Argentinas 30 största VM-legendarer genom tiderna: Plats 15 - Carlos Bilardo
VM närmar sig med stormsteg och därför så tänkte jag räkna ner till sommarens turnering med diverse artiklar. I denna artikelserie så fokuserar jag på de 30 största VM-legendarerna i Argentina genom tiderna.
Plats 15: Carlos Bilardo.
Känd för att vara den förste att lyckas stort med 3-5-2 formationen. Men Carlos Bilardo blev också den förste förbundskaptenen för Argentina som lyckades nå två raka VM-finaler.
Han var en duglig fotbollsspelare under 50- och 60-talet. Men trots inhemska titlar och hela tre Copa Libertadores titlar med Estudiantes så nådde han aldrig spel utanför landets gränser. En sak som många inte vet är att Bilardo var utbildad gynekolog och arbetade som detta vid sidan om fotbollen. Det ska t.o.m. finnas historier som berättar om hur han retade motståndarsspelare över diverse problem som deras fruar kommit till honom med. Något som inte sällan resulterade i att han fick både en och två sparkar i magen.
Men det var det som tränare han skulle nå den största succén. Han ledde Estudiantes och Club Nacional till Copa Libertadores-final men utan att segra. Han vägvinnande spel hade dock resulterat i att det argentinska fotbollsförbundet börjat få upp ögonen för honom. Han hade under många år haft Osvaldo Zubeldía som tränare i Estudiantes och snappat upp en hel del från denne taktiker. Zubeldía är fortfarande idag känd som en av dom främste taktikerna inom argentinsk fotboll och mycket av landets framgångar kan härledas till denna mans fingertoppskänsla och taktiska kunskaper. Även om många också, då som nu, anser att hans taktik var destruktiv och kallades för ”anti-fotboll”.
Zubeldías taktik bestod av en kraftig press på motståndarna och en hög backlinje. Spelet tenderade också ofta att vara brutalt och ibland på gränsen till ovårdat. Något som gjorde att hans taktik fick ett dåligt rykte. Men Zubeldía brukade säga ”Framgång kommer inte genom att dansa på en äng med röda rosor.”
Det var, inspirerad av denna taktiker, som Bilardo finslipade och tog fram ett vinnande koncept som skulle leda både honom och Argentina till VM-guld. Till VM 1986 var Maradona en väletablerad spelare och lagkapten i det argentinska landslaget. Han hade nu vuxit in i kostymen och kände att detta var hans VM, trots skador inför och en slänga av hepatit A. Bilardo kunde ha tagit över jobbet från en enklare person än Menotti. Menottis spelfilosofi skiljde helt och hållet från Bilardo. Medan Menotti ville spela vackert och värnade om det gamla ”La Nuestra” spelsättet med en elegant och vägvinnande fotboll så ville Bilardo bara vinna. När dom båda sågs på ett hotell i Buenos Aires, efter att Bilardo tillträtt som förbundskapten, så sa Menotti att Estudiantes spelstil under Zubeldía hade skickat argentinsk fotboll tio år bak i tiden och att det var ett destruktivt spelsätt. Bilardo höll, föga förvånat, inte med. När dom skakade hand och lämnade hotellet så var det inte sista gången dom skulle ha delade åsikter om det argentinska landslaget. Bilardo lämnade omgående Tarantini och Hugo Gatti utanför truppen, varpå Menotti skrev en kritisk debattartikel om denna uttagning.
Men så var för VM 1986 äntligen kommen. Argentina hade stått för ett svagt VM i Spanien fyra år tidigare och många ställde sig frågan ifall Bilardo kunde sända lite nytt mod i Menottis ”trötta” spelare. Inför VM så var Bilardo tydlig med att Maradona var den enda spelaren i truppen som var säker på sin plats. Han visste att ifall laget skulle lyckas så var det avgörande att ha en motiverad och tillfredsställd Diego.
Inledningen på turneringen gick smidigt för Argentina. Sydkorea avpolletterades på ett enkelt sätt i öppningsmatchen. Efter det följdes ett oavgjort resultat mot Italien upp av en övertygande seger mot Bulgarien. Spelet såg bra ut och Maradona såg ut att ha funnit formen. Ändå var inte allt frid och fröjd i laget. Precis som Zubeldía så var Bilardo otroligt strikt och disciplinerad. När han fick nys om att en av spelarna i laget kommit hem sent från en utekväll efter Bulgarienmatchen så ville han att den skyldige skulle kliva fram och ta på sig ansvaret inför gruppen. Denne person skulle sedan bli hemskickad från turneringen för brist av respekt inför sina lagkamrater. Ingen steg fram, även om alla visste att det var reservmålvakten Luis Islas det gällde. Efter många om och men steg tillslut Maradona fram och tog på sig skulden. Bilardo tittade på honom och sa; ”okej, bra. Då ses vi på träningen imorgon.” En situation som beskrev lite av hur Maradonas status var högre än alla andra i laget.
Uruguay besegrades i åttondelsfinalen innan England fick respass i kvarten efter Maradonas solomål och ”guds hand”. Argentina besegrade sedan Belgien i semin med 2–0 efter dubbla mål av Maradona. I finalen stod Västtyskland för motståndet. Argentina tog ledningen med 2–0 men tyskarna kom tillbaks och såg hetare ut mot slutet av matchen. Då lyfte Maradona bollen till Burruchaga som, trots att han fick en lite för lång touch, ändå stötte in segermålet. Bilardo bröt ihop i tårar vid sidlinjen och förklarade, upprepade gånger, att denna segern var tillägnad hans läromästare Zubeldía.
