Spelarprofilen: Ronaldinho, Atlético Mineiro
Trots att han inte spelat på den absolut högsta europeiska toppnivån på flera år är Ronaldinho en av de absolut största profilerna i Série A.
Efter att han i somras tog hem Copa Libertadores med Atlético Mineiro har Ronaldinho vunnit i princip allt som går att vinna. Ynglingen, som i början stod i den äldre broderns skugga, har haft en karriär fylld med toppar och dalar, från att ha varit världens bäste i Barcelona till att ha blivit hånad och utskälld då karriären trappades ned för några år sedan.
Ronaldo de Assis Moreira föddes den 21 mars 1980 i Porto Alegre av en mor som studerade till sjuksköterska och en far som jobbade i hamnen. Familjen fick en bättre tillvaro i och med att den äldre brodern Roberto skrev kontrakt med Grêmio och man flyttade till stadsdelen Guarujá, som var en något finare del av staden. Roberto är numera Ronaldinhos agent. Efter att först ha gjort sig ett namn inom futsal togs Ronaldinho ut i truppen till U17-VM i Egypten 1997. Där stod han för två straffmål, ett i öppningsmatchen mot Österrike och ett i semifinalen mot Tyskland, när hans lag tog hem hela mästerskapet. De mest namnkunniga från truppen är idag målvakten Fábio, som spelar i Cruzeiro, och mittfältaren Matuzalém, till vardags i Genoa på lån från Lazio.
Året därpå fick Ronaldinho chansen i Grêmios a-lag för första gången när laget spelade Copa Libertadores under våren. Han skrev in sig i målprotokollet för första gången när han öppnade målskyttet i segermatchen mot Chivas Guadalajara från Mexiko. Grêmio slogs sedan ut i kvartsfinalen mot blivande mästarna Vasco da Gama. Året därpå skulle hans prestationer i klubblaget ta honom ända till landslagsspel. Under våren 1999 kom Brasilien trea i det sydamerikanska U20-mästerskapet och gjorde sedan fiasko i VM-turneringen senare samma år. Bland annat Júlio César och den gamle Roma-ikonen Juan fanns med i truppen.
Ronaldinho togs ut av Vanderlei Luxemburgo för att representera det riktiga landslaget för första gången i en vänskapsmatch mot Lettland inför stundande Copa América i Paraguay. Strax därpå togs han något överraskande ut i truppen till mästerskapet och väl där fick han göra sitt första landslagsmål, hans lags femte i 7-0-segern mot Venezuela. Han hade då hoppat in för Alex de Souza, som bland annat är en stor legend i Fenerbahce och som idag är ytterligare en stor profil som återfinns i Série A, närmare bestämt i Coritiba. Brasilien vann så småningom hela turneringen. Senare samma år gjorde Ronaldinho mål i samtliga matcher i Confederations Cup utom i finalen mot Mexiko, som förlorades med 4-3.
Storklubbarna i Europa började intressera sig för spelaren och 2001 skrev han till slut på för franska klubben Paris SG. Efter en trög start blommade han ut under våren och lyckades spela till sig en plats i Luiz Felipe Scolaris kritiktyngda landslag som skulle åka och spela VM i Japan och Sydkorea, efter att ha varit en hårsmån från att inte kvalificera sig. Ronaldinho skulle där bli ett av de fruktade fyra R:en tillsammans med Ronaldo, Rivaldo och Roberto Carlos.
Samtliga fyra R skulle stå för varsitt mål i den andra gruppmatchen mot Kina. Brassarna tog hem gruppen, där även Turkiet och Costa Rica ingick och besegrade sedan Belgien utan några större problem i åttondelen. När det sedan blev dags för kvartsfinal mot England skulle Ronaldinho hamna i allas blickfång då han först spelat fram Rivaldo till kvitteringen före paus innan han slog in den magiska frisparken bakom en vilsen David Seaman. Han blev emellertid utvisad av den mexikanske domaren Felipe Ramos bara några minuter senare, och fick därmed inte vara med när Ronaldo sköt laget till VM-final i semin mot Turkiet. Väl där besegrades tyskarna med 2-0 i den första VM-matchen någonsin mellan de båda storheterna, och brassarna var världsmästare för femte gången.
På VM följde en något turbulent säsong i Paris SG där Ronaldinho hade en hel del dispyter med tränaren Luis Fernández som kritiserade honom för att vara ofokuserad. Trots det gjorde brassen en bra säsong som dock varken innehöll några titlar eller avancemang till Europacuperna. PSG var en för liten klubb för Ronaldinho som flyttade till Barcelona sommaren därpå, klubben som skulle göra honom till bäst i världen. Han blev vald till världens bäste spelare 2004 och 2005, vann ligan med Barcelona 2005 och 2006 samt Champions League 2006. Han radade upp drömmål efter drömmål och hans personliga favorit ska vara det här mot Villarreal, som han beskrivit som "målet han alltid velat göra". Det målet gjorde han i november 2006. Ett år tidigare hade han fått stående ovationer på Santiago Bernabéu när Barcelona vann El Clásico med 3-0. Ronaldinho gjorde två mål, varav det första var en soloprestation från halva plan.
Sommaren 2006 skulle Carlos Alberto Pereira plocka ut honom till VM i Tyskland, men varken Ronaldinho eller hans lagkamrater lyckades motsvara de högt ställda förväntningarna och man slogs ut redan i kvartsfinalen mot blivande silvermedaljörerna Frankrike. Det var efter den turneringen som karriären började dala igen efter att spelarens prestationer nått fantastiska höjder under de senaste åren. Det blev mer och mer skriverier i press om diverse fester och häng på nattklubbar, man ansåg att Ronaldinho blivit tjock, och sommaren 2008 beslöt han sig för att lämna Barcelona.
Ny klubbadress blev Milan som då försökte bygga ett lag som kunde konkurrera med Inter om Scudetton. Där låste han upp fansens hjärtan omgående när han nickade in det avgörande målet mot lokalkonkurrenten i derbyt i slutet på september. Tiden i Milan skulle emellertid bli ojämn och Ronaldinhos mindre lyckade prestationer i landslaget bidrog till att Dunga inte tog ut honom till VM i Sydafrika 2010. På detta följde en tämligen anonym höst innan det stod klart att Dinho ville flytta hem till Brasilien.
Många gremistas blev besvikna när det stod klart att Grêmio inte hade råd att värva hem sin forne ikon och det blev istället Flamengo, landets mest populära klubb, som drog det längsta strået. Rubro-Negro gjorde en lysande vår och vann delstatsmästerskapet 2011. Dock skulle det visa sig att värvningen av Ronaldinho i det långa loppet inte var något man hade råd med och i maj 2012 stämde stjärnan Flamengo sedan han hävdat att han inte fått sin lön. Sprickan var ett faktum och Ronaldinho flyttade från Rio till Belo Horizonte för att representera storsatsande Atlético Mineiro.
Atlético Mineiro slutade på en andraplats i ligan och Ronaldinho var lagets stora stjärna. Bland annat stod han för det här målet mot Figueirense, ett mål han tillägnade sin nyligen avlidne far. Cuca gjorde inför 2013 klart att han skulle storsatsa på att vinna Copa Libertadores. Bygget som året innan påbörjats med värvningar av spelare som målvakten Victor och anfallaren Jô fortsatte med Gilberto Silva, Diego Tardelli och Josué och vips hade man ett av kontinentens starkaste lag, där även egna produkten Bernard ingick. Ronaldinho stod för en fantastisk vår, med bland annat den här insatsen mot Arsenal de Sarandí i gruppspelet, Luiz Felipe Scolari tog ut honom till ett par landskamper men han lyckades inte prestera när det väl gällde och fanns därför inte med i sommarens Confederations Cup.
Efter Atlético Mineiros finalseger mot paraguayanska Olimpia i Copa Libertadores denna sommar har Ronaldinhos troféskåp fyllts på med ytterligare en pokal. Han saknar dock ett brasilianskt ligaguld och kan han dessutom nå en plats i laget som ska spela VM på hemmaplan nästa sommar är karriären komplett. Men för det krävs hårt arbete och frågan är om Ronaldinho kan nå tillräckligt hög nivå för att ta en plats i Scolaris landslag.
Läs även tidigare delar:
Fred, Fluminense
Rogério Ceni, São Paulo
