El Gráfico-onsdag: Chacokrigets förlorade söner
Idag introducerar Superliga-redaktionen, här på SvenskaFans ett nytt stående inslag som kommer varje vecka, nämligen El Gráfico-onsdag. Här minns vi tillbaka på gamla storspelare, epoker och lag i den argentinska fotbollshistorien. Idag tar vi sikte på en spelare som reste sig ur askan efter Chacokriget på 30-talet.
Kan det komma något positivt ur ett krig överhuvudtaget? Kan det verkligen finnas något fint som kommer ur denna misär? Jag är av den stående åsikten att krig aldrig främjar någon, men om vi ska gräva ner oss lite och kanske hitta ett litet, mikroskopiskt guldkorn i det hela så tänker jag lyfte fram den idag.
Chacokriget var ett krig som brakade loss på 30-talet mellan Bolivia och Paraguay. Utan att gräva ner sig allt för djupt i orsaken till kriget och varför det startade kan man ändå notera att bottenkonflikten cirkulerade kring oljefyndigheterna som man hittat kring Anderna. Både Argentina och Italien supportade Paraguay under kriget och det är här någonstans som vår fotbollshistoria tar sin början.
När kriget var över handlade mycket om att försöka bygga upp två nedgångna och fattiga länder. Men en del personer såg ingen framtid överhuvudtaget i sina respektive, utan packade sitt bohag och drog till ett annat land i hopp om en bättre framtid. I en tidigare artikel har jag berättat historien om Arsenio Erico – paraguayanen som kom, med röda korsets fotbollslag, till Argentina och blev uppköpt av Independiente. Senare visade det sig bli tidernas bästa transfer då Erico utvecklades till den näst bäste målskytten i den argentinska ligafotbollens historia.
Denna historia handlar därför istället om Delfín Benítez Cáceres som vid 21-års ålder kom till Argentina för att försöka finna lyckan i Buenos Aires. Bakom sig lämnade han ett Chacokriget och ett land i förfall men med sig hade han en resväska fylld med fotbollstalang. Väl framme i Buenos Aires fångade Boca upp hans talang omgående och i ett derby mot River Plate, den 30 oktober 1932, skrev han in sig i supportrarnas hjärtan efter två fantastiska mål som sänkte ”Los Millonarios”.
Hans spelstil har beskrivits som kraftfull, järv men samtidigt visade han upp en flärd och teknisk briljans som många, av dom som fortfarande lever, minns än idag. Säsongen 1934–35 gick Boca obesegrade genom hela säsongen och i det laget var Delfín en bärande spelare. På den tiden bildade han ett fruktat anfall med legendarer som Roberto Cherro och Francisco Varallo och vann ligatitlar både 1934 samt 35.
Hans landslagskarriär innehöll såväl spel för sitt hemland Paraguay som Argentina. Vid VM 1930 i Uruguay spelade han båda matcherna för Paraguay när dom dessvärre fick se sig utslagna av USA som gjorde ett mästerskap som än idag är deras bästa någonsin. Senare i sin karriär spelade Delfín även för det argentinska landslaget även om det inte blev fler VM-slutspel.
Totalt blev det 107 matcher för Delfín i Boca-tröjan på 162 matcher. Detta gör honom till deras femte bästa målskytt genom tiderna och än idag är han av många ansedd som den bästa utländska spelaren som storklubben någonsin haft. Efter tiden i Boca spelade han några år i Racing Club och Ferro Carril innan han vände hem till Paraguay igen. Delfín dog 2004 vid en ålder av 93 år. Vid den tidpunkten hade han levt ett långt och innehållsrikt liv som pga. ett hemskt krig tog honom till den argentinska fotbollsscenen där han än idag är ihågkommen.
Fakta.
Namn: Delfín Benítez Cáceres.
Nationalitet: Paraguay.
Klubbar i Argetina: Boca Juniors, Racing Club och Ferro Carril.
Meriter: Paraguayanska ligan 1930 och 1945. Argentinska ligan med Boca 1934 och 1935.
Aktiva år: 1929-1952.
Landskamper: Paraguay: 15/3. Argentina: 1/1.
