Colombia jagar poäng i Quito
Efter en knapp men otroligt viktig seger hemma i Barranquilla mot Bolivia med 1-0 befinner sig landslaget nu på höghöjdsträning i huvudstaden Bogota, inför avresa mot Ecuador och kvalmatchen kring strecket om den sista platsen till VM.
Fem omgångar återstår av det tuffaste VM-kvalet i världen. Brasilien har efter sex raka segrar i princip kvalificerat sig med sina inspelade 30 poäng, drömgränsen går vid 27p som alltid inneburit sämst playoff. Bakom Brasilien är det tuffare. Uruguay är tvåa på 23 poäng och Paraguay nere på sjunde plats har 18. Däremellan ligger Argentina, Colombia, Ecuador och Chile på ett pärlband där varje mål och poäng kan bli avgörande. Vid ett VM missade Colombia play-off på ett måls sämre målskillnad än Uruguay. Peru har fortfarande teoretisk chans på en VM-plats medan Bolivia och Venezuela är avhängda.
När James Rodríguez slog in sin egen straffretur i den 83:e minuten i torsdags var det mer lättnad än euforiskt jubel bland oss på läktaren. Sju matcher har gått sedan en anfallare gjorde mål, och segern var den första hemma i kvalet på ett år. För den colombianska självbilden är det nu ytterst viktigt att inse att situationen är annorlunda än inför VM i Brasilien. Då dansade vi hem matcherna i Barranquilla med 4 eller 5-0 och slutade tvåa i gruppen bakom Argentina. Detta är bara att glömma nu. I skadade Falcaos frånvaro står anfallshoppen i dagsläget till oprövade spelare som Luis Quiñiones, Miguel Ángel Borja och utskällde Duván Zapata. Det blir en kamp för att hålla näsan ovanför vattenytan – och det faktum att vi slog ett av de absolut sämsta lagen tack vare en sen straffretur visar hur knappa marginaler vi lever på.
Stommen från VM-laget är kvar, 8 av 11 startspelare är friska fortfarande att betrakta som ordinarie, men framför allt på anfallssidan har det gått utför. Jackson Martínez, Teo Gutiérrez och Adrian Ramos har tappat sina landslagsplatser. Bacca startar mest i brist på alternativ och Falcao har haft en sällsynt olycklig förmåga att skada sig just i samband med kvalmatcherna. Att ingen forward gjort mål på sju matcher är givetvis lagets akilleshäl. Den på senare tid i Arsenal kritiserade David Ospina i mål är säkerheten själv i landslaget och har framför sig ett starkt försvar i Santiago Arias, Yerry Mina, Cristian Zapata och Pablo Armero. Det är framåt fantasin och den sprudlande offensiven från VM av någon anledning gått förlorad.
* * * *
Alla lag i Sydamerika är starka hemma och Ecuador är inget undantag. Senast Colombia vann en VM-kvalmatch här var 1996. Inte mycket talar för att det blir en ny seger och en poäng vore att betrakta som en bragd. Då Ecuador på pappret är det sämsta av lagen som kämpar om de sista platserna är detta laget att hålla bakom sig. Uruguay har ett försprång, Argentina har fått upp ångan och Chile har efter sina skrivbordspoäng (man fick en wo-seger mot Bolivia i en match som slutade oavgjort då Boliva använt en spelare som tidigare gjort en landskamp för Paraguay) fått kontakt. Jag när inga naiva förhoppningar att Colombia ska resa sig ur den formsvacka som vi ändå får anse befinna oss i. Tar vi oss till VM så lär det bli som femma via play-off mot Oceaniens representant – så nu gäller det att hålla Ecuador bakom sig.
För egen del blir det första besöket i Ecuador. Flyget går från Cali i eftermiddag och landar på kvällen i Quito. I Barranquilla bokade jag in mig på landslagets hotell för att insupa atmosfären och få lite bilder och en signad tröja. Det kanske kan anses barnsligt i vissas ögon att ägna sig åt dessa aktiviteter, men få saker fyller mig med sån energi som att få träffa de spelare som jag vecka ut och vecka in ser och följer på tv. Det är en fin känsla att få några ögonblick med James, Cuadrado, Ospina & Bacca mfl och få visa sin uppskattning.
Desto mer surrealistisk blir upplevelsen när man står i hissen och Carlos Sánchez, Abel Aguilar och Cristian Zapata kliver in. Jag hälsar och ber om bild och signering. Alla mycket trevliga. När jag kliver av på nionde våningen följer de efter mig och framme vid min rumsdörr ser jag att José Pékerman står och väntar vid dörren bredvid. Det visar sig att Colombias förbundskapten har rummet bredvid mitt och efter att vänligt att ha svarat att vi tar bilden efter genomgången följer spelarna honom in. En stund senare valsar 8 av de kommande 11 startspelarna ut från rummet. Pékerman kom mycket vänligt fram och sa: Nu kan vi ta bilden.
* * * *
Matchen i sig blev som sagt ingen höjdare. Ospina – Cuadrado, Mina, Zapata, Armero – Uribe, Sánchez – Muriel, James, Macnelly – Bacca var elvan men dessvärre tvingades Muriel kliva ut skadad och är borta från spel mot Ecuador. Ingen av de på förhand varnade spelarna drog tack och lov på sig någon ny. Det väntas några förändringar i elvan nu, då det är givet att Colombia kommer lägga sig mer på försvar och utnyttja kontringar.
Förväntad startelva är följande:
David Ospina – Santiago Arias, Yerry Mina, Cristian Zapata, Pablo Armero – Daniel Torres, Carlos Sánchez, Abel Aguilar – James Rodríguez, Juan Guillermo Cuadrado – Miguel Ángel Borja (elr Duvan Zapata)
Bör dock tilläggas att med Pékerman vet man aldrig. Han har en lika sällsynt som irriterande förmåga att ge rena landslagsdebutanter chansen från start framför etablerade spelare som pressen är eniga om borde spela istället. I ett VM-kval kan man inte chansa. Poängen måste in.
Själv får jag förmånen att följa matchen från pressläktaren. Det kommer bli en spännande upplevelse där Ecuador får gälla som favoriter. Laget kommer förvisso från en förlust mot Paraguay men har ordinarie manskap bortsett tre spelare som missar matchen; Fidel Martínez, Christian Noboa och Miller Bolaños.
I Asunción senast ställde man upp med; Esteban Dreer - Juan C. Paredes, Arturo Mina, Luis Caicedo, Walter Ayoví - Cristhian Noboa, Jefferson Orejuela - Antonio Valencia, Miler Bolaños, Énner Valencia - Felipe Caicedo
Avspark på Atahualpa i Quito är 16.00 lokal tid på tisdag, vilket innebär 22.00 svensk tid.
Övriga matcher i omgång 13 är:
Bolivia – Argentina
Chile – Venezuela
Peru - Uruguay
Brasilien - Paraguay
