Brasilien i VM 1962-1970: Den första storhetstiden
Som enda nation har Brasilien deltagit i samtliga VM-slutspel och det är dags att ta en tillbakablick på de tidigare mästerskapen.
Chile 1962
1958 var i mångt och mycket Pelés mästerskap. 1962 skulle bli Garrinchas. Turneringen arrangerades i Sydamerika för tredje gången någonsin och Chile stod som värdar denna gång. Det var dock tal om att byta värdland efter att Chile drabbats av en förödande jordbävning i maj 1960, men trots det lyckades man få ihop infrastrukturen tillräckligt väl.
De 16 lagen delades in i fyra lika stora grupper, precis som i Sverige 1958. Brassarna inledde med att besegra Mexiko med 2-0 efter mål av Mário Zagallo och Pelé. Därefter kom ett rejält bakslag för de regerande världsmästarna då Pelé skadade sig i den mållösa matchen mot Tjeckoslovakien. Pelés ersättare Amarildo skulle dock visa sig vara guld värd då han med sina två mål vände underläge till seger med 2-1 mot Spanien i den sista matchen, där Brasilien behövde minst oavgjort för att nå kvartsfinal.
Där väntade England på Estadio Sausalito i Viña del Mar, som varit spelplats för samtliga brasilianska matcher så långt i turneringen. Det var här Garrincha skulle presentera sig på allvar och två mål av honom, samt ett av Vavá, såg till att Brasilien nådde semifinal efter att matchen slutat 3-1. Garrincha blev huvudperson även i semifinalen mot värdlandet Chile på Estadio Nacional i Santiago. Den halvt kobente, halvt hjulbente brassen hade med två mål sett till att hans lag ledde med 2-1 i paus. Vavá ökade på men chilenarna gav sig inte utan reducerade genom Leonel Sánchez på straff. Vavá kunde dock avgöra med att göra 4-2 när drygt tio minuter återstod. Garrincha drog på sig en utvisning precis som chilenaren Honorino Landa i slutskedet och bägge lagen avslutade således med tio man på plan.
Trots utvisningen fick Garrincha spela finalen mot Tjeckoslovakien. Många trodde på hårt och disciplinerat spel, med den mållösa gruppspelsmatchen i färskt minne. Istället bröts målnollan redan efter en kvart då Josef Masopust gav Tjeckoslovakien ledningen. Amarildo kvitterade bara ett par minuter senare efter en tavla av den tjeckoslovakiske målvakten Viliam Schrojf. Zito ökade på med tjugo minuter kvar innan Schrojf skulle stå för ytterligare ett taffligt agerande när Vavá avgjorde med sitt 3-1-mål. Brasilien hade försvarat sin VM-titel. Vavá och Garrincha delade skytteligasegern tillsammans med chilenaren Leonel Sánchez, ungraren Flórián Albert, sovjeten Valentin Ivanov och jugoslaven Drazan Jerkovic, alla med fyra mål vardera.
England 1966
Med två raka VM-guld var brassarna återigen favoriter inför VM i England 1966. Premiären mot Bulgarien på Goodison Park i Liverpool, där Brasilien spelade samtliga gruppmatcher, lovade dessutom gott inför fortsättningen då Pelé och Garrincha, som stod på toppen av sina karriärer, med varsitt mål såg till att matchen slutade 2-0. Nästa match väckte minnen från "Slaget i Bern" 1954 då Ungern väntade. Även denna gång blev det brasiliansk förlust i ett något tamare tillställning. Tostão kvitterade den ungerska ledningen fram till 1-1 efter en kvart men ungrarna lyckades senare avgå med segern efter att matchen slutat 3-1.
Brassarna var piskade att vinna den sista gruppspelsmatchen mot debutnationen Portugal för att gå vidare. Det märktes på det tuffa spelet att detta var första gången någonsin Brasilien mötte sin forna kolonialmakt i ett VM. Till följd av en svag domarinsats skadade sig bland annat Pelé. Hans europeiska motsvarighet vid den här tiden hette Eusébio och han stod för två mål i matchen som portugiserna vann med 3-1. Eusébio vann sedan skytteligan med totalt nio fullträffar. Portugal lyckades knipa bronspengen efter att ha slagit Sovjet med 2-1 i matchen om tredjeplatsen.
För Brasiliens del var VM över och eftersom man kom bland de åtta sämsta lagen i ett VM var detta den dittills sämsta insatsen någonsin av en regerande världsmästare. Istället vann England finalen på nationalarenan Wembley där Västtyskland besegrades med 4-2 efter förlängning. Segern blev något kontroversiell då ingen med säkerhet kunnat säga om Geoff Hursts 3-2-mål verkligen var inne till följd av att bollen studsade ned vid mållinjen via ribban.
Mexiko 1970
För första gången någonsin arrangerades ett VM av en annan kontinent än Europa eller Sydamerika. Mexiko City hade stått värd för OS två år tidigare och fick nu ytterligare ett stort sportevenemang. Det var också första gången gula och röda kort användes i ett världsmästerskap, och det första världsmästerskapet som sändes i färg-TV.
Efter att ha dominerat kvalet och vunnit samtliga sex matcher mot Paraguay, Colombia och Venezuela med en total målskillnad på 23-2, lottades Brasilien in i en i övrigt heleuropeisk grupp där alla matcher spelades på Estadio Jalisco i Guadalajara. Brassarna inledde med att besegra Tjeckoslovakien med 4-1 i vad som var en repris på VM-finalen 1962. Rivelino och Pelé gjorde varsitt mål medan Jairzinho, som ofta glöms av i historieböckerna trots att han var lagets främste målskytt denna turnering, gjorde två.
Just Jairzinho skulle avgöra med matchens enda mål mot England. Det var dock den engelske målvakten Gordon Banks som skulle sno all uppmärksamhet för sin fullständigt enastående omöjliga räddning på en nick från Pelé. I den avslutande matchen spelade Brasilien hem gruppen då först Pelé och Jairzinho gjorde varsitt mål fram till 2-0 efter drygt tjugo minuter. Rumänerna reducerade med Pelé satte spiken i kistan med sitt andra mål mitt i andra halvlek. Matchen slutade sedan 3-2.
I kvartsfinalen besegrades Peru med 4-2 i ytterligare en match där den frejdiga offensiven präglade spelet. Peruanerna hamnade i ett tidigt tvåmålsunderläge men lyckades reducera innan paus. Tostãos 3-1-mål följdes av ytterligare en reducering innan Jairzinho avgjorde med att göra 4-2 med kvarten kvar. Även semifinalen blev helt sydamerikansk där Brasilien vände underläge mot Uruguay till seger med 3-1. Efter att brassarna spelat samtliga matcher i Guadalajara innebar det att man nu skulle få bege sig till Estadio Azteka i huvudstaden Mexiko City för att spela final mot Italien.
FIFA hade tidigare bestämt att den första nation att vinna tre världsmästerskap skulle erövra Jules Rimet-trofén för alltid och pokalen skulle således få ett nytt utseenda nästa turnering. Detta eftersom både Brasilien och Italien stod på två titlar inför finalen 1970. Efter knappa tjugo minuter av finalen nickade Pelé ett inlägg från Rivelino i mål och en av de mest berömda bilderna togs på honom när han höjde näven i målfirandet. Italienarna kvitterade och det var 1-1 i paus. Då drog den brasilianska föreställningen igång på riktigt då först Gérson och sedan Jairzinho gjorde mål. Som pricken över i fastställdes slutresultatet 4-1 fyra minuter från slutet sedan lagkaptenen och ytterbacken Carlos Alberto avslutat ett av VM-historiens vackraste anfall. Brasilien vann VM för tredje gången och förbundskaptenen Mário Zagallo blev den förste någonsin att vinna turneringen både som spelare och som förbundskapten.
