Obrigado Ronaldo, realmente foi lindo!
Som David rapporterade igår tidigt så har Ronaldo lagt skorna på hyllan. En karriär som präglades av skador men framförallt mål och glädje tog slut. Den stora anledningen var som väntat skadorna som han plågats av under en 18 årig lång karriär.
1993 gick Ronaldo in på plan, iklädd av en Cruzeiro tröja spelade han sin första proffsmatch. 44 mål och 46 matcher senare skulle han bli tillkallad det Brasilianska landslaget som skulle spela VM i USA. Samtidigt kom PSV, klubben från Eindhoven i Holland och köpte upp honom. Ronaldo som inte fick spela en endaste minut under VM i USA fick lyfta VM-bucklan för första gången i sin karriär. I Eindhoven skulle karriären ta fart på riktigt, på europeisk mark, skulle han visa världen varför PSV varit fruktansvärt snabba på att köpa upp den enbart 17 åriga talangen. I sin första säsong mäktade Ronaldo med 35 mål på 36 matcher och under sin andra och sista säsong i klubben gjorde han 19 mål på 21 matcher. Det var även här i PSV som Ronaldo skulle få sin första riktiga knäskada som skulle kräva operation och tid ifrån fotbollsplanen. Säsongen bevarades vara över, när Ronaldo februari 1996 opererade sitt knä väntade en lång rehabiliteringsperiod för Ronaldo. Men viljan var större och Ronaldo ville tillbaka, och i april var han beundransvärt på fotbollsplanen igen. Med ett sug efter matchtid blev det jobbigt för Ronaldo när tränaren Dick Advoocat hade andra tankar och Ronaldo fick se allt mindre speltid i klubben. Ronaldo missnöjd med hur han behandlats bestämde sig för att leta ny klubb.
Det var i den nya klubben, den famösa katalanska stoltheten FC Barcelona som även Ronaldos smeknamn skulle få liv ’O Fenômeno’ . I Barcelona skulle han slå rekord med 47 mål på 49 matcher och även lyfta två titlar under den ökände tränaren Sir Bobby Robson. Han vann den Spanska cupen ’Copa del Rey’ och avgjorde mot Paris SG Cupvinnarcupen. Trots en magnifik säsong och flera klubbar som rykte i honom blev det inget nytt kontrakt vilket gjorde att Inter kunde betala hans övergångsklausul som innebar att han inte skulle bli kvar i Barcelona. Ronaldo var besviken över att behöva lämna en klubb där han vunnit sin första europeiska titel men han sades vara beredd på den Italienska utmaningen och Inter. Ronaldo den stora stjärnan i VM:et året därpå 1998 i Frankrike med det var också här han fick uppleva sin första riktiga förlust. Natten innan finalen mot Frankrike åkte Ronaldo in på sjukhus, faktum var att han mått väldigt dåligt natten innan och haft ett våldsamt anfall. När Zagallo skrev ner sin preliminära startelva fanns ingen Ronaldo med. Fast med någon timme kvar innan VM Finalen skulle börja stod Ronaldo där och bad Zagallo om att spela honom. Zagallo var inte beredd på att riskera men läkarna hade tillåtit Ronaldo spela. Under matchens gång var det självklart att Ronaldo inte var sig själv och 3-0 för Frankrike var ett hjärtkrossande resultat för en Ronaldo som kämpat så hårt för att få spela och vinna en VM Final.
Men under kommande säsong skulle VM Finalen vara som bortglömd för Ronaldo även om säsongen var sämre än säsongen innan då han var nära på hjälpa laget till sin första ligatitel på sju år. Det blev hela 49 mål för Ronaldo i sina två första säsonger, och allt mer tydde på att den tredje säsongen skulle bli ännu bättre, men tyvärr för alla fotbollsälskare och framförallt Inter och Ronaldo skadades han. I en match mot Lecce skadades knät allvarligt och under fem månader fick Ronaldo förstärka knät för att återvända till fotbollsplanen. Den 12 april 2000 gjorde Ronaldo comeback, en vecka efter hans sons födelse, och det blev en riktig mardröm. I sitt första försök att dribbla hoppade knät ur led mot Lazio i den Italienska cupen där han hade hoppat in. Den här gången ville läkarna att rehabiliteringsperioden skulle dröja extra lång tid för att vara säkra på att den inte skulle skadas igen. Ett datum sattes, om åtta månader skulle Ronaldo spela igen, så blev det inte. Skadan skulle vara så grov att det tog Ronaldo 15 månader innan han återvände till fotbollen. Det innebar att Ronaldo fick vara nästan två år utan att sparka en boll under en match. Han var tillbaka till säsongen 2000/2001 och matchades försiktigt. Den här säsongen skulle hans andra riktiga proffsförlust komma, med 4-2 förlusten mot Lazio i sista ligamatchen för säsongen innebar det att Juventus tog hem titeln ännu en gång. Ronaldo var märkbart ledsen när tv-kamerorna kunde filma honom med tårar i ögonen. Men för Ronaldo skulle ordspråket ’Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge’ verkligen passa in.
Ronaldo blev uttagen i den Brasilianska VM truppen av Luiz Felipe Scolari för VM 2002. Här skulle Ronaldo få världen att häpnas. Efter en sådan lång tid borta från fotbollen och enbart 16 matcher efter hans två år långa frånvaro var han en stor bidragande faktor till att Brasilien blev femfaldige världsmästare. Med 8 mål blev han skyttekung för att Brasilien som alla experter hade räknat bort innan VM, efter massvis med problem i kvalet främst vare träningsbytena. Världen förvånades av att Ronaldo kunde återvända till sådan form. Och Ronaldo hade varit missnöjd med Hector Cuper tränare i Inter eftersom de hade olika idéer om fotboll så verkade hans sejour i Inter vara slut och när Real Madrid kom knackandes på dörren blev det svårt att tacka nej. Med världsspelare som Zidane, Roberto Carlos, och Raul var det svårt att inte flytta till ett hårdsatsande Real Madrid.
I den spanska huvudstaden skulle Ronaldo ännu en gång visa sin talang, när han i sina tre första säsonger gjorde 85 mål för ’Los Galacticos’. I hans fjärde säsong blev det enbart 27 matcher för klubben då skador störde. Capello visade sig vara mindre nöjd med hans viktökningar säsongen därpå. Capello bestämde sig att göra sig av med Ronaldo. Ännu en gång skulle Ronaldo lämna en klubb för ärkerivalerna av en av hans före detta klubbar. Den här gången blev det Milan, och precis som i Inter skulle han plågas av otroligt många skador i Milan. Under hans tid i Milan blev det hela 9 mål på 20 matcher, men kritikerna var många, han kallades för tjockis, för lat och framförallt för en före detta världsstjärna. Men Ronaldo var hela tiden tillbaka och gjorde mål efter mål, men när Ronaldo i en match mot Livorno hoppade upp för att nicka en boll utan press från någon motståndare och landade konstigt skadades knät allvarligt igen.
Den här gången var det väl den sista tänkte alla, han orkar väl inte fortsätta? Men talangen och viljan fanns kvar och så länge som den fanns kvar fanns det inget tvivel på att han skulle tillbaka. Med skadan blev Ronaldo tvungen att tacka för sig och den europeiska kontinenten för hans säsonger där, Ronaldo ville tillbaka till sitt hemland. Väl i Brasilien tränade Ronaldo under en längre period med Flamengo, men valet föll för Corinthians. I sin debut visade han direkt varför Corinthians betalade sådan extrem lön för en av många kallad tjockis. I Sao Paulos mästerskap var det derby dags, med Ronaldo på bänken gjorde Palmeiras 1-0 mot Corinthians. Men i andra halvleken kom Ronaldo in, hans första touch blev ett sten hårt skott från 30 meter upp i ribban och på övertid skulle han nicka in 1-1 och ta en värdefull poäng för Corinthians. Han skulle sedan spela så bra för Corinthians under kommande månader att två titlar lyftes. Sao Paulo Mästerskapen och den Brasilianska cupen var nu en del av hans titlar i karriären. Det gick mindre bra i ligan och skador skulle ännu en gång störa honom. Corinthians hade kvalat sig till Copa Libertadores fast här tog det stopp mot Flamengo och efter att ha förlorat ligatiteln på mållinjen mot Fluminense ville Ronaldo ha sin sista chans på en Libertadores titel säsongen därpå. Corinthians åkte till Colombia för sin andra match i kvalet till Libertadores med 0-0 från hemmamötet i bagaget och efter en smaklös insats av laget i Colombia och förlust med 2-0 krävdes poliseskort när man väl landat i Brasilien. Det var första gången ett Brasilianskt lag åkt ur kvalet i Copa Libertadores. Fansen var mindre nöjda och kritikerna var många, och nu förväntades Ronaldo sätta ett datum då han skulle lämna fotbollsscenen för gott.
Ronaldo bestämde sig den 13e februari 2011 efter 18 år av skador, mål, titlar och glädje att lägga skorna på hyllan med omedelbarverkan. Han tystade sina kritiker när han avslöjade att hans vikt problem berodde på en sjukdom som han fick reda på i Milan för fyra år sen. Ronaldo, sympatiskt och genuin som han är sa att han höll inget emot någon och tackade alla i en presskonferens på träningsanläggningen Joaquim Grava i Sao Paulo. Han tackade alla som stått där och hejat på honom i goda som dåliga tider, han var vad många skulle kalla väldigt diplomatisk av sig men det är en sådan person Ronaldo är.
Han har fått gå igenom mycket dåligt som bra men har alltid tagit ansvar för det han gjort. Han lämnar efter sig ett minne av en spelare som alltid ville tillbaka, som aldrig vann för mycket men framförallt ett minne av en spelare som var älskad av alla.
Jag fick äran att se Ronaldo live vid ett par tillfällen, semifinalen mot Turkiet på Saitama i Japan 2002 är en av det bästa momentet jag upplevt som fotbollssupporter på en arena. Men den absolut största var att vara på plats när Ronaldo fick sitt 15e VM mål och därmed blev den största målskytten i VM historian, det är svårt att hitta en mer välförtjänt spelare till den här äran. Jag fick även chansen att träffa Ronaldo utanför planen, jag var väldigt liten men minns hur han tog sin tid att hälsa, skriva ner sin autograf samt prata lite med min far innan han tillsammans med hans lagkamrat Giovanni gav sig iväg till hotellet.
Jag vill bara avsluta med att tacka Ronaldo för alla dessa år och allt han gett till det Brasilianska folket samt alla fotbollsälskare världen runt och hålla med om det han sa när han beskrev sin karriär –
Foi Lindo! (det var vackert)
Valeu Ronaldo!
