Cristaldo: ”Racing räddade mitt liv”
Ibland tar livet en konstig bana och man vet inte var man är på väg. Sen ibland faller saker och ting på plats. Jonathan Cristaldo har fått känna på båda delarna under året som var.
Det har varit en lång och något brokig karriär för Jonathan Cristaldo. Han växte upp i utkanten av Buenos Aires och började spela fotboll i Vélez Sarsfield vid ung ålder. Ganska snabbt väckte hans insatser intresse ifrån europeiska klubbar och valet föll på Metalist Kharkiv i den ukrainska ligan. Där spenderade han fyra år – bortsett från en kortare lånesejour i Bologna. Åren i Ukraina var, sportsligt, ganska bra för Cristaldo men han trivdes inte utanför planen. Men när han gick till Palmeiras i augusti 2014 började problemen att komma även på planen. Han hade svårt att ta en ordinarie plats i det brasilianska storlaget, målen uteblev och via Cruz Azul samt Monterrey i Mexiko hamnade han tillslut i Vélez igen. I Vélez blev det dock ingen succé och efter en kort sejour i moderklubben blev Cristaldo tillslut klubblös.
”Jag spelade inte organiserad fotboll på sex månader. Den enda fotbollen jag spelade var tillsammans med några polare på gatorna i mitt kvarter”.
Det var inte bara det att han var utan klubb. Personliga problem vid sidan om fotboll i kombination med att inte längre ha en fast punkt i livet gjorde att Cristaldo hamnade i en djup depression. Det gick tillslut så långt att han funderade på att ta sitt eget liv. Där och då kom hjälpen som en skänk från ovan – Eduardo Coudet och Racing undrade om han inte ville komma på provspel. Cristaldo tog chansen och ganska snabbt fick han ett kontrakt med storklubben. Coudet såg potentialen i killen som en gång i tiden varit en stor talang i Vélez Sarsfield – allt han behövde var någon som trodde på honom.
”Allt jag är idag och att jag fortfarande lever har jag att tacka denna klubb för. Coudet och Racing trodde på mig när ingen annan gjorde det. Racing räddade mitt liv”.
Livet kan ibland vara en bergochdalbana. Helt plötsligt kan tillfälligheter erbjuda förändringar som gör att ditt liv förändras till något helt annat. För Cristaldo innebar ett enkelt samtal skillnaden mellan liv och död. Mellan att inte tillhöra något och att vara en del av landets bästa lag. Just nu parkerar nämligen Racing på en förstaplats i tabellen och Cristaldo har vuxit ut till Lisandro López självklara parhäst i anfallet. Detta trots att han många gånger har missat obegripliga lägen – något han förklarar med att det tagit tid att komma i form igen efter sex månader utan fotboll.
”Jag har ibland sett mina missar efter matchen och undrat vad jag sysslar med. Samtidigt har det inte varit helt lätt att komma in i matchform igen efter så långt tid utan fotboll. Man är ju ingen maskin som man bara kan starta och sen kör den på utan problem”.
Men det är onekligen en ny Cristaldo som vi har fått se i Racing jämfört med den han var tidigare. Från att ha varit en spelare som älskat att dribbla och ”showa” får vi nu istället se en grovjobbande lagspelare som ger allt för sin klubb. En förändring som skett både på och utanför planen.
”Jag trivs väldigt bra i den rollen. Ingen kan ifrågasätta min inställning för den här klubben. Den har gett mig allting och jag kommer att ge allting för den tillbaks. Min uppgift är att trötta ut försvararna så att Lisandro kan ta sig enklare till målchanser. Det har visat sig vara framgångsrikt”.
Vid sidan om planen är det också en mer harmonisk Cristaldo som träder fram. För ett år sedan var han djupt deprimerad och ville inte ens lämna sitt eget hem. Nu njuter han av tillvaron tillsammans med sina två tvillingsöner.
”Jag fick jobba med mig själv för att se saker positivt. Nu trivs jag med tillvaron och känner mig väldigt bekväm med allting. Laget presterar bra och vi siktar på ligatiteln”.
Att han presterat så pass bra att hans nära vän Gustavo Bou har blivit förpassad till bänken är inget han reflekterat över. Han ser gärna att Bou får spela mer och är övertygad om att klubben kommer ha ännu mer glädje av honom framöver. Själv ser han tillbaks på det senaste året med glädje. Han fick en andra chans till livet – något han ser som en viktig läropeng och något han kommer bära med sig i livet.
”Jag fick en andra chans i livet tack vare att Racing gav mig den chansen. Det kommer jag försöka lära mina barn: att alltid ge livet en andra chans och inte ge upp – det kan nämligen bli helt underbart”.
