En hyllning till den modige Dunga
Kritik kommer från olika håll kring den trupp som Dunga tog ut igår. Många vill se spelare som Ronaldinho, Pato och Adriano, men dessa togs inte ut. Jag är helt på Dungas sida i den här frågan och här ska jag förklara varför.
För det första, de som tycker att Dunga är en defensiv tråkmåns för att han inte tar ut exempelvis Pato och Ronaldinho, har inte fog för sin kritik överhuvudtaget. Pato har i princip varit borta från landslaget sedan OS 2008 och har aldrig presterat där. Det enda han mäktat med där är att utnyttja en målvaktstavla av allas vår älskade Rami Shaaban i en vänskapsmatch mot Sverige på Emirates Stadium. Ett mål på åtta landskamper är inget jättestarkt facit om vi jämför med exempelvis Nilmar (åtta mål på tio landskamper). Må så vara att Pato presterat i Milan de senaste två åren och att han är en del av Brasiliens framtid tillsammans med bland annat Thiago Silva, Marcelo, Neymar och Ramires, men Dunga kan inte bygga ett lag för VM 2014 samtidigt som han förväntas att vinna i Sydafrika 2010. Patos tid kommer.
Vad gäller Ronaldinho så kvarstår faktum att Dungas lag började prestera på riktigt efter att Ronaldinho inte längre var inkluderad i truppen. Ronaldinhos sista startmatch i landslaget var i kvalet borta mot Ecuador i mars 2009 då han byttes ut mot Júlio Baptista med nitton minuter kvar av ordinarie tid. Minuten senare gjorde ”Besten” 1-0 till Brasilien i en match som sedan slutade 1-1. Matchen efteråt slutade med en enkel 3-0-seger hemma mot Peru då Ronaldinho fick göra ett inhopp med en knapp kvart kvar när Luís Fabiano och Felipe Melo säkrat segern med två, respektive ett mål.
Sedan dess har Ronaldinho inte varit uttagen i Dungas landslag. Utan honom på plan har brassarna bland annat besegrat Uruguay borta med 4-0, Paraguay hemma med 2-1, Egypten i Confederations Cup med 4-3, Italien i samma turnering med 3-0, USA i samma turnering med 3-0 och 3-2, Argentina borta i kvalet med 3-1 och Chile hemma i kvalet med 4-2. Tack vare att Dunga inte längre tog ut Ronaldinho i truppen så vann brassarna det sydamerikanska kvalet i stor stil efter en knackig inledning. På 17 matcher där Ronaldinho inte startat (alltså matchen mot Peru inräknad) så har brassarna gjort 37 mål. Låter inte fullt så defensivt med ett snitt på ungefär 2,18 mål per match, eller?
Lägg därtill att den enda förlusten kom i den betydelselösa kvalmatchen borta mot Bolivia med 2-1. Den höga höjden och bristande motivation är två av förklaringarna till det resultatet, som för övrigt är bättre än Argentinas tennissiffror 6-1 som man fick i baken på samma arena.
Slutsatsen vi kan dra av detta är att eftersom Brasilien spelade betydligt bättre år 2009, utan Ronaldinho, än året före så borde det ju rimligtvis innebär att Brasilien är ett bättre lag utan Milans före detta superstjärna, eller har jag fel?
Nu ser jag fram emot ett VM med fröjdig brasiliansk anfallsfotboll.