VM-klassiker mot Sverige: 1958 – Guldmatchen på Råsunda
Brasilien tog sitt första VM-guld på svensk mark 1958 efter att ha besegrat Sverige för tredje gången i rad i ett världsmästerskap.
Det finns väldigt mycket man kan skriva om VM i Sverige 1958. Det mesta har dock redan skrivits, framförallt i vårt eget avlånga land men även i Brasilien där man ser detta mästerskap som en pånyttfödelse efter debaclet på hemmaplan 1950. Det var här brassarna inledde sin framgångsrika fotbollshistoria och tog sin första VM-titel av fem när man slog svenskarna i finalen.
Resan dit inleddes i Uddevalla av alla ställen. Där besegrades Österrike med 3-0 efter två mål av Mazzola och ett av den hårdskjutande backen Nílton Santos. Därefter var man nära att förlora mot engelsmännen på Ullevi men backen De Sordi lyckades blockera en farlig engelsk målchans när Gilmar inte hade chans att nå bollen, och matchen slutade mållöst.
Inför den avslutande matchen mot Sovjet i Göteborg hade förbundskapten Vicente Feola, efter att bland annat ha samrått med spelarna Didi och Nílton Santos, konstaterat att Joel blev alldeles för ensam längst fram och att det offensiva spelet därför kunde förbättras och bli mer varierat. Han slängde då in två nya killar, Pelé och Garrincha, i startuppställningen. Framförallt den senare hade stor uppvisning när brassarna vann med 2-0 efter att Vavá gjort bägge målen.
Pelé kom sedan att ta över föreställningen då han gjorde matchens enda mål i kvartsfinalen mot Wales, och följde upp det med tre till i den andra halvleken av semin mot Frankrike som vanns med 5-2. Brasilien var klara för sin första ”riktiga” VM-final där alltså värdnationen Sverige väntade på Råsunda.
Svenskarna hade ett riktigt starkt lag offensivt med bland annat Kurt Hamrin, Agne Simonsson, Gunnar Gren och Nils Liedholm. De största stjärnorna i laget var dock försvararen Orvar Bergmark och anfallaren Lennart ”Nacka” Skoglund som bägge blev invalda i turneringens världslag av journalisterna.
Sverige spelade fem av sina sex matcher på nationalarenan Råsunda, och man inledde med att säkert besegra både Mexiko och Ungern innan man avslutade gruppspelet med 0-0 mot Wales. Mål av Simonsson och Hamrin såg sedan till att Sovjet slogs ut i kvarten och nu väntade de regerande världsmästarna Västtyskland i semifinal på Ullevi.
Där hamnade Sverige i underläge efter att Schäfer gjort mål i mitten av första halvlek. Nacka kvitterade emellertid ganska omgående innan Gunnar Gren fullbordade vändningen tio minuter före full tid. Kurre Hamrin avslutade sedan målskyttet med ett klassiskt solomål där han, efter att lugnt promenerat med bollen på sin högerkant, plötsligt accelererade blixtsnabbt in mot straffområdet och avgjorde på egen hand med att göra 3-1.
I samband med 50-årsjubiléet av VM-finalen 1958 visade SVT matchen i sin helhet med Chris Härenstam och Glenn Strömberg som kommentatorer. Strax efter det skrev undertecknad en krönika om matchen på Svenska Fans som ni kan läsa här. Sverige tog alltså ledningen efter fyra minuter genom mål av Nisse Liedholm innan två nästan identiska mål av Vavá ändrade helt på förutsättningarna inför andra halvlek. Där skulle sedan Pelé bland annat göra två konstmål innan slutresultatet kunde skrivas till 5-2.
VM-finalen 1958 kan vara det största brasilianska fotbollsögonblicket någonsin. Man var äntligen världsmästare och kunde till slut gå vidare efter händelserna på hemmaplan åtta år tidigare, då finalförlusten mot Uruguay följdes av landssorg. Det är alltså en ära för de brasilianska spelarna som kommer för att spela den sista landskampen på historisk mark på onsdag och förhoppningsvis får arenan en värdig avtackning.
Detta var på intet sätt den sista striden mellan dessa båda nationer i ett VM, men det skulle dröja hela tjugo år till nästa gång.
