Årets MLS-lag 2013
MLS-säsongen 2013 är till ända och här kommer "Årets lag", uttaget av MLS-redaktionen.
Då var det åter igen dags för MLS-redaktionen att ta ut "Årets lag" i MLS. Till skillnad från tidigare år är vi nu två skribenter på redaktionen och därför blir det två lag som tas ut. Jag (Johan) börjar med mitt lag och därefter följer min skribentkollega Henriks.
Johans lag (4-3-3)
Målvakt: Donovan Ricketts, Portland Timbers
Jamaicanen Donovan Ricketts gjorde i år sin femte säsong i MLS, och lite otippat kan det här nog vara den bästa hittills. Efter att mycket överraskande ha blivit tradad från Montreal till Portland förra sommaren, och heller inte varit sådär superhyllad i Montreal, trodde åtminstone jag att Ricketts var klart på nedgående. Av detta har man inte sett mycket i år. 36-årige Ricketts vann ”hållna nollor”-ligan i MLS med fjorton stycken och har radat upp osannolika och matchavgörande räddningar för Portland. Han fick också "Goalkeeper of the Year"-utmärkelsen av MLS och känns given i mitt "Årets lag".
Högerback: Chance Myers, Sporting Kansas City
Här ville jag egentligen gärna ha med Sheanon Williams från Philadelphia Union, för jag tycker att han är så himla bra och i år gjorde han inte mindre än åtta assists. Dock ligger det honom i fatet att Philadelphia inte ens gick till slutspel och jag tycker verkligen att Chance Myers förtjänar en jäkla massa cred. Han draftades som nummer ett inför säsongen 2008 men hade tre väldigt tunga första säsonger i MLS, innan han slog igenom 2011 och sedan dess har han varit given till höger i Kansas superstabila backlinje. Det finns lag som efter tre väldigt slätstrukna säsonger hade kickat ut Myers, men Kansas valde att behålla honom och det har betalat av sig. Myers måste vara en av de fyra-fem bästa högerbackarna i ligan och att kunna resa sig efter en så extremt tuff start på proffskarriären vittnar också om riktigt bra karaktär.
Mittback: José Gonçalves, New England Revolution
Portugisen José Gonçalves är en så kallad "journeyman" och hade innan årets säsong hunnit med sejourer i Basel, Winterthur, Venezia, Thun, Kaunas, Hearts, Nürnberg, St. Gallen och Sion. Han lånades in av New England från Sion inför i år och tackade för förtroendet genom att spela varenda minut i ligan, visa upp sådana ledaregenskaper att han blev utsedd till lagkapten redan i maj och nu häromveckan bli utsedd till "Defender of the Year" i MLS. New England har nu föga förvånande köpt loss honom från Sion.
Mittback: Matt Besler, Sporting Kansas City
Besler är den som syns minst av mittbackarna i Kansas, både på och utanför planen. Fransosen Aurélien Collin, som han kamperar ihop med i mittförsvaret, överträffar ständigt sig själv både vad gäller galna klädstilar och stentuffa närkamper. Besler är en mer lågmäld snubbe som mer förlitar sig på spelförståelse än hockeytacklingar, men det har tagit honom till det amerikanska landslaget och vi lär få se honom i USA:s VM-trupp till sommaren. Han var nominerad till "Defender of the Year"-priset i år, men det gick som sagt till José Gonçalves i New England.
Vänsterback: Chris Klute, Colorado Rapids
23-årige Klute har varit en av MLS:s stora sensationer den här säsongen. Klute lånades in från Atlanta Silverbacks sent under fjolårssäsongen och få trodde nog att han skulle göra mycket väsen av sig i MLS. Istället tog han en ordinarie plats till vänster i Colorados backlinje och stod för mycket imponerande sju assists. Colorado köpte loss honom i somras och har därmed sitt på det torra på vänsterbackspositionen framöver, något de nog tycker är väldigt skönt efter att i fyra säsonger ha dragits med det insomnade löftet Anthony Wallace, som knappt kan kliva ur sängen utan att långtidsskada sig.
Mittfältare: Tim Cahill, New York Red Bulls
När Cahill värvades till New York Red Bulls förra sommaren tog han inte direkt ligan med storm (ett mål och tre assists på tolv matcher), men i år har han verkligen levererat. Elva mål och fem assists på 27 matcher har det blivit för australiern och han utsågs till den viktigaste spelaren i Red Bulls, som ju vann grundserien. I kvartsfinalen mot Houston skrev han också in sig i MLS:s historieböcker genom att göra ligans snabbaste mål någonsin. Sju sekunder tog det innan han hade gett Red Bulls ledningen. När Thierry Henry dessutom hade någon av ett mellanår var det viktigt att Cahill klev fram och gjorde en riktigt bra säsong.
Mittfältare: Will Johnson, Portland Timbers
Will Johnson tradades från Real Salt Lake till Portland inför årets säsong och det har verkligen gjort under för hans karriär. Han har gått från att ha varit en hyfsad spelare som användes lite varstans på mittfältet till en riktig titan och enorm ledarfigur på det centrala mittfältet. Johnson blev direkt utsedd till lagkapten för Portland och gjorde, sin defensiva utgångsposition till trots, nio mål och fem assists. I sina bästa stunder skulle Johnson definitivt klara sig i en bättre liga än MLS.
Mittfältare: Diego Valeri, Portland Timbers
Inför årets säsong ville Caleb Porter ha in en riktigt bra offensiv mittfältare och Portland valde då att låna in argentinaren Diego Valeri från Lanús. Det dröjde inte länge förrän det stod klart att Valeri var en offensiv mittfältare av mycket hög MLS-klass och i augusti köpte Portland loss honom. I sin första MLS-säsong gjorde han tio mål och tretton assists på 31 matcher och fick utmärkelsen "Newcomer of the Year". Valeri är inte äldre än 27 och har därmed många år kvar på karriären. Portlandfansen hoppas nog att dessa kommer att spenderas i en grön Timberströja. Valeri är en av två Designated Players i Portland och är verkligen ett skolboksexempel på hur en sådan spelare ska värvas när det inte är frågan om en välkänd storstjärna à la Thierry Henry eller David Beckham.
Anfallare: Camilo, Vancouver Whitecaps FC
Det ska till en väldigt bra anledning för att inte ta med en skytteligavinnare i "Årets lag", tycker jag. Den anledningen kunde i år ha hetat Marco Di Vaio, men jag väljer faktiskt att peta den italienske veteranen till förmån för Camilo, trots att Di Vaio var stekhet under merparten av säsongen. 22 mål gjorde Camilo i år och han säkrade skytteligatiteln tack vare tre mål i sista grundseriematchen mot Colorado. Han har varit bra även tidigare två säsonger för Vanocuver, men i år har han varit helt fenomenal och inte minst kommer hans säsong att kommas ihåg för det galna bicycletamål han gjorde mot Portland. Camilo är en typisk brasiliansk anfallare med bra teknik och snabbhet och han tvekar inte att skjuta även om läget kanske inte är det allra bästa. Det är inte svårt att förstå att han en gång i tiden gjorde 24 mål på 22 matcher i den maltesiska ligan.
Anfallare: Robbie Keane, Los Angeles Galaxy
Tyvärr har inte jag speciellt mycket att säga till om när det gäller vem som ska få MLS:s utmärkelser. Hade jag haft det så skulle Robbie Keane vara en MVP-utmärkelse rikare efter årets säsong. Keane gjorde sexton mål och elva assists på bara 23 matcher och har stundtals visat upp ett spel som ligger ett antal nivåer ovanför de flesta spelarna i MLS. Han och Donovan är ligans i särklass bästa anfallspar och när de har en bra dag finns det ingen backlinje i MLS som ser stabil ut (inte ens Kansas). Det är nästan så att man tycker att det är synd att Keanes och Donovans vägar har korsats så pass sent i karriären, för deras samarbete är verkligen något utöver det vanliga.
Anfallare: Mike Magee, Los Angeles Galaxy/Chicago Fire
Jag använde ordet sensation om Chris Klute tidigare och samma ord passar väl här för Mike Magee. I sin elfte säsong släppte plötsligt allting för Magee och han gick från att tidigare år ha gjort runt fem mål till att i år panga in 21 stycken, alltså bara ett mål från en delad skytteligavinst. Magee inledde säsongen i Los Angeles Galaxy, men skickades till Chicago som en del i PR-övergången då Galaxy hämtade in Robbie Rogers, som nyligen hade kommit ut med att han är homosexuell. Magee var ytterst nära att skjuta Chicago till slutspel, men efter 2-5 i sista matchen mot New York Red Bulls tog säsongen slut för Magee och Chicago. Magee kan i alla fall trösta sig med en MVP-utmärkelse och det är inte det sämsta.
Tränare: Caleb Porter, Portland Timbers
Det var många om budet för den här platsen. Både Mike Petke, som i sin första säsong tog New York Red Bulls till sin första vinst i grundserien, och Jason Kreis, som överraskande ledde sitt Real Salt Lake ända till final, hade varit fullgoda namn, men jag får ändå gå på MLS:s linje och välja Caleb Porter. Porter vann ju årets "Coach of the Year"-utmärkelse och det är inte konstigt med tanke på att det här är hans första säsong som tränare i MLS och han tog Portland till slutspel för första gången och lyckades göra i stort sett vartenda nyförvärv till en succé. Porter lär vi få se i MLS under många, många år framöver och varför inte i landslaget någon gång i framtiden.
Henriks lag (4-1-2-1-2)
Målvakt: Jimmy Nielsen, Sporting Kansas City
Även om Nielsen hade ligans bästa försvar framför sig så var han stor del i att Sporting Kansas City släppte in minst mål i hela MLS. Han fortsatte att vara lika bra i slutspelet och fick äntligen vinna titeln som kapten efter sin fjärde säsongen i klubben. Nielsen meddelade när säsongen var slut att han lägger handskarna på hyllan och den 36-årige dansken kommer att vara saknad.
Högerback: Chance Myers, Sporting Kansas City
Den 26-årige Myers spelade de flesta matcherna för sitt Sporting Kansas City som hade ligans bästa försvar. Han fick även vara med och vinna MLS Cup och hans bra defensiv bidrog mycket till det. Myers visade även godkända offensiv kvaliteter med två mål och två assists.
Mittback: José Gonçalves, New England Revolution
När José Gonçalves kom till MLS så var han en relativt okänd spelare. Men han visade snabbt vad han kunde och imponerade så mycket att han vann utmärkelsen "Årets försvarare". Gonçalves var en av dom tongivande spelarna i New England Revolution som hade en betydligt bättre säsong än förra året. Han kom med i mitt "Årets lag" eftersom att han tog hela MLS med storm.
Mittback: Aurélien Collin, Sporting Kansas City
Den franska backklippan hade en fantastisk säsong i år. Collin bidrog mycket till att Sporting Kansas City släppte in minst mål i MLS och även vann titeln. En mittback som aldrig sviker, och det talar hans tretton gula kort för.
Vänsterback: Seth Sinovic, Sporting Kansas City
Den tredje pusselbiten från Sporting Kansas City:s backlinje som jag tar ut är Seth Sinovic. En bra vänsterback som gör sitt jobb. Fick vara med och vinna MLS Cup och var en viktig del i Sporting KC:s försvar.
Defensiv mittfältare: Will Johnson, Portland Timbers
Johnson var en viktig del i ett Portland Timbers som kom etta i Western Conference. Den defensive mittfältaren stod för nio mål och fem assists och var en viktig poängspelare i Portland. Förutom hans offensiva egenskaper visade han även bra defensiva egenskaper och hjälpte sitt lag att släppa in näst minst mål i MLS.
Högermittfältare: Dominic Oduro, Columbus Crew
Den kvicke ghananen gjorde en riktigt bra säsong i år. Oduro stod för tretton mål och fyra assist och han spelade även som anfallare där sju av hans mål kom. På kanten var han ett ständigt hot mot motståndarlagen, men det räckte inte för att fixa en slutspelsplats till hans Columbus Crew.
Vänstermittfältare: Diego Fagúndez, New England Revolution
Vilken säsong för den 18-årige uruguayanen! Diego Fagúndez gick från att vara en okänd yngling till en de bästa spelarna i New England Revolution. Tyvärr fick han bara spela två matcher i slutspelet när hans lag åkte ut i första rundan mot vinnarna Sporting Kansas City, och det hade varit intressant att se vad mer han hade kunnat hitta på längre fram under slutspelet. Det blev tretton mål och sju assists för Fagúndez som fick sitt genombrott den här säsongen och han kommer bli mycket intressant och följa även nästa säsong.
Offensiv mittfältare: Diego Valeri, Portland Timbers
Diego Valeri visade den här säsongen att han är en av MLS bästa spelare. Tio mål och tretton assists blev det för argentinaren och han var även en av de som placerade sig högst i utmärkelsen "Årets mål". Hans Portland Timbers kom etta i Western Conference och Valeri var en stor del i den framgången.
Anfallare: Mike Magee, Los Angeles Galaxy/Chicago Fire
Magee bytte under säsongen från Los Angeles Galaxy till Chicago Fire. När han kom till sin nya klubb fortsatte han med sin målform och gjorde sin bästa säsong i MLS med 21 mål och en andraplats i skytteligan. Hans Chicago missade precis slutspel på målskillnad och det var synd att han inte fick vissa vad han gick för i slutspelet.
Anfallare: Camilo Sanvezzo, Vancouver Whitecaps
Camilo har gått från att ha spelat fotboll i Maltas högsta liga till att bli en av de bästa spelarna i hela MLS. Brassen var en viktig pusselbit i Vancouver Whitecaps som sånär nådde slutspel. Han blev snabbt en publikfavorit och vann utmärkelsen "Årets mål". Om Camilo fortsätter såhär kan han bli riktigt het på Europas transfermarknad.
Tränare: Caleb Porter, Portland Timbers
Årets tränare enligt mig måste vara Caleb Porter för hans förvandling av Portland Timbers. Portland kom näst sist i Western Conference förra säsongen med en målskillnad på -25. Denna säsong kom de dock etta i Western Conference och hade en målskillnad på +21. Riktigt bra jobb av Porter som verkligen fick spelarna att prestera.
Det var våra lag, och sammanfattningsvis ser de alltså ut så här (båda med Caleb Porter som tränare):
Johans lag
Ricketts
Myers - Gonçalves - Besler - Klute
Cahill - W. Johnson - Valeri
Camilo - Keane - Magee
Henriks lag
Nielsen
Myers - Gonçalves - Collin - Sinovic
