Brasilien i VM 1982: Fall på eget grepp i Spanien
Brasilien åkte till Spanien för att spela VM 1982 och kanske var laget starkare än någonsin på förhand med stjärnor som Zico, Sócrates och Falcão, men det skulle ta slut alldeles för tidigt tack vare en taktisk miss.
Spanien utsågs som värd för 1982 års turnering redan sexton år tidigare, nämligen år 1966. Fler nationer än någonsin deltog i slutspelet då antalet lag utökades från 16 till 24. Anledningen till detta var framförallt att FIFA ville ge lagen från Nordamerika, Asien och Afrika en större möjlighet att kvalificera sig.
Kvalspelet gick smärtfritt för brasiliansk del och man vann samtliga matcher i gruppen där även Bolivia och Venezuela ingick. Därmed tog man sig vidare tillsammans med Peru och Chile från den sydamerikanska sektionen. Även Argentina deltog i egenskap av regerande mästare. Algeriet, Kamerun, Honduras, Kuwait och Nya Zeeland deltog för första gången och England hade kvalificerat sig efter tolv års frånvaro. Noterbart är att vicemästarna från 1978, Holland, inte kvalificerade sig för turneringen i Spanien.
De 24 lagen delades in i sex grupper om fyra där de två bästa lagen gick vidare till den andra omgången. Där delades 12 lag in i fyra grupper om tre och de bästa lagen i varje grupp nådde semifinal. Brasilien var toppseedade tillsammans med värdnationen Spanien, de regerande mästarna Argentina samt Italien, Västtyskland och England. Brassarna hamnade till slut i grupp 6 med Sovjet, Skottland och Nya Zeeland.
Premiären gick av stapeln den 13 juni inför 68 000 åskådare på Ramón Sánchez Pizjuán i Sevilla. För motståndet stod Sovjet som, liksom England, inte spelat VM sedan Mexiko 1970. Brasilien kom till start med ett starkt offensivt lag och premiären blev underhållande. Sovjet tog ledningen i första halvlek genom Andriy Bal, en stor mittfältslegend i Dynamo Kiev. Kvitteringen lät vänta på sig men med kvarten kvar fick Sócrates in bollen. Innan spanjoren Augusto Lamo Castillo blåste slutsignalen hade Éder gett brassarna segern med ett vackert skott från 20 meter. Dagen efter besegrade skottarna Nya Zeeland med 5-2 och tog täten i gruppen.
Efter den något trevande inledningen tog Brasilien ny fart mot Skottland på Benito Villamarín den 18 juni, fortfarande i Sevilla. Numera är Real Betis hemmaarena mer känd som Manuel Ruiz de Lopera. Skottarna tog ledningen genom David Narey efter knappt tjugo minuter. Trots det så vände brassarna på steken och vann med 4-1 efter mål av i tur och ordning Zico, Oscar, Éder och Falcão. Dagen efter slog sovjeterna tillbaka Nya Zeeland med klara 3-0 och var på väg mot den andra omgången.
Brasilien avslutade gruppspelet på samma arena som tidigare när man enkelt besegrade Nya Zeeland med 4-0. Zico gjorde två mål i första halvlek och i andra stod Falcão och Serginho för målskyttet. Brasilien var vidare till den andra omgången tillsammans med Sovjet, som spelade oavgjort 2-2 mot Skottland och därmed gick vidare på målskillnad.
Brasilien hamnade i gruppen som fick det ökända namnet ”dödens grupp” då man ställdes mot de regerande mästarna Argentina, och Italien. Samtliga matcher spelades på Estadio de Sarriá i Barcelona. Den 29 juni möttes Argentina och Italien i den första matchen. Den italienska försvararen Gentile lyckades ta bort Maradona helt från händelserna och Italien kunde vinna med 2-1 till slut. Tre dagar senare var det dags för ärkerivalerna Brasilien och Argentina att ställas emot varandra återigen.
I turneringen 1978 blev brassarna bortfifflade till förmån för Argentina i det sista gruppspelet där en finalplats stod på spel. Nu var det dags att ta revansch och det blev en gruvlig sådan. Zico gav brassarna ledningen efter elva minuter och i mitten av andra halvlek ökade Serginho på. När sedan Júnior satte trean med kvarten kvar var segern ett faktum. Argentina reducerade i slutet genom Ramón Díaz, som numera är tränare för det inhemska klubblaget San Lorenzo.
Matchen mot Italien den 5 juli har av många kallats för den bästa matchen som någonsin spelats. Det offensiva brasilianska laget var favorittippade publikfavoriter medan inte många trodde på de ”tråkiga” italienarna. Men fotboll handlar inte bara om att spela vackert utan även om att vinna. Detta visade framförallt Paolo Rossi som gjorde samtliga de italienska målen. Efter fem minuter tog Italien ledningen men Sócrates kvitterade sex minuter senare. Endast en knapp kvart förflöt innan italienarna tog kommandot på nytt. I mitten på andra halvlek vaskade dock Falcão fram kvitteringsmålet men med kvarten kvar blev Rossi hjälte när han satte sin tredje fullträff för kvällen och tog sitt land till semifinal, fullt välförtjänt. Brasiliens stora misstag var att hålla sig till sitt offensiva spel när det stod 2-2 då man hade gått vidare ifall matchen slutat oavgjord.
Italien skulle sedan besegra först Polen med 2-0 och Tyskland med 3-1 innan VM-pokalen höjdes mot skyarna i Madrid av den fenomenale målvakten Dino Zoff. Därmed hade Brasilien fått sällskap i toppen av titelligan då det nu var två lag som vunnit mästerskapet tre gånger var.
För första gången sedan 1934 bestod inte den brasilianska truppen enbart av spelare från den inhemska ligan och för första gången någonsin var de proffs i Europa. Dessa två var mittfältarna Falcão i italienska Roma och Dirceu i Atlético de Madrid. VM-laget 1982 hade för övrigt flera stjärnor som exempelvis Sócrates, Zico och Éder och många anser att det är det bästa laget som inte vunnit ett världsmästerskap.
Hela den brasilianska truppen i VM 1982
Målvakter:
(1) Valdir Peres, São Paulo
(12) Paulo Sérgio, Botafogo
(22) Carlos, Ponte Preta
Försvarare:
(2) Leandro, Flamengo
(3) Oscar, São Paulo
(4) Luizinho, Atlético Mineiro
(6) Júnior, Flamengo
(13) Edevaldo, Internacional
(14) Juninho, Ponte Preta
(16) Edinho, Fluminense
(17) Pedrinho, Vasco da Gama
Mittfältare:
(5) Toninho Cerezo, Atlético Mineiro
(7) Paulo Isidoro, Grêmio
(8) Sócrates, Corinthians
(10) Zico, Flamengo
(11) Éder, Atlético Mineiro
(15) Falcão, Roma (Italien)
(18) Batista, Grêmio
(19) Renato, São Paulo
(21) Dirceu, Atlético de Madrid (Spanien)
Anfallare:
(9) Serginho, São Paulo
(20) Roberto Dinamite, Vasco da Gama
Förbundskapten:
Telê Santana
