Brasilien i VM 1970: Erövringen av Jules Rimet-trofén
Efter debaclet i England så fick det brasilianska landslaget revansch när världsmästerskapet avgjordes i Mexiko 1970. Det som har kallats ”Det bästa brasilianska landslaget någonsin” erövrade Jules Rimet-trofén för gott.
För första gången arrangerades fotbolls-VM i någon annan kontinent än Europa och Sydamerika. Mexiko stod som värd för turneringen år 1970 där tre nationer deltog för första gången. Dessa var Israel, Marocko och El Salvador. Detta var den första VM-turneringen som sändes i färg och det var även första gången som röda och gula kort användes i ett världsmästerskap. Matcherna var förlagda till tider mitt på dagen för att passa den europeiska TV-publiken bättre. Detta bidrog till irritation bland spelare och ledare eftersom det innebar att matcherna skulle spelas när det var som allra varmast i luften.
Brassarna behövde kvalspela för att nå slutspelet i Mexiko. Detta var första gången på tolv år som de behövde kvala in till ett världsmästerskap men det gick ändå ganska smärtfritt. I en grupp med Paraguay, Colombia och Venezuela vann Brasilien enkelt samtliga sex matcher och var därmed klara för VM återigen. Målskillnaden var smått imponerande 23-2.
Inför lottningen var Brasilien seedade i den amerikanska gruppen tillsammans med Peru, Uruguay och värdnationen. Av de övriga tre seedningsgrupperna var två europeiska och en innehöll lag från övriga världen, där för övrigt ytterligare två europeiska lag ingick i form av Rumänien och Israel. Brassarna hamnade i samma grupp som de regerande världsmästarna England, Rumänien och Tjeckoslovakien. Dessa fyra lag utgjorde grupp 3.
Samtliga matcher i gruppen spelades på Estádio Jalisco i Guadalajara. Den 3 juni var det premiär för brasiliansk del när Tjeckoslovakien stod för motståndet. Det var således en repris på finalen i Chile 1962. Ladislav Petras gav tjeckoslovakerna ledningen efter elva minuter. Tretton minuter senare skulle dock Rivelino kvittera och ställningen var oavgjord i halvlek. I den andra gav Pelé brassarna ledningen efter femtionio minuter och två minuter senare ökade Jairzinho på till 3-1. Ytterligare ett mål av Jairzinho tio minuter före full tid fastställde slutresultatet 4-1. Dagen före hade engelsmännen besegrat rumänerna med 1-0 genom mål av Geoff Hurst.
Den 7 juni spelade Brasilien en av sina mest klassiska VM-matcher i historien, nämligen den mot England. Det var här som Gordon Banks skulle bli berömd på sin fantastiska räddning på Pelés nick. På något konstigt sätt hann Banks förflytta sig längst med mållinjen och ned vid den bortre stolpen där han styrde den stenhårda nicken över målet. Trots det så gjorde Jairzinho matchens enda mål för Brasilien som därmed gick mot gruppsegern efter två raka vinster. Tidigare hade Rumänien slagit Tjeckoslovakien med 2-1 vilket innebar att de fortfarande hade chans att nå kvartsfinal.
Pelé satte dock stopp för kvartsfinaldrömmarna i den avslutande matchen som spelades 10 juni. Han satte 1-0 efter tjugo minuter och tre minuter senare gjorde Jairzinho 2-0. Rumänerna reducerade förvisso innan halvtid genom Lorea Dumitrache, men mitt i andra halvlek punkterade Pelé tillställningen med sitt 3-1-mål. Emerich Dembrovschi, som nu för övrigt är teknisk direktör för den rumänska Champions League-klubben FC Timisoaras andralag, tröstmålade dock i slutet men matchen slutade ändå med brasiliansk seger 3-2.
Dagen efteråt säkrade England spel i kvarten efter seger mot Tjeckoslovakien med 1-0. Allan Clarke slog in matchens enda mål på straff efter femtio minuter.
VM 1970 bröt mönstret som infunnit sig i de två tidigare turneringarna där matcherna präglats av kamp och tufft spel. Istället var det nu den offensiva fotbollen som regerade och ett lysande exempel på detta var i kvartsfinalen på Jalisco i Guadalajara mellan Brasilien och Peru. Mål av Rivelino och Tostão såg till att brassarna ledde med 2-0 efter en kvart. Alberto Gallardo reducerade dock för Peru innan halvtid och matchen var på intet sätt avgjord. Sju minuter in på andra halvlek hittade Tostão nätet igen men likväl kom en ny reducering, denna gång genom Teófilo Cubillas med tjugo minuter kvar. Jairzinho såg sedermera till att Brasilien nådde semifinal med kvarten kvar genom att spika slutresultatet 4-2.
I semifinalen väntade på nytt ett helt sydamerikanskt möte på Jalisco, denna gång mot Uruguay. Uruguayanerna besegrade Sovjet i kvartsfinalen med 1-0 efter att Espárrago avgjort med fem minuter kvar av förlängningen. Brassarna hamnade tidigt i underläge efter att Luis Cubilla gjort 1-0 till de himmelsblå efter tjugo minuter. Trots det såg Santos-mittfältaren Clodoaldo till att ställningen var 1-1 i halvtid med sitt mål en minut före paus. Matchen var riktigt jämn fram tills det återstod ungefär tjugo minuter då uruguayanerna började ge efter för Brasiliens offensiv. Bland annat lyckades Pelé ta sig förbi både försvar och målvakt innan han olyckligtvis missade öppet mål. Istället gav Rivelino brassarna ledningen med kvarten kvar och när bara en minut återstod ökade Jairzinho på och fastställde slutresultatet 3-1.
I finalen väntade Italien som besegrat Tyskland i semin med 4-3 efter vad som många kallar århundradets match. Fem av målen gjordes i förlängningen och lagen turades broderligt om att ta ledningen matchen igenom. Till slut avgjorde Milan-spelaren Gianni Rivera när tio minuter återstod.
Eftersom både Brasilien och Italien hade vunnit VM två gånger tidigare så stod det klart att vinnaren av finalen skulle erövra Jules Rimet-trofén för gott, i egenskap av att vara första nation att nå tre VM-titlar. Arton minuter in i matchen gjorde Pelé 1-0 på nick efter ett inlägg från Rivelino. En brasiliansk försvarstabbe ledde emellertid till att Inter-anfallaren Roberto Boninsegna kvitterade innan halvtid. I andra halvlek satsade brassarna allt framåt och efter sextiosex minuter gav det utdelning när Gérson dundrade in 2-1. Jairzinho gjorde sedan 3-1 med tjugo minuter kvar innan det var dags för ett av de mest omtalade målen genom alla tider. Tostão bröt ett italienskt anfall och tog tag i bollen på egen planhalva. Denne spelade vidare till Clodoaldo som gjorde bort fyra italienare innan bollen gick till Rivelino som direkt spelade vidare till Jairzinho. Bollen gick så småningom till Pelé som sett lagkaptenen och högerbacken Carlos Alberto komma springandes i ögonvrån. Passet var perfekt och Carlos Alberto kunde enkelt sätta bollen bakom en chanslös Enrico Albertosi.
Det brasilianska VM-laget 1970 är ett av de bästa lagen som någonsin deltagit i turneringen. Förbundskaptenen Mário Zagallo blev den förste att vinna VM både som tränare och spelare. Lagets skyttekung var Botafogo-spelaren Jairzinho med sju mål, vilket dock inte räckte för att slå skytteligavinnaren Gerd Müller, som gjorde tio mål för bronsmedaljörerna Västtyskland. Detta var första gången som tre målvakter ingick i VM-truppen.
Hela den brasilianska truppen i VM 1970
Målvakter:
(1) Félix, Fluminense
(12) Ado, Corinthians
(22) Leão, Palmeiras
Försvarare:
(2) Brito, Flamengo
(3) Piazza, Cruzeiro
(4) Carlos Alberto, Santos
(6) Marco Antônio, Fluminense
(14) Baldocchi, Palmeiras
(15) Fontana, Cruzeiro
(16) Everaldo, Grêmio
(17) Joel, Santos
(21) Zé Maria, Portuguesa
Mittfältare:
(5) Clodoaldo, Santos
(8) Gérson, São Paulo
(11) Rivelino, Corinthians
(18) Paulo César, Botafogo
Anfallare:
(7) Jairzinho, Botafogo
(9) Tostão, Cruzeiro
(10) Pelé, Santos
(13) Roberto, Botafogo
(19) Edu, Santos
(20) Dario, Atlético Mineiro
Förbundskapten:
Mário Zagallo
