Legenden Romário
I och med sommarens fotbolls-VM i Sydafrika så kommer det att bli en del spännande artikelserier med anknytning till mästerskapet. Här får ni stifta närmare bekantskap med Romário de Sousa Faria, eller bara Romário om ni så vill. På Brasiliens lagsida finns även artiklar om Pelé, Garrincha, Zico och Cafu.
Efter att ha växt upp i slummen i Rio de Janeiro plockades Romário in i Vasco da Gamas juniorlag år 1985 från Olaria AC, där för övrigt självaste Garrincha avslutat sin karriär tretton år tidigare. Då var mannen som skulle bli en av 1990-talets stora fotbollsstjärnor nitton år.
Under de tre åren i Vasco så tog han så småningom en plats både i a-laget och sedan i landslaget där han blev skyttekung under OS i Seoul 1988. Han hade då hunnit med att vinna två delstatsmästerskap med sin klubb, samt delta i Copa América 1987 då det blev ett mål i premiärsegern med 5-0 mot Venezuela. Brassarna slogs sedermera ut redan i gruppspelet.
Efter succén i de olympiska spelen så blev Romário proffs i Europa. Klubben som plockade in honom var det holländska storlaget PSV Eindhoven. Där vann han den holländska dubbeln (Eredivisie och KNVB cup) år 1989. Under sommaren efteråt så avgjorde han finalen i Copa América mot Uruguay genom att sätta matchens enda mål. År 1990 tog han återigen hem cupen med PSV och fick en plats i Sebastião Lazaronis VM-lag i Italien. Där blev det bara ett inhopp i gruppmatchen mot Skottland och det brasilianska landslaget slogs sedan ut i åttondelsfinalen mot Argentina.
Efter VM-turneringen blev det två raka ligasegrar i Holland innan det var dags att dra vidare. Under sina fem säsonger med PSV vann han den holländska skytteligan de fyra första gångerna. 98 mål på 109 matcher för klubben är ett fantastiskt facit och det räckte för att Barcelona skulle värva honom år 1993.
I Barça skulle han bli världens bäste spelare och med sina 30 mål på 33 matcher under den första säsongen i klubben, hjälpte han laget till ligatiteln. Sommaren därpå var det dags för den stora händelsen i karriären, nämligen VM-guldet i USA 1994. Romário hade varit petad i de sju första kvalmatcherna till turneringen efter ett bråk med förbundskaptenen Carlos Alberto Parreira. Detta ledde bland annat till den första kvalförlusten någonsin mot Bolivia med 2-0. I hemmamatchen mot Uruguay på Maracanã hade Parreira äntligen tagit med världens bäste spelare och denne gjorde ingen besviken när han satte matchens två enda mål och gav brassarna segern i gruppen.
Romário inledde VM-turneringen med att göra ett mål i de vardera tre gruppspelsmatcherna mot i tur och ordning Ryssland, Kamerun och Sverige. Svenskarna skulle han sedan sänka med matchens enda mål i semifinalen. Därefter slog han bland annat in en straff i den avgörande straffläggningen mot Italien i finalen och guldet gick till Brasilien. Romário korades sedan till turneringens bäste spelare och belönades med guldbollen.
Efter en mindre lyckad säsong i Spanien återvände brassen till sitt hemland sommaren 1995 och spelade ett år för Flamengo. 1996 gjorde han några matcher för Valencia innan han återvände till Flamengo igen samma år. Det kändes som att karriären var på väg utför för trettioåringen och han gjorde ytterligare en misslyckad vända i Valencia 1997. Trots detta så fortsatte han prestera i landslaget och han bildade ett fruktat anfallspar med världens då bäste spelare, Ronaldo. Detta bidrog till segern i Confederations Cup och Copa América 1997. Romário utelämnades från VM-truppen året därpå efter att en muskelskada satt stopp för hans medverkan.
Därefter lämnade han den stora scenen för gott och återvände till Flamengo. Där gjorde han 26 mål på 39 matcher innan han återvände till sina rötter i Vasco da Gama år 1999. Där vann han den brasilianska ligan året därpå och fick spela i det första världsmästerskapet för klubblag hemma i Brasilien samma år. 2002 lämnade han klubben efter 41 mål på 46 matcher. Ny adress blev Fluminense som han skulle bli trogen, med undantag från en kort visit i den qatariska klubben Al-Sadd, fram till 2004 då han återvände till Vasco för en tredje sejour där.
År 2006 spelade Romário för Miami FC och Adelaide United innan han avrundade karriären hemma i Vasco da Gama säsongen 2007/2008. Den 20 maj 2007 gjorde han sitt tusende mål i karriären, en straff mot Sport Recife, och blev den tredje spelaren någonsin att komma upp till ett fyrsiffrigt antal fullträffar efter Pelé och Ferenc Puskas.
I november 2009 gjorde han sin sista match då han representerade Rio-klubben América för att uppfylla sin fars önskan om att se honom i hans favoritklubb. Han blev inbytt i den 68:e minuten mot Artsul men gjorde inget mål.
Om ni har någon brasiliansk legend, det vill säga en spelare som dragit sig tillbaks helt från den stora scenen, som ni vill läsa mer om inför sommarens VM-slutspel så lämna gärna förslag i kommentarsfältet nedan. I nuläget är även en artikel om Mário Jardel på ingång.
