Brasilien-Uruguay: Matcher vi minns
Brasilien och Uruguay är två stora rivaler på den sydamerikanska kontinenten och lagen ställts emot varandra i några historiska matcher genom åren.
Ett ofta underskattat rivalmöte i Sydamerika är det mellan Brasilien och Uruguay. På onsdagskvällen ställs dessa båda antagonister emot varandra för 73:e gången. Brassarna har vunnit 33 och förlorat 19 och målskillnaden är 127-93 i brasiliansk favör. Genom åren har det spelats flera klassiska matcher mellan lagen och nedan tas tre av dem upp lite extra, som en slags försmak på vad som komma skall imorgon.
Brasilien - Uruguay 1-2 (VM-final 1950 på Maracanã, Rio de Janeiro)
Den kanske mest klassiska matchen av dem alla, inte bara för just Brasilien och Uruguay utan genom hela fotbollshistorien, spelades på Maracanã den 16 juli 1950. Brasilien arrangerade VM och tog emot Uruguay på en fullsatt hemmaarena i den dåvarande huvudstaden Rio de Janeiro. Eftersom segraren korades genom ett gruppspel med fyra lag var detta ingen normal VM-final på förhand, och med tanke på hur utgången blev skulle den alltid komma att få en särskild plats i historieböckerna. Brassarna behövde bara få med sig ett oavgjort resultat för att vinna turneringen. Guldmedaljerna var tryckta med spelarnamn och allt. Orkestern var bokad och man hade till och med arrangerat en liten karneval för att fira guldet som enligt experter, media och folket var klart långt innan den engelske domaren George Reader blåst igång spelet.
Men det skulle inte bli som det var tänkt. Uruguay vände underläge 0-1 till seger med 2-1 i andra halvlek. Firandet fick ställas in och i Brasilien utlystes landssorg. Matchen har senare refererats till som "Maracanazo", något som blivit ett begrepp så fort ett mindre lag lyckas skrälla mot antingen landslaget eller mot något av de fyra stora Rio-lagen när de spelar på Maracanã. Brasiliens första världsmästartitel fick vänta ytterligare åtta år och man rev ned och byggde upp ett nytt landslag fram till dess, till och med matchställen förändrades. I sommarens VM kan man inte undgå att minnas Maracanazo och rädslan är överhängande att samma mardröm upprepas ännu en gång.
Uruguay - Brasilien 1-3 (VM-semifinal 1970 på Estadio Jalisco, Guadalajara)
Tjugo år efter Maracanazo fick brassarna slutligen sin revansch där man stötte på Uruguay i en helt sydamerikansk semifinal under VM i Mexiko. Brasilien ställde upp med ett lag vars make aldrig skådats, varken förr eller senare, och den offensiva trion med Pelé, Rivelino och Tostão var i det närmaste ostoppbar. I motsats till detta hade Uruguay haft en tuffare väg till semifinalen och man spelade mer defensivt är de övriga lagen från Sydamerika. Brassarnas seger mot Uruguay i semin var nästan lika självklar på förhand som i finalen 1950, och återigen höll allt på att gå i stöpet för deras del.
Mittfältaren Luís Cubilla, som året därpå skulle vinna Interkontinental-cupen med sitt Nacional de Montevideo, gav uruguayanerna ledningen med 1-0 efter knappt tjugo minuters spel och det såg ut som att historien skulle återupprepa sig. Strax före paus såg dock Clodoaldo till att peta in den psykologiskt viktiga kvitteringen och efter paus kom Mário Zagallos manskap ut som ett helt nytt lag. Tostão stod för en fantastisk framspelning till Jairzinhos 2-1 med knappa kvarten kvar och när Rivelino satte trean i den sista ordinarie minuten var saken klar. Brassarna fortsatte sedan med att besegra Italien i finalen med 4-1 och blev därmed första nation att ta tre VM-titlar.
Uruguay - Brasilien 2-2, 6-7 efter straffar (Copa América-semifinal 2007 på Pachencho, Maracaibo)
En av de mest dramatiska uppgörelserna lagen emellan utspelade sig i Venezuela 2007 där Copa América avgjordes. Uruguay hade två gånger om hämtat upp ett underläge, först genom Diego Forlán och sedan genom "El Loco" Abreu, och till slut var man tvungna att skilja antagonisterna åt genom en oviss straffläggning. Bägge lagen hade haft en snirklig väg till semifinalen då man efter en dålig start i gruppspelet krossat sina motstånd i kvarten. Brassarna slog Chile med 6-1 och Uruguay besegrade värdlandet utan problem med 4-1.
Alla straffläggningar är dramatiska men det finns dem som får åskådarnas nerver att kittla till lite extra. Detta var en sådan. Diego Forlán inledde med att missa, varpå Robinho gav brassarna ledningen strax därpå. Sedan satte Andrés Scotti och Ignacio González sina straffar för Uruguay medan Juan och Gilberto Silva gjorde detsamma för Brasilien. Cristian Rodríguez satte sedan uruguayanernas fjärde straff, varpå en olycklig Afonso Alves missade och det var utjämnat återigen. Sedan både Abreu och Diego satt straffarna i den femte omgången väntade "sudden death-straffar" där en miss skulle bli direkt förödande. I den stjätte omgången kom dock två sådana, slagna av Pablo García och Fernando, och i den sjunde kom ytterligare en när Diego Lugano missade. Denna gång gjorde Gilberto inget misstag och brassarna avancerade till en final mot Argentina som man sedan vann.
