Oscar Lindgren Ortiz bloggar om Sydamerika: Maradonas viktigaste slag
Bloggen bevakar den Sydamerikanska fotbollen och dess landslag, klubblag och spelare.
Flera tidigare colombianska tränare, däribland Francisco Maturna (som tog Colombia till tre raka VM under 90-talet, Gabriel Ochoa och Jorge Luis Pinto (som sparkades förra året), säger att lösningen på Colombias problem inte är att ta in en utländsk tränare.
Debatten har tagit fart i Colombia efter att landet missat sitt tredje raka VM. Efter Maturana har det inte kommit någon som lyckats ta Colombia särskilt långt. Man ska dock komma ihåg att Maturana hade en gyllene generation till sitt förfogande med killar som Rene Higuita, Oscar Cordoba, Farid Mondragon, Andres Escobar, Jorge Bermudez, Freddy Rincon, Carlos Valderrama, Leonel Alvarez, Faustino Asprilla, Victor Aristizabal och Adolf Valencia.
Skulle jag tipsa colombianerna om en tränare skulle det vara: Lars Lagerbäck. Han må vara tråkig, okarismatisk och inte särskilt synonym med gladfotboll. Men är det något den mannen kan så är det diciplin, försvarsspel, få ut mycket av ett ganska begränsat lag och få dem att anpassa sig till en taktik och bygga ett starkt kollektiv. Allt det som Colombia saknar.
Spelare för spelare är de som jag tidigare vait inne på, väldigt framstående. Inte sedan Copa America 2001, vilket får ses som det sista som delar av ovanstående generation deltog i, har Colombia haft så många spelare representarde i stora klubbar.
* * * *
Goal.com tog ut omgåens elva efter helgens omgång och den lyder som följer
Justo Villar (Par)
Jonas Gutierrez (Arg)
Waldo Ponce (Chi)
Ronald Raldes (Bol)
Jose Manuel Vargas (Per)
Nestor Ortigoza (Par)
Walter Gargano (Uru)
Jorge Valdivia (Chi)
Humberto Suazo (Chi)
Salvador Cabañas (Par)
Diego Forlan (Uru)
En del relativt okända killar med, bortsett från anfallet som ser riktigt vasst ut.
Efter Bolivias överraskande 2-1 seger mot Brasilien står det klart att Peru kommer att sluta sist. Paraguay däremot får chansen att återfå första platsen och vinna kvalgruppen. Även om det bara är av akademisk betydelse.
I Centralamerika kvalificerade sig USA och Mexiko för VM i Sydafrika nästa år. Costa Rica och Honduras gör upp om tredjeplatsen. Den som förlorar denna kamp kommer ändå sluta fyra och få en ny chans i playoff-spelet. Vilka det blir är som sagt mycket svårt att tippa.
* * * *
Jag har utan lycka fösökt leta upp startelvorna inför matchen Uruguay – Argentina men det verkar som att Maradona och Oscar Tabarez inte vill ge något gratis åt motståndarna. Annars brukar förbundskaptenerna vara ganska frikostiga med att lämna ut sina elvor ibland ett par dagar innan matchen.
Goal.com hintar dock om att Maradona, i vanlig ordning, kommer att göra flera ändringar. Otamendi, Pareja, Demichelis, Veron, Braña och Gonzalez nämns som potentiella startspelare.
Nu råder det såklart speciella omständigheter den här gången. Matchen imorgon kväll på Centenario i Montevideo kan bli en modern klassiker. En match som alla som såg den kommer att minnas resten av sina liv.
Eftersom Ecuador spökar därbak finns risken att den som lämnar planen som förlorare imorgon missar hela festen. För Argentina vore det en katastrof. Ett totalt mörker. Disastro. Ett djupt sår i den argentinska folksjälen. En tunnel utan synligt ljus.
För Uruguay, som missade förra VM, vore det inte riktigt, ritktigt lika dramatiskt men laget har hela tiden legat kring kvalstrecket och att bli det lag som sist får kasta in handduken vore givetvis inte tillfreddsställande för nationen på andra sidan Rio de la Plata.
Avspark är klockan tolv svensk tid när onsdag blir torsdag. Missa inte det. Oavsett vilka ni sympatiserar med. För fyra år sedan var Uruguay tvungna att vinna. Och det gjorde man efter att ha avgjort tidigt i andra halvlek. Ett håglöst och redan VM-klart Argentina såg inte särskilt intresserade ut av att kvittera. Samtidgt gjorde Colombia en stor insats och vann borta i Ascuncion mot Paraguay – till ingen nytta.
Uruguay har erfarenhet av att klara sig vidare i sista stund. Inte för att jag har något emot vare sig nationen, deras fotbollspelare eller människor. Men det sved att mitt Colombia två kval i rad förlorat den sista platsen till VM just mot Uruguay. Något man kan säga även denna gång eftersom Colombia förlorat båda matcherna mot Uruguay efter jämna matcher. Någonstans inom mig finns en viss skadeglädje om de ljusblå skulle förlora. Att jag sedan känner starkt för Argentina vet ni som följt bloggen.
* * * *
Ett VM utan Argentina, vore för mig inte ett riktigt VM. Jag har följt VM sedan 1994 när jag var nio år gammal. Redan då blev jag uppmärksammad på en kort kille i Argentina med nummer tio på ryggen. Jag lärde mig namnet Diego Armando Maradona.
”Det spelar ingen roll vad han gör, argentinarna förlåter honom allt”, sa kommentatorn. 15 år senare blåser det andra vindar. Mycket har hänt. Imorgon kan det, fotbollsmässigt, svartaste kapitlet i Diego Maradonas liv skrivas.
1986 fick han hjälp av la mano de Dios. 23 år efter uppvisningen mot England kan det krävas något liknande.
Vamos Argentina!
