Ett liv för en förening - Invasion Paraguay
Ett historiskt stort bortafölje ackompanjerar Colón på Estadio General Pablo Rojas i Asunción. Kanske är det inte särskilt konstigt att över 30-tusen Colón-supportar väljer att resa den långa vägen för att se sitt lag spela sin första Copa-match någonsin.
Tränaren Pablo Lavallén pratar om att han och hans lag är nittio minuter ifrån att förändra livet för tusentals fanatiska supportrar som gått runt och väntat på denna match i 114 år.
”Vi är nittio minuter ifrån att förändra livet för våra supportar och det vet vi om. Och vi är väldigt tacksamma över det stödet som vi har. Vi vet att dom har gjort stora uppoffringar för att kunna resa hit. Man har sålt kakor, städat hus och sålt egendomar – allt för att kunna vara på plats i afton. Det är en stolthet. Supportrarna till Colón har lidit i 114 år, jag har träffat på farbröder som är 80 år och som väntat på denna match i hela sitt liv. Dom trodde aldrig att denna möjlighet skulle komma. Åtminstone kommer dom kunna säga att dom fick se en Copa-final – förhoppningsvis ett mästarlag. Jag drömmer om att kunna ta med mig pokalen hem till Santa Fe och ha en stor fest med supportrarna. Att supportrarna ska få känna känslan av att vara mästare. Detta i ett land som just nu lider något enormt och att då få ge denna glädje till dom vore obetalbart”.
Supportrarna började anlända redan i torsdags till Paraguay och har haft stora grillfester (asados) runt om i den paraguayanska huvudstaden. Att tron och hoppet är stort råder det inget tvivel om. Lavallén pratar mycket om att bryta en stämpel, eller en etikett, som många småklubbar ifrån områden utanför Buenos Aires har fått leva med – att dom inte kan vinna.
”Vi jobbar hårt för att bryta mönster och etiketter. Ni kan säga att jag tränar ett litet lag ifrån landet (provins) och jag är fullt medveten om det. När jag tog över Tucumán sa alla att detta lag med en sådan orutinerad tränare inte hade en chans att någonsin kunna spela i en Copa-turneringen. Men vi visade att det gick och spelade i Libertadores. Samma sak i Belgrano, ’hur ska en sådan orutinerad tränare kunna lyckas i en sådan traditionell förening’. Men vi lyckades nästan ta oss till Sudamericana. När jag kom till Colón sa dom samma sak, att jag inte borde fått chansen, att jag aldrig åstadkommit stora saker. Jag vet inte vad som händer den 9:e november (idag), men vad jag vet är att denna grupp av spelare är det första laget som tagit sig till en final i klubbens 114-åriga historia”.
En supporter som sitter på en av flera hundra bussar låter hälsa att ”Vi är väldigt nervösa och förväntansfulla. Men nu är vi snart där och det ska bli fantastiskt”.
Matchen i afton har kostat många tårar och lidande för supportrarna. Man har gett ett helt liv till en förening utan att få något tillbaka. Men ikväll är man nittio minuter ifrån sin första stora titel någonsin. Ett liv för en förening – ikväll kan det visa sig ha varit värt varenda minut.
