Ett landslag som lämnade VM med värdighet
Årets världsmästerskap är slut. Det har gått mer än en månad sedan Marocko inledde sin första VM resa sedan 1998. Förväntningarna på Atlaslejonen var skyhöga inför mästerskapet men dämpades snabbt efter en snöplig 0–1 förlust mot Iran.
Den första matchen följdes upp av två spelmässigt imponerande insatser mot Portugal och Spanien som dock inte räckte till för att ta sig vidare från gruppspelet så var det en fröjd att se Atlaslejonen stundtals spela ut storlaget Portugal. Efter förlusten mot Portugal var det få som trodde att Marocko skulle orka stå upp mot stjärnlaget Spanien som på förhand spelade för att vinna gruppen. Atlaslejonen skakade dock om Spanien ordentligt och tog via anfallaren Boutaib och inhopparen En Nesyri ledningen två gånger. Att tillställningen var laddad blev uppenbart under matchen som inbegrep mycket känslor från båda lagen. I den 91: a minuten och med en marockansk 2-1 ledning tilldelades Spanien en hörna som de snabbt slog mot de något oförberedda marockanerna. Resultatet blev att Aspas snyggt satte dit bollen i mål varpå den assisterande domaren vinkade för offside.
Efter några kaosartade minuter och ett VAR ingripande tilldelades Spanien sin kvittering. Ett motiverat Spanien hade med nöd och näppe klarat av att spela oavgjort mot ett redan utslaget Marocko. Trots stoltheten över hur Atlaslejonen stod upp mot stjärnlaget Spanien sved den tunga förlusten mot Iran lite extra denna kväll. I efterhand kan det konstateras att det var små marginaler som avgjorde Grupp B i årets upplaga av VM.
Inget av lagen lyckades spela till sig sex poäng eller vinna en match med mer än 1 mål. Förutom att spela bra är det under ett världsmästerskap centralt att ha marginalerna på sin sida. Det hade inte Marocko när Bouhaddouz nickade in Irans ledningsmål i den 95:e minuten. Inte när bollen vägrade hitta nätet mot Portugal trots alla chanser. Inte när Spanien på tilläggstid lyckades kvittera efter en VAR korrigering. Det finns emellertid anledning att berömma spelet som Atlaslejonen visade upp mot Portugal, Spanien såväl som i inledningen mot Iran. Marocko lämnade trots allt mästerskapet med värdighet.
Herve Renard och framtiden
Det går inte att bortse från Renards inverkan på detta landslag. Sedan en lång tid tillbaka har det marockanska landslaget präglats av välmeriterade spelare som till vardags spelat klubblagsfotboll i Europas största ligor. Visst var det en bra generation som åkte till Ryssland denna sommar men samtidigt skiljer den sig inte spelarmässigt markant från tidigare generationer. Det som får detta landslag att sticka ut är dess organisation, kontinuitet och lagsammanhållning; dimensioner som förbundskapten Herve Renard varit starkt bidragande till. Det återstår att se hur länge Renard förblir förbundskapten i det marockanska landslaget.
Oavsett vad som sker kring tränarposten kan det konstateras att en eventuell efterträdare kommer kunna bygga vidare på en välfungerande organisation såväl som struktur. Majoriteten av spelarna som startade mot Spanien var över 30 år. Det är osannolikt att merparten av dessa spelare har orken kvar 2022 när det nalkas ett nytt VM. Afrikanska mästerskapet 2019 blir förmodligen sista chansen för en betydande del av nuvarande landslagsspelare att ta en medalj med landslaget.
Det ska dock poängteras att det inte finns anledning till oro med lovande och talangfulla spelare som Hakimi, Harit och Zieych i truppen. Innan vi blickar framåt… Det är naturligtvis svårt att blicka framåt så tätt inpå uttåget ur VM. Låt oss för en stund skjuta fram tankarna på framtidens utmaningar och istället minnas tillbaka. Minnas hur en hel nation lojalt stod bakom den förkrossade Bouhaddouz när han behövde det som mest. Minnas när En Nesyri hoppade högre en Ramos och Boutaib med en tunnel läxade upp världsmålvakten De Gea. Kanske är det dessa ögonblick som i skrivandets stund väcker nya drömmar hos framtida landslagsgenerationer.
