Defensa y Justicia – en saga som kan bli verklighet
Det är spännande dagar just nu för Defensa y Justicia, eller ”El Halcón” – falkarna – som dom kallas. Föreningen upplever just nu sin mest succéfyllda period någonsin och många undrar vad det är för en märklig, liten klubb som just nu håller på att välta Argentinas största jättar.
Under veckan som var tog Lionel Scaloni ett historiskt beslut. Då tänker jag inte på det faktum att han återigen valde att peta Sergio Agüero ur landslagstruppen eller att Messi åter fanns bland dom listade spelarna. Nej jag pratar istället om att han blev den första förbundskaptenen någonsin att ta ut en eller flera spelare ifrån Defensa y Justicia i sin landslagstrupp. I truppen för vänskapsmatcherna mot Venezuela och Marocko finns nämligen både Lisandro Martinez och Domingo Blanco med.
Blanco är förnärvarande på lån ifrån Independiente till Defensa och trots sin ringa ålder hade hans karriär stannat upp en aning för några år sedan. Speltiden i storklubben Independiente var inte tillräcklig för den unge talangen och han behövde därför ett miljöombyte. Och när spelare som besitter en stor talang men inte får tillräckligt med speltid i sina klubbar, brukar Defensa y Justicia välkomna dom med utsträckta armar. Blanco var dock inte ensam om att anlända till Defensa på lån ifrån Independiente under fjolåret. Även Gastón Togni har fått nytt liv i sin karriär i Defensa och nåt höjder som man inte sett tidigare i hans karriär. Scaloni har sett Blancos kvalitéer under säsongen och sa såhär i förra veckan efter att han tagit ut honom i landslagstruppen:
”Defensa är det laget som överraskat mest tillsammans med Racing i år. Blanco har en väldigt hög nivå i sitt spel och kan spela på flera olika positioner. För oss (landslaget) är han en perfekt spelare”.
Lisandro Martinez väg till landslaget skiljer sig inte särskilt mycket ifrån Blancos. Uppfostrad i storklubben Newell’s Old Boys ungdomsakademi. Men bara en enda A-lagsmatch för föreningen gjorde att han fick söka lyckan på annat håll. Först gick han på lån till Defensa men efter ett tag köpte föreningen loss honom och nu är han en av ligans mest eftertraktade försvarare.
**
Klockan tickar upp mot den 80:e minuten och Defensa ligger under mot ett av seriens sämsta lag, San Martín de Tucumán, med 1–0 på bortaplan. Genast ser det ut som att lagets förlustfria svit, som hållit i sig hela säsongen, ska ta slut denna ljumna sommarkväll i början av februari. Men plötsligt studsar bollen deras väg i straffområdet och en olycklig hemmaspelare får en felträff som gör att bollen letar sig in i eget mål. Men i detta läget är en poäng inte mycket värt i jakten på Racing Club i tabelltoppen – tre poäng behövs och när fjärdedomaren gör sig redo för att indikerar hur mycket som återstår av matchen känns det som att loppet är kört. Tror man, i detta ögonblick, att allt är över för Defensa har man inte koll på denna årgång – inte heller på spelaren vid namn Nico Fernández som störtar fram och forcerar in ledningsmålet i den 89:e matchminuten. Tränare Beccacece springer in på planen i eufori, hejdar sig halvvägs och vrålar istället ut sin glädje i närmsta kamera. Samme tränare som var assisterande till Sampaoli i sommarens VM-slutspel för Argentina och som efteråt fick slicka sina sår efter en bedrövlig turnering står nu istället på toppen av sin karriär och håller på att lyckas med något som ingen trodde var möjligt.
Beccacece firar målet i slutminuterna mot San Martín de Tucumán.
Defensa y Justicia har ett makalöst facit under dom sista femton minuterna av sina matcher den här säsongen. Vid inte mindre än elva (!) tillfällen har man säkrat segern under den sista kvarten. Det går med andra ord inte att räkna bort ”El Halcón” även fast det ibland ser mörkt ut. Dessa spelare har varit med om betydligt jobbigare stunder i sina karriärer och ger inte upp utan vidare.
Igår avgjorde Nico Fernández återigen en tillställning i slutet utav matchen för Defensa. I hemmamatchen mot Banfield forcerade han in 3–2-målet i den 89:e matchminuten. Ett mål som inte enbart innebar tre blytunga poäng för Banfield utan också ett fullbordat hattrick för Fernández. Efter matchen var det en stolt och i det närmaste lyrisk Beccacece som mötte pressen.
”Vi måste fortsätta att drömma. Nu när vi är i denna sits är det bara att köra på och gå för miraklet (att vinna ligan)”.
Defensa y Justicia må vara en elefantkyrkogård, en konstellation av spelare som andra klubbar inte velat ha i ett sammansatt potpurri som inte borde fungera – men ändå gör det precis det. Defensa kvalificerade sig igår, tack vare segern, för nästa års Copa Libertadores – det var första gången i klubbens historia. Det är många saker som varit ”för första gången” den senaste tiden för föreningen som aldrig blivit mästare i Argentina. Så sent som 2014 gjorde man sin första säsong i Primera Division. Men om tre veckor kan man vinna ligatiteln på Racing Clubs hemmaplan inför 45-tusen åskådare. Jag undrar om det finns tillräckligt med superlativ att ösa över dom ifall detta skulle bli verklighet. Beccacece har rätt. Det är bara att fortsätta drömma.
