”O fascismo bonito” - nej tack!
En gästkrönika om fotbollen och brasilianska valet signerad Gabriel Zetterström.
Jag minns euforin från när jag landade i Rio.
Det var en plats jag drömt om sedan jag var liten. Allt började med fotbollen. För en pojke vid 00-talets början vars liv kretsade kring fotboll var Brasilien den heliga graal. 2002 vann landslaget, A Seleção, VM. Ronaldo var bäst i världen och väggarna i mitt rum tapetserades med bilder på Ronaldinho och Kaká. De personifierade O Jogo Bonito, portugisiska för ”det vackra spelet”, tekniken, finterna, glädjen. Jag såg hundratusentals fotbollssupportrar vallfärda till Maracanãstadion för att få utlopp för passionen, fotboll i sanden på Copacabana, solen som långsamt går ner bakom Kristusstatyn.
En livslång dröm förverkligades så i april 2017 när jag klev ut i landet som varit min barndoms Fantasia. När verkligheten slår hål på höga förväntningar blir fallet högt. Men när de infrias… utan att förringa alla problem med kriminalitet och fattigdom så fanns också allt jag drömt om.
Nu skriver vi oktober 2018 och presidentvalstider. I pole position för att bli Brasiliens nästa president står Jair Bolsonaro. Inför den avgörande sista valomgången kommer han med 46 procents stöd. Motståndaren, socialdemokraten Fernando Haddad, torde vara chanslös.
Vem är då denne Bolsonaro? Experter kallar honom ”Brasiliens Trump”, mycket orättvist gentemot den amerikanske presidenten. Ex-militären Bolsonaro har återkommande hyllat militärdiktaturen som styrde Brasilien fram till 1985 och anser att tortyren av oppositionella inte var tillräcklig, de borde snarare ”ha avrättats”. Bolsonaro kallar landets slavättlingar tjocka och lata, menar att bostäder tappar i värde om det flyttar in homosexuella grannar och har sagt till en politisk motståndare att hon inte förtjänar att våldtas av honom för att hon ”är för ful”.
Kort sagt: världens femte folkrikaste land håller på att välja en sexistisk, homofobisk, rasistisk fascist till president.
Oavsett anknytning till Brasilien är detta oerhört tragiskt. Det är, som Dagens Nyheters Henrik Brandão Jönsson konstaterade, en av högernationalismens största globala segrar. Självklart förnekar Jair Bolsonaro klimatförändringarna, vill ta bort kontrollmekanismerna som förhindrar skövling av Amazonas samt lämna FN, i hans ögon ”en klubb för kommunister”. Blir Bolsonaro vald får det enorma konsekvenser internationellt.
För en pojke vars kärlek till Brasilien började med fotbollen, smärtar det att se hur min barndoms idoler sluter upp bakom Bolsonaro. Kaká, Cafú, Rivaldo…
”För ett bättre Brasilien, jag vill ha fred, säkerhet och någon som ger oss glädjen tillbaka!” kampanjar Ronaldinho på sociala medier. Ronaldinho, som skänkte oss så mycket glädje, en hel generations stora hjälte, han vars leende tapetserat väggar runt om i hela världen. O jogo bonito har kidnappats av fascismen. O fascismo bonito?
När verkligheten slår hål på höga förväntningar blir fallet högt. I mina drömmars land hjälper min barndoms idoler en idiot till makten. Jag drömmer alltjämt om Ipanemas vita stränder, solen som går ner över Kristusstatyn och en sjungande Fluminensekurva på Maracanã.
Men för O fascismo bonito finns ingen plats i mitt Brasilienhjärta.