Förbudet mot argentinska bortasupportrar - rädslan för det europeiska exemplet
Den argentinska fotbollen har under de senaste decennierna drabbats av en våg av fotbollsrelaterat våld, något som inneburit att det inte funnits bortasupportrar - med vissa undantag - sedan 2013. Men finns det en möjlighet att återvända till vad det var?
De argentinska fotbollssuppportrarna har ett av de bättre ryktena i världen. Bara det argentinska landslagets supportrar skapar en av de bästa tänkbara stämningarna på en fotbollsarena - och då är förstås klubblagsfotbollen på en egen nivå. Tillsammans med Brasilien är den argentinska läktarkulturen i ett unikt slag. Inte för at det saknas konkurrens. I egentligen samtliga sydamerikanska länder finns det gott om röststarka Barra Bravas-grupperingar. I Uruguay finns Nacional och Peñarol. I Chile är inte minst "La U" och Colo-Colo i toppen. Och i resterande länder finns det gott om exempel, från Bolivia till Venezuela och Colombia.
Men bredden är annan i Brasilien och Argentina, och framförallt i det sistnämnda landet. Från de största giganterna Boca och River eller Estudiantes och Racing. Men det slutar inte där. De mindre klubbarna i både högsta och andraligan håller en oerhört hög nivå när det kommer till stämningen. Undertecknad har sett derbyn i Salta - en stad i norra Argentina där de två bästa lagen spelar i den regionala tredjedivisionen - men som ändå skapar ett läktartryck som hade fått vissa svenska derbyn att blekna. På den nivån är det.
Upptrappning av våldet efter diktaturen
Men allt är inte frid och fröjd. Det handlar inte bara om samstämmig sång och pyroteknik. Den argentinska fotbollen är än idag den största sociala faktorn till samhörighet i samhället. Men även till splittring. Att gå med "fel" tröja i ett visst område är fortfarande likställt med direkt fara, även livsfara i vissa fall.
Under 1990-talet och början av 2000-talet, precis som i många delar av världen, inleddes så även de argentinska problemen med fotbollen. Våldet ökade kraftigt, och i kombination med en mycket svag argentinsk peso och effekter av en diktatur blev det ännu värre. Argentina var då ett av de länder i världen med flest mord i världen per capita. Även om landet åkt ner ganska långt på den listan är problemen långt ifrån över.
Mordet som stoppade bortasupportrarna
Men fram till början av 2010-talet var fortfarande mord direkt i anslutning till arenor eller mellan grupperingar relativt sällsynta, men det kom att ändras. Den argentinska peson föll flera hundra procent på några år, och inflationen skapade enorma samhällsproblem. Det här återspeglades tydligt i en enorm ökning av fotbollsrelaterat våld.
Det värsta exempelt var dödsfallet, under den pågående matchen, mellan Estudiantes och Lanús 2013. Bortasupportrar försökte ta sig in, men blev inte tilldelade några fler biljetter. Det slutade i ett öppet slagsmål precis utanför arenan, varav en Lanús-supporter dog och flera poliser skadades i sammandrabbningarna. Krisen var ett faktum.
Matchen återupptogs inte, men det var långt ifrån de enda konsekvenserna. Det argentinska fotbollsförbundet blixtinkallade till ett extrainsatt möte där man tog beslutet att med omedelbar verkan förbjuda bortasupportrar på samtliga arenor i den argentinska högstadivisionen.
Flera försök att ta häva beslutet - nya skandaler stoppade
De argentinska fotbollssupportrarna klagade högljutt, men utan gehör. Förudet gällde dock inte i internationella turneringar. Så, när Boca Juniors och River Plate drabbades samman i Copa Libertadores åttondelsfinal 2015 var det första gången på två år som lagen kunde ha bortafans mellan varandra - och det slutade i kaos. Efter att River vunnit första matchen med 1-0 väntade ett avgörande på La Bombanera. Efter en mållös första halvlek, där Boca hade dominerat matchbilden, kom ett oväntat slut på matchen. Hemmasupportrarna hade fått in enorma mängder pepparspray och andra gaser på arenan, vilket riktades mot River-spelarna när de entrade planen för den andra halvleken. Matchen avbröts, Boca kastades ut turneringen och debatten om bortasupportrar i argentinsk fotboll avtogs.
Men 2019 kom positiva besked från det argentinska fotbollsförbundet. Så kallade "lågriskmatcher" skulle återgå till att ha en öppen bortasektion igen. Men det höll inte länge, då pandemin grusade planerna om en hel argentinsk högstaliga med bortasupportrar.
Mindre pengar till klubbarma - "ny" teknik kan hjälpa
För många av de mindre klubbarna har förbudet varit som ett hål i plånboken. Det ska poängteras att många klubbar kommer från huvudstaden Buenos Aires, och har fått stora intäkter på bortasupportrar från River, Boca, Racing, Independiente, San Lorenzo med flera. Men nu hoppas både förbundet och supportrar komma till en överenskommelse om att återgå till bortasupportrar.
Men man är fortfarande långt ifrån varandra. En av åtgärderna förbundet i Argentina vill se är införandet av "ny" teknik som kameror med igenkänning av ansikte och identitet. Något som många europeiska fotbollssupportrar redan är bekanta med.
En annan, men betydligt tuffare åtgärd för Barra Bravas, är mindre friheter att röra sig på arenan. De flesta argentinska fotbollsarenorna är gamla. Det innebär att indelningen av sektioner inte riktigt ser ut på samma sätt som i Europa eller Nordamerika. Det gör i sin tur att supportrar kan vandra friare mellan arenorna. Det här vill det argentinska fotbollsförbundet hindra genom att så gott som låsa in riskgrupper från hemma- och bortasupportrar på delar av arenorna. Det, tillsammans med en enorm ökning av polis och militär kring arenorna, är andra åtrgärder.
Vill inte ta död på läktarkulturen
Men förbundets förslag har inte fått det gehör man hoppats på från Barra Bravas och andra supportergrupperingar. Anledningarna är enkel. Fotbollen och supportraras rättigheter är en central del av det argentinska samhället. Att fotbollen är det viktigaste som finns i Argentina är på många sätt än underdrift, då det är mycket viktigare än så.
Den argentinska fotbollen står dessutom eniga om att det europeiska exemplet är det sista man vill ha. Det vill säga inskräkningar av supportrars rättigheter och en allmän ökad kontroll. Det i kombination med ökade biljetpriser och privatiseringar, vilket har varit slutet på den organiserade supporterkulturen i många stora länder. Även om den fortfarande lever kvar - men hotas - i länder som Sverige.
Sammanfattningsvis har den argentinska fotbollen långt kvar att gå, och man har viktiga vägskäl att göra i tider där den argentinska fotbollen försöker privatiseras. Antingen göra en rejäl uppstädning, vilket kan innebära att stämningen och fotbollskulturen får ta stora smällar. Eller, fortsätta utan bortasupportrar ett tag till.
