanserna ett ansikte och det talades om att han under veckan hade fått specialträning i att ta tillvara på chanser. Lägg sen till att hans anfallskompis Pablo Vitti efter åtta matcher stod på noll mål och lika många assists så inser man att Toronto inte har det helt lysande ställt framåt.
Första halvlek var bland det sömnigaste man sett. Inte nog med att det inte skapades en enda riktigt het chans, vilket är mycket ovanligt i MLS, spelet var också under all kritik. Felpassningarna och de tappade bollarna var oräkneliga och även en spelare som Cuauhtémoc Blanco i Chicago såg ut att ha stora problem att kontrollera bollen. Tydligen hade det regnat innan matchen, vilket kan ha gjort att bollen fick en oväntat hög fart på BMO Fields konstgräs. Halvlekens farligaste, eller minst ofarliga, chans kom på övertid då Wilman Conde utan att riktigt vara medveten om det själv nickade en hörna över i ganska bra läge. Utöver detta hade Barrett skjutit ett lågt skott från ungefär 25 meter långt utanför och Dwayne De Rosario hade nästan lyckats få foten på en långboll som rann igenom hela Chicagolaget, men detta var alltså allt som hände av något som helst värde.
I halvtid gjorde båda lagen varsitt byte. I Toronto gick högerbacken Nana Attakora-Gyan ut och ersattes av Kevin Harmse och för Chicagos del byttes Chris Rolfe in istället för anfallaren Patrick Nyarko.
Andra halvlek blev tack och lov mycket bättre än det första. Toronto skapade den första chansen genom inhopparen Harmse när halvleken var nio minuter gammal. De Rosario slog en frispark som damp ned i en röra av spelare. Harmse fick en fot på bollen men sköt ganska rakt på Busch i Chicagomålet. Några minuter senare var det en misstänkt hands på en Chicagospelare i eget straffområde med domaren friade och i anfallet efter tog Chicago ledningen. Blanco fick för en gångs skull i matchen lite yta och hittade Chris Rolfe med en bra djupledsboll. Rolfe petade bollen förbi Stefan Frei i Torontos mål och rullade in bollen. Tidigare nämnde Blanco hade det tufft i den här matchen eftersom han ställdes mot walesaren Carl Robinson, en av de högst ansedda defensiva mittfältarna i hela MLS. Efter Chicagos mål inleddes en period med många chanser för Toronto. I 66:e minuten nickade Barrett ett högerinlägg från Sam Cronin utanför, Brian McBride stack emellan med ett skott som Frei tvingades tippa till hörna och ett par minuter senare slog Amado Guevara en skruvad frispark i ribban. Returen nickade en hårt trängd Barrett över. Pablo Vitti fick sen ett bra läge då han nickade ett inåtskruvat vänsterinlägg från De Rosario precis över och samme Vitti misslyckades fem minuter senare att förvalta ännu ett nickläge då inhopparen Dichio skarvade ett långt inkast men Vittis nick gick precis utanför bortre stolpen. Typiskt nog för Toronto skulle Chicago göra 2-0 några minuter efter denna långa radda av chanser. Chris Rolfe sköt ett skott några meter utanför straffområdet som Frei inte kunde hålla, inhopparen Mike Banner var först på returen och fick in bollen till McBride som kunde sätta 0-2 i öppet mål. Luften gick nu ur Toronto och de skapade inget mer under slutminuterna än ett lågt långskott av Jim Brennan som touchade Bakary Soumare och gick utanför Chicagomålet.
Andra halvleken var som sagt mycket bättre än den första, å andra sidan kunde den omöjligt ha varit tråkigare. Ett radioprogram om färg som torkar hade varit i samma klass underhållningsmässigt som denna matchs första halvlek. Toronto visade med all önskvärd tydlighet att de måste köpa in en anfallare av klass för att bli ett lag att riktigt räkna med, det funkar inte att missa så många klara chanser som de gjorde i den här matchen. Vitti och Barrett är löpvilliga och ettriga och Dichio är stor, stark och jobbig, men ingen av dem verkar vara rätt man att sätta hoppet till när det gäller att avsluta anfallen. Chicago kan glädjas åt att de efter fem raka oavgjorda matcher äntligen lyckades vinna och att de efter nio matcher i ligan fortfarande är obesegrade. Detta kan det dock bli ändring på nästa vecka då de möter New York på bortaplan. För Toronto väntar en till hemmamatch, detta mot New England på lördag.
Matchfakta
Toronto FC - Chicago Fire 0-2 (0-0)
Laguppställning, Toronto: Frei, Attakora (Harmse, 46)-Vélez (Dichio, 69)-Serioux-Brennan, Cronin-Guevara-Robinson-De Rosario, Vitti (Smith, 84)-Barrett
Laguppställning, Chicago: Busch, Ward-Conde-Soumare-Prideaux, Thorrington-Blanco (Robinson, 89)-Pause-Pappa (Banner, 61), McBride-Nyarko (Rolfe, 46)
Varningar, Toronto: - Varningar, Chicago: Busch
Publik: 20,006
Domare: Ricardo Salazar
Man of the Match: Chris Rolfe, Chicago Fire
