Brasilien i VM 1978: Brasilien bortfifflade i Argentina
Fotbolls-VM i Argentina 1978 påverkades en hel del av diktaturen som rådde i landet vid den tidpunkten som bland annat ryktas ha varit orsaken till Brasiliens uteblivna finalplats.
För andra gången någonsin arrangerades fotbolls-VM av ett land som befann sig under diktaturstyre. 1934 hette han Benito Mussolini och 1978 var det Jorge Videla som höll i trådarna. Två år tidigare hade argentinarna gått igenom en militärkupp vilket ledde till att bland annat Holland tvekade kring huruvida de skulle delta eller inte.
Argentina utsågs först som värdland för världsmästerskapet i Mexiko 1970 men då Mexiko City hade byggt Aztekastadion inför OS 1968, så fick argentinarna vänta ytterligare åtta år med att stå för arrangemanget. VM 1978 var det första världsmästerskapet då Coca Cola stod som huvudsponsor och även den turnering där regeln om ett avgörande på straffläggning infördes.
Brassarna hade inga större problem att avancera från kvalspelet. Man vann sin första grupp före Paraguay och Colombia och gick sedan vidare till en finalgrupp med Peru och Bolivia som spelades i den colombianska staden Calí. Där besegrades först peruanerna med 1-0 och sedan bolivianerna med 8-0 vilket säkrade en plats i slutspelet i Argentina ett år senare.
Bland de övriga femton lagen märktes två debutanter. Dessa var Iran och Tunisien. Bland de som inte deltog fanns bland annat England, som misslyckats i kvalet för andra gången i rad, samt Tjeckoslovakien, Sovjet och Jugoslavien.
Brasilien var toppseedat tillsammans med värdlandet Argentina och de båda finalisterna från turneringen fyra år tidigare, det vill säga Västtyskland och Holland. När lottningen väl var avklarad hamnade brassarna i samma grupp som Österrike, Spanien och Sverige. Samtliga brasilianska gruppspelsmatcher spelades på José María Minella i Mar del Plata. Precis som i VM 1974 gick de två bästa lagen i gruppen vidare till ett nytt gruppspel med fyra lag i varje grupp.
Premiärmatchen spelades mot Sverige inför 32 569 åskådare den 3 juni. MFF-aren Thomas Sjöberg gav svenskarna ledningen med åtta minuter kvar av första halvlek. Innan det blåstes för vila skulle dock Reinaldo skicka in kvitteringen. Matchen fick sedan ett mycket kontroversiellt avslut när Brasilien fick hörna slutskedet. Hörnan slogs till Zico som nickade mål, trodde alla. Den walesiska domaren Clive Thomas hade blåst slutsignalen innan bollen passerade linjen och slutresultatet blev därmed oavgjort 1-1. Samtidigt tog Österrike täten i gruppen efter seger mot Spanien med 2-1.
Nästa match gick mot Spanien den 7 juni och tanken var att Brasilien skulle ta en relativt bekväm seger. Det ville sig dock inte riktigt och matchen slutade mållös. Samtidigt såg Hans Krankl, som förmodligen är den bäste österrikiske fotbollsspelaren genom alla tider, till att sätta matchens enda mål mot Sverige på straff. I och med det så var hans lag sensationellt klara för den andra omgången inför den avslutande matchen mot brassarna.
Efter två oavgjorda matcher i inledningen så var en brasiliansk seger ett måste mot Österrike fyra dagar senare. Matchhjälte skulle bli mannen som förmodligen är den med sexigast namn som fått göra ett VM-mål. Det var Vasco da Gamas anfallare Roberto Dinamite som gjorde matchens enda mål med fem minuter kvar av första halvlek och tog brassarna vidare till den andra omgången. Spanien besegrade Sverige med 1-0 efter mål av Asensi i den parallella matchen men det var enbart av akademiskt intresse.
I den andra omgången ställdes Brasilien mot värdlandet Argentina samt Peru och Polen. Första matchen mot Peru den 14 juni vanns med lätthet. Dirceu, som dog i en tragisk bilolycka 1995 endast 43 år gammal, satte två mål i första halvlek inför 31 000 åskådare på Ciudad de Mendoza. Med arton minuter kvar spikade Zico slutresultatet 3-0 på straff. Samtidigt slog Argentina tillbaka Polen med 2-0 efter att den hyperfarlige anfallaren Mario Kempes gjort bägge målen.
Som väntat såg det ut att stå mellan ärkerivalerna Argentina och Brasilien om vilket lag som till slut skulle nå finalen. Efter att bägge lagen vunnit sina första matcher så ställdes de mot varandra på Gigante de Arroyito i Rosario inför drygt 37 000 åskådare den 18 juni. När domaren Károly Politai från Ungern blåste slutsignalen kunde man konstatera att en mycket hård och tuff match slutat mållöst och därmed var det helt öppet inför den avslutande omgången. Samtidigt blandade sig polackerna i striden efter att Andrzej Szarmach gjort det enda målet mot Peru.
Gruppens sista omgång spelades den 21 juni och det luktade fiffel redan när man kollade på starttiderna för matcherna. Brasiliens match mot Polen började två timmar före Argentinas match mot Peru. Notera att i den parallella finalgruppen spelades alla matcher samtidigt i den avslutande omgången. Efter att brassarna besegrat Polen med 3-1 efter ett mål av Nelinho och två av Roberto Dinamite så visste det argentinska laget att man var tvungna att besegra peruanerna med minst fyra mål för att gå till final på målskillnad. I halvlek var ställningen 2-0 till hemmalaget innan Peru helt plötsligt kollapsade i andra halvlek. Matchen slutade 6-0 och det fanns starka misstankar om mutor. Dessa rykten späddes på ytterligare i och med att den peruanske målvakten Ramón Quiroga var född i den argentinska staden Rosario. Inget kunde dock bevisas.
Istället för final mot Holland blev det match mot Italien om bronspengen på José Amalfitani inför nästan 70 000 åskådare, med stor marginal den bästa publiksiffran för Brasilien i en inte alltför välbesökt VM-turnering. Italienarna tog ledningen genom Franco Causio i den första halvleken. I den andra vände Nelinho och Dirceu på steken och brassarna knep bronspengen. Finalen vanns för övrigt av Argentina med 3-1 efter förlängning.
Detta var sista gången som den brasilianska truppen enbart bestod av spelare från den inhemska ligan. Bland stjärnorna kan framförallt den store Zico nämnas, mannen som enligt många är den bästa spelare som aldrig vunnit ett VM.
Hela den brasilianska truppen i VM 1978
Målvakter:
(1)Leão, Palmeiras
(12) Carlos, Ponte Preta
(22) Valdir Peres, São Paulo
Försvarare:
(2)Toninho, Flamengo
(3) Oscar, Ponte Preta
(4) Amaral, Corinthians
(6) Edinho, Fluminense
(13) Nelinho, Cruzeiro
(14) Abel, Vasco da Gama
(15) Polozzi, Ponte Preta
(16) Rodrígues Neto, Botafogo
Mittfältare:
(5) Toninho Cerezo, Atlético Mineiro
(8) Zico, Flamengo
(11) Dirceu, Vasco da Gama
(17) Batista, Internacional
(21) Chicão, São Paulo
Anfallare:
(7) Zé Sérgio, São Paulo
(9) Reinaldo, Atlético Mineiro
(10) Rivelino, Fluminense
(18) Gil, Botafogo
(19) Jorge Mendonça, Palmeiras
(20) Roberto Dinamite, Vasco da Gama
Förbundskapten:
Cláudio Coutinho
