Är OS-guldet vändningen för brasiliansk fotboll?
Efter det efterlängtade OS-guldet vädrar brassarna morgonluft igen men är det hopp som gryr i horisonten eller är det bara en illusion?
I helgen togs en viktig brasiliansk milstolpe. I och med segern i OS-finalen mot Tyskland efter straffläggning så tog de femfaldiga världsmästarna hem ett OS-guld för första gången någonsin. Därmed har brassarna vunnit VM, Copa América, Confederations Cup och OS minst en gång. Det var också något av en revansch efter det kraftiga nederlaget mot just tyskarna i VM-semifinalen för två år sedan, även om de såren troligtvis aldrig kommer läkas i den brasilianska fotbollssjälen.
Nu är frågan: Är detta en vändpunkt för ett landslag som för tillfället befinner sig i kris? Det är just nu mycket svårt att svara på, av flera anledningar. Just nu ligger Brasilien i en prekär situation i VM-kvalet där allt annat än segrar mot Ecuador och Colombia nästa vecka är underkänt. Det är en hög press som den nya förbundskaptenen Tite har på sitt lag och bägge matcherna är knepiga på förhand. Förutom den uppenbara skillnaden att det är just Tite som sitter på förbundskaptensposten och inte OS-tränaren Rogério Micalé, så är det ett helt annat lag och en helt annan prestige att spela ett VM-kval jämfört med en olympisk turnering för ungdomslag som varit bortprioriterad av i stort sett hela fotbollsvärlden.
Neymar är ett av sex namn som är kvar från OS-laget när det drar ihop sig till VM-kval. Två spelare som imponerade på Tite var i övrigt de båda anfallarna Gabriel Barbosa och Gabriel Jesus som bägge finns med. Det gör däremot inte Roberto Firmino som trots en ordinarie plats i Liverpool fortfarande inte får chansen. Tites första landslagstrupp förvånar i mycket då det är många oprövade namn i ett lag som säkerligen skulle behöva en del tid att spela ihop sig.
Jag tror kort sagt att Brasilien har en mycket lång väg att gå för att nå VM i Ryssland 2018 och att OS-guldet inte betyder så jättemycket som hjälp på vägen. De stora problemen i a-landslaget kvarstår. Det saknas alltjämt en röd tråd och truppen känns spretig. Det är ungefär som att förbundskaptenen chansar och gamblar när han tar ut truppen. Så var det med Dunga och så är det med Tite. Om han har tur så gör någon en oväntat bra prestation men det är svårt att bygga ett VM-lag av detta materialet. Kanske ligger problemet i avsaknaden av riktigt stora stjärnor från de mest framgångsrika klubbarna? Det är också väldigt få spelare som är klubbkamrater till vardags, vilket försvårar projektet att spela ihop laget ytterligare.
Nedan finns truppen som först ska möta Ecuador i Quito den 1 september och sedan spela mot Colombia i Manaus fem dagar senare.
Målvakter: Alisson Becker (Roma, Italien), Marcelo Grohe (Grêmio), Wéverton (Atlético Paranaense)
Försvarare: Dani Alves (Juventus, Italien), Fagner (Corinthians), Marquinhos (Paris SG; Frankrike), Miranda (Inter, Italien), Gil (Shandong Luneng, Kina), Rodrigo Caio (São Paulo), Filipe Luís (Atlético de Madrid, Spanien), Marcelo (Real Madrid, Spanien)
Mittfältare: Paulinho (Guangzhou Evergrande, Kina), Casemiro (Real Madrid, Spanien), Giuliano (Zenit S:t Petersburg, Ryssland), Philippe Coutinho (Liverpool, England), Willian (Chelsea, England), Renato Augusto (Beijing Guoan, Kina), Lucas Lima (Santos), Rafael Carioca (Atlético Mineiro)
Anfallare: Neymar (Barcelona, Spanien), Taison (Shakhtar Donetsk, Ukraina), Gabriel Barbosa (Santos), Gabriel Jesus (Palmeiras)
