Slukhålet Qatar
Det finns tecken som tyder på att de rika klubbarna på arabiska halvön har ändrat sin värvningsstrategi. I stället för att, som tidigare, sikta in sig på dalande stjärnor verkar klubbarna nu i större utsträckning försöka knyta till sig unga talanger. Vi tittar här på den utvecklingen och ställer oss frågan om den utgör ett problem.
Första vågen
Efter VM 2010 i Sydafrika hoppades många algeriska fans att en del landslagsspelare skulle hamna i bättre och mer prestigefulla klubblag. Besvikelsen var följaktligen stor när några av landslagets mest framstående spelare skrev på för klubbar på arabiska halvön, särskilt qatariska klubbar. Besvikelsen var ändå hanterbar i och med att det rörde sig om spelare som började närma sig slutet av sina karriärer. Inför denna säsong har vi fått uppleva att ett par yngre talangfulla landslagsspelare skrivit på för gulfklubbar. Är detta början på en ny trend och finns det anledning till oro?
Det största utropstecknet i somras, under ett i övrigt ganska händelsefattigt sommarfönster för algerisk del, var att Ishak Belfodil framöver ska spela sin fotboll på arabiska halvön. 23 år gammal skrev han på för Bani Yas i Förenade Arabemiraten. För tre år sedan värvades han av Inter från Parma för en summa i trakten av 100 miljoner kronor.
Det är inget nytt fenomen att duktiga och namnkunniga fotbollsspelare värvats av resursstarka klubbar på arabiska halvön. Exemplen är många. En tidig högprofilsvärvning till Gulfen var Gabriel Batistuta. Han spelade i qatariska ligan mellan åren 2003-2005. I år gick Xavi till Al Sadd i Qatar. Däremellan har spelare som Guardiola, Raul, Christian “Chippen” Wilhelmsson för svensk del, Effenberg med fler representerat klubbar på arabiska halvön. Gemensamt för dessa spelare är dock att de anslutit till sina respektive klubbar vid en, i fotbollssammanhang, ansenlig ålder. De tunga importerna har ofta varit en bra bit över 30 år och i karriärens slutskede. Samtidigt som de fyllt på sina kassakistor inför en nära förestående pensionering har de fått vara sitt respektive lags stjärna under ytterligare ett par säsonger.
Trendbrott
Frågan är om vi nu bevittnar ett skifte i gulfklubbarna värvningsstrategi. Det kan i alla fall konstateras att andelen unga talangfulla spelare har ökat bland importerna. För algerisk del så värvades i år, förutom Belfodil, även Baghdad Bounedjah. Bounedjah, 23 år, har utmärkt sig som den kanske farligaste målgöraren i den tunisiska ligan de senaste åren. Förhoppningarna var stora att han inför denna säsong skulle lämna den tunisiska fotbollen för Europa. Men i stället för Europa så blev det alltså Al Sadd i Qatar. Även det nya försvarshoppet Hicham Belkaroui, 25 år, ryktas vara på väg till Gulfen.
Tunisierna själva har inte varit “förskonade” från att se unga spelare som lovats en ljus framtid i Europa hamna i Gulfen. Youssef Msakni som gjorde ett stort avtryck på den afrikanska fotbollsscenen i unga år har tillbringat de tre senaste åren i Lekhwiya i Qatar. En destination han valde vid blott 21 års ålder. Ett aktuellt exempel för svensk del är Nabil Bahaouis uppmärksammade övergång till den saudiska klubben Al Ahli i somras.
Ifrågasatt nivå
Det som oftast anförs som problematiskt med att unga spelare flyttar till Gulfen är nivån på fotbollen som spelas i de aktuella ligorna. Med hänsyn till nivån finns en föreställning om att de unga spelarna inte får en utveckling som är i linje med spelarens potential. Om unga spelare inte når sin potential kan det, i förlängningen, även få till följd att berörda landslag inte heller når sin fulla potential. Resonemanget vilar på ett par antaganden, dels att nivån på fotbollen på arabiska halvön är otillräcklig, dels att den bristande kvalitén hämmar en talangfull ung spelares utveckling, eller till och med riskerar att medföra en negativ utveckling. Finns det då några belägg för dessa antaganden?
Det är naturligtvis svårt att tala om belägg i dessa sammanhang. Självfallet är det vidare så att inte alla ligor på arabiska halvön håller samma nivå. Att ändå hävda att fotbollen i många europeiska ligor, och inte enbart toppligorna, håller en högre nivå än den i Gulfen torde inte vara särskilt kontroversiellt. Inte heller torde det vara kontroversiellt att hävda att den talang som exponeras mot en hög nivå kommer att har en mer gynnsam utveckling än den som exponeras mot en lägre nivå, allt annat lika.
Vad säger då proffsen, tränarna? Algeriets förbundskapten Christian Gourcuff beklagade sig nyligen över den svaga nivån på fotbollen i Förenade Arabemiraten. Uttalandet gjordes inom ramen för en diskussion om Belfodils sviktande form. Under intervjun framkom vidare att Gourcuff, utan framgång, i somras försökte ”sälja in” Belfodil hos flera europeiska klubbar. Syftet ska ha varit att försöka förhindra att Belfodil skulle hamna i Gulfen. Även Algeriets förra förbundskapten, som är Japans nuvarande, Vahid Halilhodzic fick anledning att fundera över nivån på den fotboll som spelas på arabiska halvön. Detta med tanke på de många algeriska spelare som hamnade där efter VM 2010. Enligt Halilhodzic, som alltså bevakade en del spelare i Qatar, så var nivån på ligan medelmåttig som bäst. Australiens förbundskapten Ange Postecoglou har varit väldigt restriktiv med att ta ut “gulfspelare” i sina landslag då tempot i dessa ligor, enligt Postecoglou, är långsammare. Hans företrädare på posten som Australiens förbundskapten pekade på de gulfbaserade spelarnas bristande fitness. I Sverige var flera experter kritiska till Bahouis övergång till saudiska ligan. Flytten skulle enligt bedömarna minska hans synlighet och riskera hämma hans utvecklig.
För algerisk del är nog de flesta överens om att spelare som Karim Ziani, Madjid Bougherra och Rafik Halliche förlorat avsevärt i förmåga sedan de lämnat Europa för spel på arabiska halvön. Rädslan är att den negativa påverkan på spelarnas nivå ska vara än större på unga spelare än på spelare som redan var etablerade när de landade på arabiska halvön. Man kan fråga sig hur Islam Slimanis utveckling skulle ha sett ut om han hade hamnat i Gulfen i stället för i Portugal …
Undantagen
Som exempel på spelare som lyckats upprätthålla en hög nivå även efter par års spel på arabiska halvön brukar framhållas Ghanas Asamoah Gyan som tillbringade fyra säsonger i Förenade Arabemiraten. För svensk del har gjorts gällande att Chippen var som bäst under den period han spelade i Saudiarabien. På det stora hela får dessa spelare ändå ses som undantagen som bekräftar regeln. I sammanhanget bör nämnas att båda spelarna, framförallt Gyan, redan var etablerade vid tidpunkten för flytten till arabiska halvön.
Det finns även exempel på att allt hopp om en hygglig karriär i Europa inte är förlorat bara för att man i relativt unga år tillbringar en eller ett par säsonger i Gulfen. Om detta vittnar fallen Youssef El-Arabi och Abdelaziz Barrada. Båda dessa marockanska spelare tillbringade en säsong i Gulfen för att sedan återvända till fotboll på hög europeisk nivå. La liga i El-Arabis fall och Olympique de Marseille för Barrada. Det kanske finns hopp för Belfodil och Bounedjah ändå. Den senaste tiden har det faktiskt surrats om att Lille och Marseille skulle vara intresserade av Belfodil.
Avslutande tankar
Avslutningsvis bör betonas att man inte kan förebrå klubbarna på den arabiska halvön för denna utveckling. De vill naturligtvis att deras klubbar ska vara så konkurrenskraftiga som möjligt och de har naturligtvis all rätt i världen att värva vem de vill. De tvingar inga spelare att komma dit. Det är även svårt att förebrå spelarna som skriver på för gulfklubbarna, i synnerhet de inhemskt skolade spelarna. En fotbollskarriär är förhållandevis kort, även utan skador. Med en allvarlig skada kan en karriär vara över i en handvändning. Mot den bakgrunden kan det nog vara svårt att vägra ett guldkantat kontrakt som kanske innebär att du och din familj blir ekonomiskt oberoende livet ut. Särskilt svårt för inhemskt skolade spelarna som sagt med tanke på avsaknaden av ett ordentligt socialt skyddsnät i Algeriet.
Även om det är svårt att förebrå någon för detta fenomen kan man tycka att det är synd att spelare, och i förlängningen också landslag, inte får utvecklas till sin fulla potential. Talent is a terrible thing to waste …
