Brasilien i VM 1998: Ronaldo-mysterium hindrade femte guldet
Brasilien var återigen regerande världsmästare när Frankrike stod för sitt andra VM-arrangemang år 1998. Det femte guldet skulle troligtvis ha kommit där om det inte varit för en viss Zinedine Zidane samt ett Ronaldo-mysterium.
Efter sextio år kom VM återigen till Frankrike 1998. Den här gången var arrangemanget större än någonsin då turneringen utökats från 24 till 32 deltagande lag. Man införde även en ny typ av förlängning som kallades Golden Goal, vilket innebar att det lag som först gjorde mål skulle vinna matchen. Om inget lag fick in bollen skulle straffar avgöras i vanlig ordning. Förlängningarna spelades 2x15 minuter.
Det sydamerikanska VM-kvalet hade återigen förändrats och numera spelade alla lag i en stor grupp. Brasilien var direktkvalificerade i egenskap av regerande världsmästare. Efter att kvalet var avgjort skulle man få sällskap av Argentina, Paraguay, Colombia och Chile. Därmed deltog för första gången så många som fem sydamerikanska lag.
Fyra lag hade kvalificerat sig för första gången. Dessa var Kroatien, Japan, Jamaica och Sydafrika. Jugoslavien deltog för första gången sedan det forna Jugoslavien delats upp i flera mindre länder, däribland Kroatien som också fanns med i turneringen. Noterbart i övrigt är att Sverige, som tog brons 1994, inte hade tagit sig till slutspel.
Som regerande mästare var Brasilien toppseedade när det 32 lagen skulle delas in i åtta grupper om fyra. Detta var man tillsammans med värdnationen, Argentina, Tyskland, Italien, Holland, Rumänien och Spanien. Efter att lottningen var avklarade stod det klart att brassarna skulle ställas mot Skottland, Marocko och Norge.
Första matchen, som var premiärmatch för hela turneringen, gick mot Skottland på Stade de france i Saint-Denis inför 80 000 åskådare den 10 juni. Redan fyra minuter in skulle det första målet komma när César Sampaio nickade in en hörna vid främre stolpen. Trots brasiliansk dominans i första halvlek skulle skottarna kvittera efter att John Collins slagit in en straff som målskytten César Sampaio orsakat sju minuter före paus. Med sjutton minuter kvar av matchen skulle dock det rättvisa segermålet komma, om än på ett klumpigt sätt. Bollen förpassades nämligen i nät av skotten Tom Boyd efter att målvakten Jim Leighton släppt en retur som studsade rakt på Celtic-backen och in i eget mål. Senare samma kväll skulle Marocko och Norge spela oavgjort 2-2 efter att norrmännen hämtat upp underläge två gånger om.
Sex dagar senare var det dags för den enklaste matchen på pappret, nämligen den mot Marocko på Stade de la Beaujoire i Nantes. Tidigt i matchen blev Leonardos ledningsmål tveksamt bortdömt för offside. Matchen skulle dock inte pågå mer än tio minuter innan nollan sprack på riktigt. Fenomenet Ronaldo gjorde sitt första VM-mål efter att ha fått tag på en höjdboll slagen av Rivaldo. På tilläggstid skulle Rivaldo själv dubbla sitt lags ledning genom att sätta 2-0 från nära håll på pass från Cafu. Fem minuter in på andra halvlek kom spiken i kistan när Ronaldo dribblade sig in i straffområdet och spelade Bebeto som satte 3-0 vid främre stolpen. Brasilien var klart för åttondel. Samtidigt hade norrmännen återigen kryssat, denna gång mot Skottland efter att matchen slutat 1-1.
Eftersom gruppsegern var säkrad så hade brassarna ingenting att spela för i den avslutande matchen mot Norge på Stade Vélodrome i Marseille den 23 juni. Efter en jämn match med få riktigt klara målchanser skulle Bebeto nicka in ledningsmålet med tolv minuter kvar efter att Denílson stått för ett fint förarbete. Eftersom Marocko ledde mot Skottland så var norrmännen utslagna i det läget. Kvitteringen skulle falla endast fem minuter senare efter att Tore André Flo gjort bort Júnior Baiano innan han satte bollen bakom Taffarel. Ytterligare fem minuter senare var dessa båda herrar i ny duell med varandra. Detta slutade med att Flo föll enkelt i en höjdduell och domaren blåste en straff som Kjetil Rekdal satte dit. Norge vann med 2-1 och var klart för åttondelsfinal trots Marockos 3-0-seger mot Skottland i den parallella matchen.
Åttondelen på Parc de Princes den 27 juni skulle bli helt sydamerikansk. För motståndet stod Chile, som hade kommit tvåa efter Italien i en grupp som även bestod av Kamerun och Österrike. Efter elva minuter tog brassarna ledningen efter att Dungas frispark nickats in av César Sampaio. Brassarna fortsatte att skapa målchanser och efter tjugosju minuter gav det utdelning och återigen var det en frisparkssituation som föranledde målet och återigen var målskytten den defensive mittfältaren César Sampaio. På tilläggstid av första halvlek drogs Ronaldo ned i straffområdet av målvakten Tapia. Fenomenet förvaltade själv straffen och Brasilien ledde med 3-0 i halvtid. Kvartsfinalplatsen kändes klar. Mitt i den andra halvleken nickade dock Marcelo Salas in en målvaktsretur vilket gav chilenarna nytt hopp. Ljuset skulle emellertid släckas helt två minuter senare när Denílson spelade fram Ronaldo som satte 4-1 och tog brassarna till kvarten.
Där väntade återigen nordiskt motstånd i form av Danmark på Stade de Beaujoire i Nantes. Det danska laget hade besegrat Nigeria i sin åttondel med 4-1 utan problem. Martin Jørgensen chockade Brasilien genom att sätta 1-0 redan två minuter in i matchen efter att ha varit uppmärksam på en snabb frispark. Det varade dock endast i nio minuter då Bebeto blev frispelad framför mål och satte 1-1 bakom Peter Schmeichel. En kvart senare hade brassarna vänt helt på steken då Rivaldo fick bollen av Ronaldo i djupled och sedan satte tvåan. Fem minuter in på andra halvlek kvitterade Danmark genom Brian Laudrup efter att Roberto Carlos missat totalt med en cykelspark i eget straffområde. Tio minuter senare fick Rivaldo bollen ungefär trettio meter från mål. Han avancerade sedan ostört några steg mot straffområdet och fick tid på sig att sikta och skjuta in 3-2 bakom en chanslös Schmeichel. Den danske försvararen Mark Rieper hade en nick i ribban men närmare kvittering än så kom inte hans lag. Brasilien var klart för semifinal.
Holland hade besegrat Argentina med 2-1 i kvartsfinalen efter att Dennis Bergkamp avgjort med ett fantastiskt vackert mål när en minut återstod. Den 7 juli var det just holländarna som stod för motståndet när semifinalen spelades på Stade Vélodrome i Marseille. Trots att holländarna varit det bättre laget så var det Brasilien som tog ledningen genom att Ronaldo slog in bollen mellan benen på målvakten Edwin van der Saar en minut in på andra halvlek. Ledningen skulle inte stå sig tiden ut och med tre minuter kvar nickade Patrick Kluivert in kvitteringen. Efter en mållös förlängning väntade ett avgörande på straffar. I den tredje straffomgången hade alla spelare satt sina straffar och Brasilien ledde med 3-2. Då blev det Phillip Cocus tur. Holländaren hade inte nerverna under kontroll och Taffarel räddade. Kapten Dunga satte sedan sin straff och därmed var Ronald de Boer tvungen att göra detsamma. Taffarel räddade återigen och Brasilien skulle få spela final mot värdnationen Frankrike.
Fransmännen hade vänt 0-1 till seger mot Kroatien i semifinalen efter att försvararen Lilian Thuram gjort bägge lagets mål. Finalen gick på Stade de France i Saint-Denis den 12 juli. Natten innan hade Ronaldo inte varit helt kurrant och rapporterades ha haft konvulsioner, ett epilepsianfall. I halvtid låg brassarna under med 2-0 efter att Zinedine Zidane nickat in två hörnor. Frankrike var det bättre laget och utvisningen på Marcel Desailly i andra halvlek förändrade inte mycket. På tilläggstid kontrade fransmännen in 3-0 efter att Emanuel Petit slagit in bollen bakom Taffarel. Frankrike var världsmästare och Brasilien tog sitt andra VM-silver.
Mário Zagallo hade vunnit VM tidigare både som spelare och förbundskapten och nu hade man hoppats att han skulle återupprepa den bedriften. Det gick inte riktigt enligt planerna även om laget tog sig till final. Romário plockades bort från truppen sent efter att inte ha återhämtat sig från skada i tid. Några av stjärnorna i truppen var Ronaldo, Rivaldo, Roberto Carlos och Taffarel.
Hela den brasilianska truppen i VM 1998
Målvakter:
(1) Taffarel, Atlético Mineiro
(12) Carlos Germano, Vasco da Gama
(22) Dida, Cruzeiro
Försvarare:
(2) Cafu, Roma (Italien)
(3) Aldair, Roma (Italien)
(4) Júnior Baiano, Flamengo
(6) Roberto Carlos, Real Madrid (Spanien)
(13) Zé Carlos, São Paulo
(14) Goncalves, Botafogo
(15) André Cruz, Milan (Italien)
Mittfältare:
(5) César Sampaio, Yokohama Flügels (Japan)
(7) Giovanni, Barcelona (Spanien)
(8) Dunga, Júbilo Iwata (Japan)
(10) Rivaldo, Barcelona (Spanien)
(11) Emerson, Bayer Leverkusen (Tyskland)
(16) Zé Roberto, Flamengo
(17) Doriva, Porto (Portugal)
(18) Leonardo, Milan (Italien)
Anfallare:
(9) Ronaldo, Inter (Italien)
(19) Denílson, São Paulo
(20) Bebeto, Botafogo
(21) Edmundo, Fiorentina (Italien)
Förbundskapten:
Mário Zagallo
