Fem mästarkaptener
Tite väljer just nu att rotera kaptensbindeln i laget men så har det inte alltid varit. Här är en titt på de fem lagkaptener som tagit Brasilien till VM-guld.
I ett försök att avlasta ansvaret på enskilda spelare har den nuvarande förbundskaptenen Tite valt att rotera friskt mellan vilka spelare som ska bära kaptensbindeln från match till match. Det går att argumentera för att det är en styrka i att alla känner lika ansvar och tar lika utrymme, vilket stärker kollektivet. Det kan också ses som en svaghet eftersom det är ett tecken på att truppen saknar en riktigt bra ledartyp. Gemensamt för de fem gånger Brasilien blivit världsmästare är att man haft en tydlig kapten. Här är en närmare presentation av de fem och deras fotbollsgärningar.
Hilderaldo Bellini, Sverige 1958
Mittbacken Hilderaldo Bellini var 28 år när han blev första brasilianska lagkapten någonsin att vinna VM-guld. Just då representerade han Vasco da Gama på klubblagsnivå och efter tio år där gjorde han ytterligare fem i São Paulo innan han spelade i Atlético Paranaense de sista två åren av sin karriär 1968-1969. Han levde mycket på sin styrka och fysik, vilket kompenserade för att han inte alltid var så teknisk. Bellini är berömd för att han var den första som höjde pokalen i luften när laget vunnit. Då detta skedde, på Råsunda 1958, var det främst för att folk runtomkring skulle se den bättre, men det har senare blivit en typisk segergest. Förutom när VM-titeln bärgades i Sverige var han även kapten i mästerskapet i England 1966. Bellini hann inte uppleva hemma-VM 2014 utan avled i mars samma år i sviterna av Alzheimers, 83 år gammal. Det finns en staty utanför Maracanã som hedrar hans minne.
Mauro Ramos, Chile 1962
Efter att ha varit uttagen till VM-trupperna både 1954 och 1958 utan att få spela fick Mauro Ramos, även känd som bara Mauro, äran att vara lagkapten vid VM i Chile 1962. Han är enligt många en av de bästa mittbackar Brasilien någonsin haft och var känd för att vara stark i luften och bra på att tacklas. Under VM 1962 var han en del av Santos fantastiska lag som med Pelé i spetsen vann Interkontinentalcupen, dåvarande klubblags-VM, både 1962 och 1963. Fram till 1959 spelade han emellertid för lokalkonkurrenten São Paulo. Mauro Ramos dog i september 2002 efter att ha fått cancer i magen. Han blev 72 år.
Carlos Alberto Torres, Mexiko 1970
Mannen som gjorde det många anser vara VM:s vackraste mål. Det var efter ett drömanfall som involverade alla brasilianska utespelare utom två som Carlos Alberto kom framstormande på högerkanten och spikade slutresultatet 4-1, framspelad av Pelé. Högerbacken Carlos Alberto har velat tona ned sin betydelse för målet och menar att det bara var han som råkade stå för avslutet. Framförallt representerade han Santos under sin karriär men hade även sejourer i Fluminense och Flamengo, samt i USA med New York Cosmos och California Surf när karriären trappades ned. I slutet av oktober drabbades han av en hjärtattack och avled vid en ålder av 72 år. Han var då och då fotbollskommentator och hade bara två dagar tidigare medverkat i en direktsändning på den stora brasilianska TV-kanalen SporTV.
Dunga, USA 1994
Efter att legendaren Sócrates bror Raí förlorat sin kaptensbindel till den defensiva mittfältaren Dunga när Brasilien gick in i åttondelsfinalerna 1994 kunde laget så småningom vinna nationens fjärde VM-titel. Förbundskapten Carlos Parreira bedömde inte att Raí platsade i startuppställningen längre, och därför fick Dunga chansen. Dunga skulle sedermera bli en av målskyttarna i straffläggningen i finalen mot Italien och var sedan brasiliansk kapten över kommande VM 1998. Den hårdföre mittfältaren spelade bland annat i Italien, Tyskland och Japan innan han lade skorna på hyllan hemma i moderklubben Internacional 1999. Efter karriären har Dunga varit förbundskapten för Brasilien två sejourer, vid VM 2010 och Copa América 2015 och 2016, samt varit tränare för Internacional 2012-2013. Just nu står han utan tränarjobb.
Cafu, Japan/Sydkorea 2002
Precis som 1970 var 2002 års lagkapten högerback. Cafu är den spelare som har flest brasilianska landskamper med 142 stycken, samt den ende i världen som spelat tre VM-finaler. 1994 och 2002 vann han och vid det sista tillfället var det han som lyfte VM-pokalen mot Yokohamas natthimmel i egenskap av kapten. På klubblagsnivå är Cafu framförallt ihågkommen för sex säsonger med Roma och fem säsonger med Milan. Troféskåpet är digert påfyllt med 2 VM-titlar, 2 Copa América, 1 Confederations Cup, 2 italienska ligatitlar, 1 Champions League, 1 Cupvinnarcup, 1 brasiliansk ligatitel, 2 Copa Libertadores och 3 världsmästartitlar för klubblag. Bland annat.
