Brassarna som spelar för ett annat land - Borges en av fem i VM

Flera av lagen i VM är fyllda med spelare som haft möjlighet att välja mellan flera landslag och det finns fem framstående spelare som kunnat spela för Brasilien.

Förra sommaren fick svenska folket lära sig att Celso Borges far är brasse. De som inte visste om det innan fick höra Staffan Lindeborg upprepa det mer eller mindre som ett mantra när han kommenterade Costa Rica på deras framfart mot kvartsfinal. I årets världsmästerskap finns det ytterligare fyra spelare som haft chansen att välja att spela för Brasilien men som valt ett annat landslag. Här följer en kort presentation av alla dessa spelare, samt en kommentar kring om de skulle platsa i Tites VM-trupp eller ej.

Celso Borges (Costa Rica)
Alexandre Guimarães, Celso Borges far, föddes i den brasilianska miljonstaden Maceió som är huvudstad i delstaten Alagoas. Han flyttade till Costa Rica vid tolv års ålder och har både varit landslagsman själv vid bland annat VM i Italien 1990, samt varit förbundskapten för landet både vid VM 2002 och 2006. Som spelare är han framförallt ihågkommen som mittfältare i det inhemska topplaget Saprissa där han spelade mellan 1982-1991. Sonen Celso Borges började karriären i just Saprissa och gick sedan via norska Fredrikstad till AIK. Ett halvår efter VM-succén i Brasilien lämnade han Sverige för spel med Deportivo de La Coruña, där han återfinns idag.

Idag är det stenhård konkurrens om de centrala mittfältspositionerna i det brasilianska laget och Celso Borges skulle fått det svårt att ens ta sig in som reserv. De tre som finns med på hans position i VM är Casemiro, Paulinho och Fernandinho, tre spelare av betydligt högre dignitet än Celso Borges. Han får dock spela VM-fotboll ändå och Brasilien har egentligen aldrig varit något alternativ för 30-åringen som växt upp i Costa Rica och är mer costarican än brasse. I Costa Rica är han en av de absolut största stjärnorna.

Diego Costa (Spanien)
Inför VM 2014 skapade Diego Costa en stor debatt i Brasilien då han, trots att han spelat vänskapslandskamper för sitt födelseland, till slut valde att representera Spanien istället. Diego Costa är jämnårig med Celso Borges och född i Lagarto, en stad på omkring 100 000 invånare i delstaten Sergipe. Dock hade han ganska precis ett år före VM i Brasilien fått spanskt medborgarskap och samma höst kallades han för första gången in till Spaniens landslagstrupp. Han var också en del av det regerande världsmästarlag som åkte ur redan i gruppspelet 2014.

Om man ser till Brasiliens spelarmaterial idag är det troligt att Diego Costa skulle gå direkt in i en startuppställning. Det är en sådan spelare man hatar att möta men som man gärna vill ha i sitt egna lag. Konkurrensen är dock benhård på positionen som anfallsspets då både Roberto Firmino och Gabriel Jesus kommer från riktigt bra säsonger.

Thiago Alcântara (Spanien)
Den forne brasilianske världsmästarmittfältaren Mazinho har två söner som bägge fått spela landslagsfotboll, men för olika länder. Thiago valde att spela fotboll för Spanien och har vunnit i stort sett allt som går att vinna på klubblagsnivå med Barcelona och Bayern München. Den yngre brodern Rafinha har inte varit lika framgångsrik ännu och återfinns i Inter. Bägge håller till på mittfältet, precis som Mazinho gjorde. Thiago är född i Italien under Mazinhos tid i Lecce och hade således tre landslag att välja mellan. Det blev det spanska efter att han representerat samtliga ungdomslandslag där.

Det är oerhört stor konkurrens på det centrala mittfältet i Brasilien men troligtvis hade Thiago Alcântara haft en bra chans att komma med i truppen. Han är dock inte ordinarie i en spansk startelva och skulle troligtvis inte varit det i en brasiliansk heller. Vad gäller den brasilianska truppen i övrigt hade Thiago säkerligen gått före Renato Augusto i ranking, åtminstone om man haft en annan förbundskapten än Tite som anser Renato vara en av hans favoritspelare.

Mário Fernandes (Ryssland)
Precis som Diego Costa har CSKA Moskvas högerback Mário Fernandes debuterat för det brasilianska landslaget på träningsmatchnivå. Efter att ha fostrats i det största laget i födelseorten São Caetano gick karriären vidare till Grêmio och 2012 bar proffståget iväg till CSKA. Han blev rysk medborgare 2016 men då ryssarna har regler om att man måste levt i Ryssland minst fem år innan man kan representera landslaget kom inte debuten förrän i mars 2017. Mário Fernandes har idag en ordinarie plats i startelvan och räknas av många som den bästa högerbacken i ryska Premier League.

Högerbackspositionen har förvandlats från en av de starkaste brasilianska lagdelarna, med spelare som Maicon och Dani Alves, till en av de svagare. Mycket av detta är tack vare att just Dani Alves missar VM på grund av knäskada. Danilo är en okej ersättare men bakom honom är det väldigt tunt. Många kanske hade velat se Fabinho, som efter en bra sejour i Monaco nu blivit klar för Liverpool, men istället valde Tite att ta med Fagner istället, som är ytterligare en favoritspelare från hans tid i Corinthians. Mário Fernandes skulle absolut ha varit med i diskussionen om åtminstone en plats som avbytare i truppen.

Pepe (Portugal)
Precis som Celso Borges far Alexandre Guimarães är Pepe född i Maceió. Efter att ha utvecklats i lokala klubben Corinthians Alagoas flyttade han till Madeira tillsammans med en lagkamrat som 18-åring för spel i Marítimos b-lag. Han tog snart en plats i a-laget och via en lyckad tid i storklubben Porto kom han till Real Madrid där det blev tio år mellan 2007-2017. Han har gjort nästan 100 landskamper för Portugal och trots att Pepe spelar på en något lägre nivå i Besiktas sedan ett år tillbaka, är han given i startelvan. Enligt Pepes far ska han ha blivit kontaktad år 2006 av dåvarande förbundskapten Dunga som ville ha med honom i en landslagstrupp men tackat nej för att han ville invänta sitt portugisiska medborgarskap och spela där istället.

Tittar man bara på den nuvarande spelkvaliteten är det svårt att säga att 35-årige Pepe skulle platsa i det brasilianska VM-laget. Hade han valt att spela för Brasilien från början hade han haft ungefär tio års erfarenhet och då kanske det skulle vara något som skulle vara en tillgång för laget. Pepe är också, precis som Diego Costa, den typen av spelare man avskyr som motståndare och någon sådan spelartyp finns inte i dagens brasilianska mittlås. Det går att diskutera huruvida Pedro Geromel håller tillräckligt hög klass för ett brasilianskt VM-lag men där är i så fall framförallt Monacos mittback Jemerson ett namn som säkerligen hade gått före Pepe. Och kanske även David Luiz.