Falcao: - Ett magiskt ögonblick
– Jag kommer aldrig glömma målet. Det var ett magiskt ögonblick, sade matchvinnaren Radamel Falcao Garcia som totalt gjorde 17 mål på 13 matcher under årets upplaga av Europa League.
Hela Portos hjälte och Europas nya skyttekung var av förklarliga skäl väldigt lycklig efter segern mot Braga igår. Jag har följt Falcao ända sedan tiden i River Plate. Såg när han vräkte in mål nere i Sydamerika och fick ögonen på sig från Europas toppklubbar. Idag är det han som pryder förstasidorna på varenda fotbollssajt världen över. Redan efter semifinalen mot Villarreal när han gått upp jämsides med Klinsmanns målrekord sade Falcao:
- Jag är väldigt stolt över att vara uppe på samma nivå som honom. Men jag är inte klar än.
Han skulle visa sig få helt rätt. Det kändes att Porto skulle vinna det här och det avgörande målet, finalens enda, var som en logisk dejavu över hur Portos framfart under slutspelet har sett ut. Det var varken första, andra eller tredje gången som Falcao nickade in ett inlägg från landsmannen Guarín. Av de 17 målen han gjort i turneringen i år har säkert närmare hälften av dem kommit med huvudet. Guarín å sin sida var han som grundlade avancemanget från sextondelen med det avgörande målet borta Sevilla. Sedan följde han upp det med mål i båda åttondelsfinalerna mot CSKA Moskva och ännu ett i semin mot Villarreal. På tre matcher mot Spartak Moskva och Villarreal gjorde Porto 15 mål varav Falcao stod för ett hattrick i ena kvarten samt en fyra i semifinal nummer ett.
- Min passning hade inte varit värd någonting utan Falcao där att förvalta den. Det är en väldigt stor titel för oss, en mycket fin tid i våra liv som vi upplever just nu. Vi får njuta ordentligt men bara en stund för sen måste vi förbereda oss inför cupfinalen, sade Guarín som spelade en nästan lika viktig roll som skyttekungen under det här slutspelet.
Direkt när Guarín måttade sin känsliga, och mellanvarven stenhårda högerfot, och jag såg Falcao slita sig loss i mitten kände jag instinktivt att det här kunde bli mål. Det var bara den assisterande domarens flagga som hade kunnat hindra ett ledningsmål där för när el Tigre får utrymme i straffområdet med huvudet slutar det allt som oftast som det gjorde igår. Glädjen vid målet var fantastisk att se. Jag rös i kroppen och satt och log som ett lyckligt barn på julafton.
* * * *
Den ödmjuke Falcao föddes i Santa Marta i norra Colombia, samma stad som fostrade Carlos el Pibe Valderrama som alltjämt anses vara landets största spelare genom tiderna. Utanför fotbollsstadion i Santa Marta finns en staty av Valderrama som en påminnelse om den stolta sonen som kom från staden och blev en världsspelare i fotboll. Falcao har nu alla möjligheter att ta sig förbi originalet i både berömmelse, popularitet och stjärnglans. Valderrama hade ingen av de största europeiska klubbarna på sitt cv när karriären var över.
Frågan är var Falcao hamnar nu. Efter att ha upptäckts i Millonarios ungdomslag snappades han upp av River Plate, flyttade till Argentina som tonåring och fick sin viktigaste fotbollsfostran i landet som har fått fram avslutare som Batistuta, Crespo, Tevez och Milito. Parallellt med fotbollen studerade han journalistik i Buenos Aires och gifte sig för ett par år sedan. Porto värvade honom framför näsan på Benfica för två somrar sedan och succén var omedelbar.
Falcao har nu gjort inte bara en utan två fantastiska säsonger med Porto. Hans målfacit i Porto är makalöst. Varenda toppklubb i hela Europa kommer att slåss om honom i sommar. Hetaste ryktena senaste tiden säger Real Madrid. Själv sa Falcao igår: - Jag vill stanna i Porto och njuta. Det kommer vara många förväntningar nu och kanske kommer jag att spela i en annan liga i framtiden men nu känner jag att jag vill vara med och spela för Porto i Champions League.
Jag kan inte låta bli att känna viss stolthet över både Falcao och Guarín. Jag träffade de båda i Colombia för ett par år sedan, innan de slagit igenom internationellt, när jag under en intensiv höst bevakade landslaget på deras läger i Medellin och såg deras matcher i både Bogota, Cali och Rio de Janeiro. Redan då såg jag att Guarín var en spelare med de flesta egenskaper en mittfältare ska ha. Styrkan, tekniken, intelligensen och inte minst skottet. Jag blev närmast förvånad över att han inte fick mer speltid i Porto tidigare än han fått. Senaste halvåret har han emellertid blommat ut och liksom Falcao, som redan för några år sedan var självskriven nummer 9 i la seleccion, bar han laget i slutspelet. Det är ingen underdrift att säga att de varit fundamentala för Portos möjligheter att vinna den här turneringen.
* * * *
Falcao blev första colombian att göra mål i en europeisk cupfinal. Och han har slagit ett målrekord som lär stå sig ett bra tag. Det var rörande att se glädjen. Det var helt rätt man på helt rätt plats vid precis rätt tillfälle.
Förra året vann Luis Amaranto Perea Europa League med Atlético Madrid och Ivan Ramiro Cordoba vann Champions League med Inter. I år följdes trenden upp med Falcao, Guarín och talangen James Rodriguez som fick hoppa in mot slutet. Dessutom har Mario Yepes vunnit Serie A, Camilo Zúñiga lirat i offensiva Napoli och vänsterbacken Pablo Armero tagit hela Italien med storm med sin frejdiga offensiv i Udinese. Det ser bra ut för Colombia. Som supporter kan man vara hoppfull inför sommarens Copa America i Argentina.
Ja el Tigre ska hem till Buenos Aires igen. Colombianerna har redan tagit honom till sig. Förra året blev han på en hemsida framröstad till nationens bästa spelare de senaste tio åren med 49 % av rösterna. Igår erövrade han fotbllsvärlden på riktigt. Det var så vackert regisserat. Målet var inte bara ett fantasiskt ögonblick för Falcao och Porto-fansen. Det var det även för mig.
