El Gráfico-minnen: När Maradona fyllde Wembley ett år efter ”Guds hand”
En augustidag för nästan 33 år sedan lyckades Maradona, på egen hand, fylla ett helt Wembley – ett år efter ”Guds hand”.
”Maradona må ha varit tidernas bästa fotbollsspelare men jag har aldrig respekterat honom som idrottsman”.
Orden kommer ifrån engelsmannen Peter Shilton som var målvakt i den där VM-matchen 1986 i Mexiko City mot Argentina. För några veckor sedan ställde han upp i en intervju med den engelska pressen och uttalade sig då om Diego Maradonas väldigt ikoniska mål mot hans England. Men trots engelsmännens uppenbara ilska över Maradona, som än idag inte har lagt sig – 34 år efter matchen, var det faktiskt tack vare Maradona som folket i London fyllde upp läktarna på Wembley i en minnesmatch för att fira årsdagen för bildandet av den engelska fotbollsligan, 1987.
Några veckor innan denna minnesmatch, ett drygt år efter ”Guds hand”, började organisatörerna på FA:s kansli i London att skaka tänder. Det hade nämligen knappt sålts några biljetter till matchen och inte heller hade särskilt många tv-stationer visat intresse för att sända tillställningen. Hela spektaklet såg ut att bli ett monumentalt fiasko och organisatörerna väntade otåligt på bekräftelsen ifrån Maradona om han skulle dyka upp eller inte. Frustrationen lät inte vänta på sig i Englands tabloidtidningar. Tidningen ”The Sun” skrev bl.a. ”att Maradona säkert njuter av att låta hela världen vänta på honom”.
Maradona gav tillslut sitt okej att delta i matchen men hade en rad med krav som han krävde skulle uppfyllas för att han skulle komma. Bl.a. ville han ha ett privatplan som skulle ta honom ifrån Italien till London och tillbaks samt ett arvode på 100,000 dollar. Kontraktet var inte förhandlingsbart utan det hela var ”antingen tar ni det eller så kommer jag inte” ifrån Maradona. Engelsmännen accepterade villkoren trots att man borde ha haft på känn att det skulle bli ramaskri bland dom andra spelarna ifall dom fick reda på vad Maradona fått jämfört med dom – bl.a. fick Gary Lineker bara knappa 5000 dollar för att delta.
Efter att det blivit officiellt att Maradona skulle komma till spel i matchen satte biljettförsäljningen fart ordentligt. Ganska snabbt såldes dom lite drygt 90,000 biljetterna slut och inte mindre än 61 olika länder valde att sända matchen. Från att tidigare ha behövt ta valium för att lugna nerverna kring om Maradona skulle komma eller inte, fick nu organisatörerna stressa för att få ordning på allt det logistiska inför matchen.
På fredagen innan tillställningen anlände Diego Maradona, tillsammans med sin flickvän Claudia och sina närmaste rådgivare till Londons ena flygplats. Därifrån fick han åka limousin till lyxhotellet Grosvenor med utsikt över Hyde Park. På den tiden ska ett dubbelrum på det ansedda hotellet ha kostat lite drygt 550 dollar per natt och brukade inhysa diverse celebriteter. Kvällen innan matchen var det en bankett för alla som skulle delta i matchen samt sponsorer och andra kända ansikten i England. Bland dessa fanns bl.a. Elton John, skådespelaren Rod Steiger och fotbollsspelare som Pelé, Stanley Matthews samt Michel Platini. Kvällen fortskred på ett trevligt sätt där Maradona satt en lång stund och pratade med sin landsman Osvaldo Ardiles.
Dagen efter var det tillslut dags för matchen och ifall någon undrade om engelsmännen hade glömt bort ”Guds hand” ifrån VM:et året innan fick man bekräftat, ganska omgående, att det hade dom inte. Publiken började nämligen busvissla så fort Maradona rörde vid bollen. El Diego spelade i laget ”övriga världen” där han ställde upp jämsides med flertalet andra världsstjärnor. I sitt lag hade Maradona bekanta ansikten som brassarna Celso och Josimar, fransmannen Michel Platini samt även skytteligavinnaren ifrån VM 86 – Gary Lineker. Man mötte ett lag som var ihopsatt av spelare ifrån den inhemska ligan i England.
Gary Lineker tillsammans med Maradona på Wembleys gräsmatta.
I det motståndarlaget fanns en viss Peter Shilton i målet och det var också hans lag som vann matchen med 3–0 efter dubbla mål av Bryan Robson samt ett av Norman Whiteside. Maradona briljerade i det mesta han gjorde och allteftersom matchen fortskred utbyttes busvisslingarna mot applåder för världens bästa fotbollsspelare.
Efter matchen satt Sunday Mirrors krönikör Ken Montgomery och skulle försöka sätta ihop en rubrik till matchen. Trots hans tidigare kritiska attityd mot Maradona och efter alla turer kring målen som gjordes i VM 86 kunde han ändå inte låta bli att vara imponerad av den tekniske argentinaren. Just därför såg hans rubrik ut enligt följande till morgondagens tidning:
”Diego Maradona - This magical little man…”
