Ett år med Juan Carlos Osorio som förbundskapten
Redaktören Ossian Lindström djupdyker i Osorios tid som förbundskapten.
Det var ett gediget och tålmodigt arbete som sattes igång sedan mexikanska fotbollsförbundet sommaren 2015 hade gett Miguel Herrera sparken. Landskamper fanns på schemat, men dessa ledde Ricardo Ferretti endast som temporär förbundskapten. Det spekulerades hej vilt om både inhemska och utländska namn. Ett av dessa var colombianen Juan Carlos Osorio, som då coachade São Paulo. Den 14 oktober presenterades han som ny förbundskapten. En tränare med, på gott och ont, med en helt annan profilering än demontränaren Miguel Herrera. Det uttalade huvudmålet har sedan dess varit att ta Mexiko till VM i Ryssland.
Han kastades in i hetluften direkt. Hans första match som ny förbundskapten var mot El Salvador. En match som Mexiko vann med 3-0.
Som förbundskapten har han hittills rattat över Mexiko i 15 matcher.
Statistik från dessa:
Vinster: 12
Förluster: 1
Oavgjorda: 2
Största förlusten: 0-7 mot Chile i Copa América
Största vinsten: 3-0 mot El Salvador och 0-3 mot Kanada, båda i gruppspelet av VM-kvalet.
Gjorda mål: 26
Insläppta mål: 11
Kommentar: Mexiko inledde sommarens Copa América Centenario fint genom att besegra Uruguay med 3-1. Man följde upp premiärmatchen med att besegra Jamaica och spela oavgjort mot Venezuela. Ett facit som innebar att Mexiko tog hem gruppen och tog sig vidare från gruppspelet. I kvartsfinalen ställdes man mot de regerande mästarna Chile. Mexiko åkte ut med buller och bång sedan siffrorna blivit 0-7 på resultattavlan efter full tid. Siffrorna speglade matchbilden och Juan Carlos Osorio vart mycket kritiserad hemma i Mexiko. Han satt kvar på sin post och det dröjde innan debaklet hade lagt sig. 12 vinster, 2 oavgjorda och 1 förlust på 15 matcher är i sig ett bra facit. Trots de fina siffrorna har spelet varit blandat och motståndet varierat. Siffrorna speglar inte spelet, då man trots facit har mycket att bevisa när det kommer till spelet. Segern mot Uruguay och förlusten mot Chile är matcher som står ut. I sin ordning att 55-åringen fortfarande sitter kvar med tanke på att han har fått resultaten med sig, men han har en hel del att bevisa.
Frågetecken
En av punkterna som har varit signifikativ är roterandet av spelare. Han har använt sig av 15(!) olika startelvor, vilket har gjort att saknaden av kontinuitet och samspel varit märkbar. Det är i alla lagdelarna som han har roterat. Och det ordentligt. Detta har lyfts fram i media under en lång tid och Osorio har kritiserats hårt för detta. Generellt sett mot de mindre nationerna har spelet inte varit övertygande och förvånande att det inte har kommit någon ordentlig utklassning, varken när det kommer till spelet eller resultaten. Bollinnehavet har varit stort, men det är bolltempot, löpningarna utan boll, skapade målchanser, organisation och målproduktionen som undertecknad tycker att har varit brister. Sett till att det blickas mot VM om två år så är undertecknad förvånad över att vi inte har fått se Cesar Montes, Michael Perez eller José Abellas debut än och mer av vare sig Erick Gutiérrez, Carlos Salcedo, Orbelin Pineda, Giovani Dos Santos eller Rodolfo Pizarro. En huvudpunkt undertecknad vill se en förbättring på är det organisatoriska, främst när det kommer till defensiven. Marco Rojas(Nya Zeeland) kvittering i den näst senaste matchen, var just ett tecken på detta och Osorios roterande har en negativ effekt på det.
Positiva tecken
Miguel Herrera förändrade landslaget på ett positivt sätt, men lämnade landslaget i det taskiga skick som när han själv tog över. Skandalerna har vi sluppit och Juan Carlos har en tillbakadragen och sansad profil. När det kommer till trupputtagningarna så sticker Hirving Lozano ut. Stjärnskottets debut kom under Osorios tredje landskamp som tränare för Mexiko och 21-åringen har sedan dess fått kontinuerligt med speltid. Landskampen mot Nya Zeeland fick vi se ett Mexiko spela vad som liknade 3-3-4. Rollerna, positionerna och spelet bjöd på en annan dynamik, ett nytt(!) spel och nya löpningar om än med blandade framgångar. Giovani Dos Santos gjorde comeback vilket inte bara verkar vara en tillfällighet. Alan Pulido som haft det turbulent de senaste två åren gjorde även han comeback, spännande om han slåss om en av platserna i truppen framöver. Framtiden i form av Jordan Silva, Erick Gutierrez och Orbelin Pineda fick, helt välförtjänt, chansen under den senaste landslagssamlingen att visa upp sig.
Avtryck
Juan Carlos Osorio har hållit sig ganska nedtonad utanför planen. Precis vad förbundet hoppades på efter "El Piojos" bravader. Precis som innan den tidigare New York Red Bulls-tränaren tog över så har utgångspunkten i kvalet varit att Mexiko ska vara det spelförande laget. En jämn press på bollhållare över hela planen. Valet av formation har varierat, där en fyrbackslinje oftast har varit grunden och yttrar. Matchcoachandet är ganska lugnt. Rotationen har varit hög och mister har använt sig av ett stort antal spelare. Andrés Guardado och Rafael Marquez har burit kaptensbindeln frekvent, medan Giovani Dos Santos har haft den i de två senaste matcherna. Andrés Guardado, Héctor Herrera, Jesús "Tecatito" Corona, Jesús Molina, Héctor Moreno, Oribe Peralta och Miguel Layun är spelare som har fått stort förtroende och mer eller mindre har en spikad plats i truppen. Mer åt possesion-fotboll, där speluppbyggnaden blir utdragen, än defensivt inriktad fotboll med snabba omställningar. Vilken formation Mexiko än har använt sig av så har kantspelet varit en fundamental bit.
Skulle ett byte av förbundskapten ha skett så skulle det ha behövts ske i ett tidigare skede. Här näst väntar fasen Hexagonal i VM-kvalet. Skarpt läge och det finns inte tid för förberedelser, vilket skulle behövas om en ny förbundskapten plockades in inför de kommande tävlingslandskamperna.
