Brasilien i VM 1974-1986: Titeltorka
Som enda nation har Brasilien deltagit i samtliga VM-slutspel och det är dags att ta en tillbakablick på de tidigare mästerskapen.
Västtyskland 1974
Italienaren Silvio Gazzaniga hade designat en helt ny pokal som användes i Västtyskland 1974 för första gången. Brasilien hade ju som bekant erövrat Jules Rimets trofé fyra år tidigare som första nation att nå tre VM-titlar. Ett på många sätt nytt brasilianskt landslag, där bland annat storstjärnan Pelé lagt av, ställdes på benen i ett av de regnigaste mästerskapen någonsin. Dessutom var många av arenorna öppna med ont om tak för publiken.
De regerande världsmästarna Brasiliens frejdiga offensiv lös med sin frånvaro och laget stod inte att känna igen inledningsvis. Brassarna spelade 0-0 på Waldstadion i Frankfurt två gånger om, först mot Jugoslavien och sedan mot Skottland. I den avslutande matchen lossnade det så äntligen då debutnationen Zaire besegrades med 3-0 efter mål av Jairzinho, Rivellino och Valdomiro. I den matchen skulle för övrigt Zaires försvarare Joseph Mwepu Ilunga märka ut sig då han vid en brasiliansk frispark gick fram ur muren och slog bort bollen när brassarna skulle skjuta. Bland annat refererade den engelske kommentatorn det hela som "afrikansk okunnighet", men Mwepu Ilunga menade att han med tilltaget ville få ett rött kort i protest mot landets regim som lagt beslag på bonuspengar som spelarna hade rätt till.
Istället för en utslagsturnering efter gruppspelet gick de två avancerande lagen vidare till nytt gruppspel med två grupper om fyra lag. Brasilien inledde strålande med att vinna två matcher på Niedersachsenstadion i Hannover. Först besegrades överraskningen Östtyskland, som deltog för för första gången och som av politiska skäl inte hade några supportrar på plats. Matchen slutade 1-0 sedan Rivellino avgjort efter en timme. Den andra matchen blev en tuff uppgörelse mot Argentina och den heta VM-rivaliteten mellan de båda sydamerikanska storheterna började ta fart. Rivellino gav Brasilien ledningen efter en dryg halvtimme men Miguel Ángel Brindisi kvitterade bara minuter senare. I början av andra halvlek avgjorde dock Jairzinho med att sätta 2-1.
Den sista matchen mot Nederländerna på Westfalenstadion i Dortmund blev som en vanlig semifinal då bägge lagen vunnit sina inledande matcher. Med brassarnas offensiva rykte från senaste mästerskapet i färskt minne, och holländarnas nyuppfunna "totalfotboll", var det många som hoppades på en sprakande tillställning. Matchen blev emellertid ganska tillknäppt. Efter en mållös första halvlek gjorde Johan Neeskens 1-0 till holländarna fem minuter efter paus. Kvarten senare avgjorde Johan Cruijff och Nederländerna var i VM-final för första gången. Där kom man senare att förlora mot värdlandet Västtyskland med 2-1 efter att ha tappat ledningen under första halvlek. I matchen mot Nederländerna hade brasilianske backen Luis Perreira blivit landets förste spelare att få rött kort sedan systemet infördes vid VM 1970.
För Brasiliens del avslutades mästerskapet med en match om bronset på Olympiastadion i München. För motståndet stod Polen som precis inlett sin storhetstid. Med kvarten kvar skulle anfallaren Grzegorz Lato göra matchens enda mål och säkra den polska bronspengen. Lato vann turneringens skytteliga med sina sju mål.
Argentina 1978
För andra gången någonsin arrangerades VM av en militärdiktatur. 1934 gick mästerskapet i Benito Mussolinis Italien och 1978 stod Jorge Videlas Argentina för värdskapet. Detta kom att prägla turneringen på olika sätt, både på och utanför plan. För första gången stod Coca Cola som huvudsponsor, vilket man har varit sedan dess, och för första gången infördes avgörande på straffläggning ifall en utslagningsmatch skulle sluta oavgjord.
Den första domarmissen som gick emot brassarna inträffade redan i öppningsmatchen mot Sverige. Svenskarna hade tagit ledningen genom Thomas Sjöberg innan Reinaldo kvitterade strax före paus. I slutskedet fick Brasilien en hörna som Zico nickade i mål. Den skotske domaren Clive Thomas hade dock blåst slutsignalen när bollen var i luften, och målet godkändes inte. Istället slutade öppningsmatchen oavgjort 1-1. FIFA gick senare under året ut och erkände att domslutet var felaktigt.
Brasilien hade en hel del problem offensivt men gick ändå vidare till det andra gruppspelet efter först 0-0 mot Spanien och sedan 1-0 mot Österrike efter mål av Roberto Dinamite, i en match där brassarna var tvungna att vinna. Samtliga gruppspelsmatcher spelades på Estadio José Maria Minella i Mar del Plata. Det andra gruppspelet inleddes med en komfortabel 3-0-seger mot Peru i Mendoza efter två mål av Dirceu och ett av Zico. Dirceu dog för övrigt tragiskt i en bilolycka 1995, endast 43 år ung.
Efter matchen mot Peru väntade en ny uppgörelse mot Argentina. En väldigt tuff match på Estadio Gigante de Arroyito i Rosario slutade mållöst. Brasilien vann sedan mot Polen i Mendoza med 3-1 efter ett mål av Nelinho och två av Roberto Dinamite. Den sista omgången luktade fiffel redan innan eftersom Brasiliens match mot Polen spelades före Argentinas avslutande mot Peru. I den parallella finalgruppen spelades bägge matcher samtidigt. De argentinska spelarna visste därför att de behövde besegra Peru med minst fyra mål för att nå finalen på målskillnad. Efter en peruansk kollaps i andra halvlek slutade matchen 6-0 till Argentina. Spekulationer fanns om att matchen var uppgjord, vilket späddes på av att den peruanske målvakten Ramón Quiroga var född i argentinska huvudstaden Buenos Aires. Inget har dock bevisats.
Istället för final blev det en ny bronsmatch, denna gång mot klassiskt motstånd i form av Italien på Estadio Monumental i Buenos Aires. Efter att ha hamnat i underläge i första halvlek slog Nelinho till med en vacker skruv ur svår vinkel utanför straffområdet i mitten av den andra. Dirceu avgjorde med att göra 2-1 med kvarten kvar och Brasilien knep således bronset.
Spanien 1982
Ett av de bästa brasilianska lagen någonsin ställde upp när VM utökades från 16 till 24 lag i Spanien 1982. Bland de brasilianska stjärnorna återfanns namn som Zico, Sócrates, Falcão, Éder, Oscar och Júnior. Trots det skulle det inte bli någon VM-titel denna gång och många menar att detta är det bästa lag som aldrig vann turneringen.
Brasilien lekte sig igenom gruppspelet i Sevilla där Sócrates och Éder såg till att vända underläge till seger med 2-1 i öppningsmatchen mot Sovjet. Éders mål i slutskedet var ett vackert volleyskott från 20 meter. Skottland hade besegrat Nya Zeeland med 5-2 i deras första match och tog ledningen mot Brasilien efter en dryg kvart genom David Narey. Där var det roliga över för skottarna och Brasilien vände och vann med 4-1 efter mål av i tur och ordning Zico, Oscar, Éder och Falcão. Två nya mål av Zico lade sedan grunden för den avslutande 4-0-segern mot Nya Zeeland och brassarna var vidare som gruppsegrare.
Denna gång delades lagen in i fyra grupper om tre och det var utan tvekan Brasiliens grupp som var den tuffaste på pappret. Brasilien, Italien och Argentina hade alla kommit bland de fyra främsta i mästerskapet fyra år tidigare. Den fjärde nationen från det året, Nederländerna, hade mycket överraskande misslyckats att kvalificera sig för VM denna gång. Samtliga matcher avgjordes på Sarriá Stadium i Barcelona. Brasilien var ute efter revansch på argentinarna som förlorat den inledande matchen mot Italien med 2-1. Denna gång tog brassarna en stor seger då Zico, Serginho och Júnior gjorde varsitt mål innan Argentina tröstmålade genom Ramón Díaz på slutet. Vid det laget hade storstjärnan Diego Armando Maradona precis fått rött kort.
Det blev en avgörande match mot Italien om en plats i semifinal och för Brasiliens del räckte det med oavgjort. Detta kom att bli en av VM-historiens bästa matcher. De favorittippade offensiva brassarna hamnade i underläge mot det mer defensivt disciplinerade italienska laget sedan Paolo Rossi gjort mål efter fem minuter. Sócrates kvitterade snart men Rossi såg till att Italien återtog kommandot och det var 2-1 i paus. Falcão fick in en ny kvittering mitt i andra halvlek men bara några minuter före full tid avgjorde Paolo Rossi med sitt tredje mål för kvällen och det var 3-2. Brasilien var utslaget och missade semifinal. Eftersom det räckt med oavgjort för avancemang menade många i efterhand att Brasilien borde ha övergett delar av sin offensiva idé och istället försökt försvara ledningen mot slutet. Italien besegrade sedan Polen med 2-0 och Västtyskland med 3-1 innan de slutligen fick göra Brasilien sällskap som andra nation med tre VM-titlar.
Mexiko 1986
Många brasilianare hoppades säkerligen på en repris då VM var tillbaka i Mexiko, landet där Brasilien spelat hem sin senaste världsmästartitel. Från början skulle turneringen arrangeras av Colombia men en del oroligheter där gjorde att Mexiko fick rycka in och ta hand om värdskapet, i konkurrens med bland annat Kanada och USA.
Brassarna var illa ute i premiären mot Spanien då spanjorerna fick ett regelrätt mål bortdömt. Istället vann Brasilien med 1-0 efter mål av Sócrates. 1-0 blev det även mot Algeriet sedan Careca avgjort i mitten av den andra halvleken. Målskyttet kom igång först i sista matchen då Nordirland besegrades med 3-0 efter två mål av Careca, som året därpå skulle bli Maradonas partner i Napoli, och ett av Josimar.
I åttondelsfinalen mot Polen stod Brasilien att känna igen då resultatet skrevs till 4-0, förvisso efter två straffmål av Sócrates och Careca. Detta var dock inte Brasiliens VM och efter att ha tappat 1-0-ledningen i kvartsfinalen mot Frankrike förlorade man på straffläggning för första gången någonsin. Mittbacken Júlio César blev stor syndabock då han missade den femte och avgörande straffen. Noterbart är för övrigt att av elva VM-matcher i Mexiko har Brasilien spelat tio på Estadio Jalisco i Guadalajara, med VM-finalen på Aztekastadion i Mexiko City 1970 som enda undantag.
För Frankrikes del skulle det bli en bronspeng efter att man först förlorat semifinalen mot Västtyskland med 2-0 och sedan besegrat Belgien med 4-2 efter förlängning i matchen om tredjepris. Inte ens tyskarna kunde dock rå på ett Argentina som med en formtoppad Maradona i spetsen spelade hem nationens andra VM-guld efter seger med 3-2 i finalen. Tyskarna hade hämtat upp ett 0-2 underläge efter två snabba mål när tio minuter återstod, men Jorge Burruchaga lyckades avgöra till slut.
