Genomgång av MLS:s samtliga trettio Designated Players
Det finns idag inte mindre än trettio stycken s.k. Designated Players i MLS. Vissa av dem gör skäl för lönen, medan andra har varit mer eller mindre pengar i sjön. Här kommer en genomgång av samtliga trettio Designated Players och hur de har presterat.
Den som inte har koll på MLS undrar säkert vad en Designated Player är för något, och jag ska försöka förklara det så gott jag kan men jag tar även hjälp av det som MLS själva skriver på sin officiella hemsida. En Designated Player (ofta förkortat "DP") är en spelare där bara en del av hans lön (oftast $350,000) räknas mot lagets lönebudget och betalas av ligan centralt, medan den överskjutande delen betalas av det individuella lagets ägare. MLS skriver på ett mycket informativt sätt följande om Designated Players på sin hemsida:
"The Designated Player Rule allows clubs to acquire up to three players whose salaries exceed their budget charges, with the club bearing financial responsibility for the amount of compensation above each player’s budget charge. Designated Player slots may be used to acquire players new to MLS or to retain current MLS players, subject to League approval.
In 2012, a Designated Player over the age of 23 will carry a salary budget charge of $350,000, unless the player joins his club in the middle of the season, in which case his budget charge will be $175,000.
A Designated Player 20 years old or younger counts as $150,000 against the club’s salary budget and a Designated Player 21-23 years old counts as $200,000 against the club’s salary budget.
Clubs have the option of “buying down” the budget charge of a Designated Player with allocation money. The reduced charge may not be less than $150,000.
The budget charge for the midseason signing of a young Designated Player (23 years old and younger) is $150,000 and this amount cannot be lowered with allocation funds.
Each club has two Designated Player slots and clubs are allowed to “purchase” a third Designated Player slot for a one-time fee of $250,000 that will be dispersed in the form of allocation money to all clubs that do not have three Designated Players. Clubs will not have to buy the third DP roster slot to accommodate Designated Players 23 years old and younger."
"Allocation money" är pengar som tilldelas lagen från ligan centralt (kan man säga) och kan användas till att betala övergångssummor för spelare utanför MLS eller till att, i praktiken, lägga till lönebudgeten. Noterbart är att det numera är mer fördelaktigt att värva yngre spelare som Designated Players, vilket är en tydlig indikation på ligans ambition att bli en liga dit även yngre spelare på uppgång flyttar och inte bara Fredrik Ljungberg- och Thierry Henry-figurer. Det ska sägas att en spelare även kan räknas som en Designated Player ifall hans övergångssumma betalas av under flera år och där den totala utgiften för spelaren är så hög att det kräver att en Designated Player-plats i truppen används. Två sådana exempel är Oswaldo Minda i Chivas USA och Diego Chará i Portland Timbers, vars löner är klart lägre än för en "vanlig" Designated Player
.
Nu sparkar vi igång genomgången av de trettio Designated Players som finns i MLS idag. Jag har valt att på bästa kvällstidningsmanér betygsätta dem mellan 1 och 5, där 1 betyder underkänd, 2 betyder godkänd, 3 betyder bra, 4 betyder mycket bra och 5 betyder lysande. Det jag bedömer är spelarens prestation i förhållande till vilka förväntningar man rimligen kan ha på honom samt i förhållande till hans lön, och även vilken "buzz-faktor" han har haft. I de fall där spelare har blivit "befordrade" till Designated Players så bedömer jag spelarens prestation efter det att han har blivit en Designated Player. I några fall har spelarens lön ännu inte offentliggjorts (av MLS:s spelarfack), och i de fallen nämns detta i texten om spelaren. Det här är alltså mina egna åsikter och om man tycker att de är helt uppåt väggarna (eller jättevettiga) så får man skriva det i kommentarerna eller på MLS-forumet.
Vi börjar med ”crème de la crème”, d.v.s femmorna.
David Beckham, mittfältare, Los Angeles Galaxy
Beckham har fått utstå mycket kritik under sina fem år i MLS. Överbetald och illojal är ord som har kastats mot honom, och visst var han länge i särklass bäst betald i MLS utan att prestera därefter och han har varit över i Europa i omgångar för att spela för Milan, titta på OS, vara med på kungabröllop och allt vad det nu har varit. Det är dock min bestämda övertygelse att om det inte hade varit för Beckham så hade vi inte fått se kanonlirare som Robbie Keane och Thierry Henry komma till MLS. Ifjol och i år har han dessutom presterat riktigt bra fotboll och jag drar mig inte för att kalla Beckham en högsta klassens Designated Player.
Thierry Henry, anfallare, New York Red Bulls
Det tog ett litet tag för Henry att komma igång när han kom till MLS sommaren 2010. Han hade även svackor i början av förra säsongen och i mitten av den här säsongen. Men det är helt sinnessjukt vad bra han är när han är i form. Nu i senaste matchen mot Toronto stod han för tre assists och en världsklasslobb i mål och de nivåer som han kan nå upp till är det ytterst få, kanske rentutav ingen, i MLS som kan matcha. Henry känns som den perfekta mixen mellan rubrikmakare och matchavgörare.
Landon Donovan, mittfältare/anfallare, Los Angeles Galaxy
Hur bra Landon Donovan “egentligen” är är en fråga som man ibland funderar över. Anledningen till att man kan fundera över detta är att han, borträknat när han var riktigt ung och tillhörde Bayer Leverkusen, bara i kortare perioder har spelat i Europa och i övrigt bara har spelat i MLS. Nu är Donovan 30 år och det är väl tveksamt om han kommer att hamna i Europa på permanent basis. Det klagar jag dock inte över, för Donovan är helt jäkla briljant och kul att få ha kvar i MLS, och det är bara att titta på hans statistik sedan han 2010 började räknas som en Designated Player så förstår man hur viktig han är för Galaxy. På 71 matcher har han gjort 28 mål och 33 assists.
Mauro Rosales, mittfältare, Seattle Sounders FC
Jag hade inte mycket till förväntningar på Mauro Rosales när han inför förra säsongen lyckades provträna till sig ett kontrakt med Seattle, detta efter att ha varit klubblös en tid sedan hans kontrakt med River Plate gått ut. Hans spel har dock omvänt mig totalt och nu har jag något av en ”man crush” på Rosales. Jag gav Rosales MLS-sidans pris som årets bästa spelare ifjol och inför i år fick han ett Designated Player-kontrakt, och han har sannerligen inte blivit bekväm och slutet leverera sedan dess. Två mål och tretton assists på 23 matcher har det blivit för Rosales i år och det finns inte ett lag i MLS som inte hade tagit emot honom med öppna armar.
Vi fortsätter nu med fyrorna:
Danny Koevermans, anfallare, Toronto FC
Aron Winter, den dåvarande tränaren i Toronto, hämtade in landsmannen Danny Koevermans förra sommaren för att bli lagets stora målspottare i anfallet, något som för övrigt Toronto aldrig hade haft under sin tid i MLS. Koevermans har verkligen levt upp till förväntningarna och borträknat en lite tung period i början av den här säsongen har han också levererat på en bra jämn nivå. I ett Toronto som har varit ett enda stort elände de senaste åren har Koevermans varit en av få ljuspunkter, och därför var det oerhört trist när han i somras slet av ett korsband som satte stopp för spel för resten av säsongen. På 26 matcher har Koevermans stått för sjutton mål och tre assists och det är verkligen inte dåliga siffror när man spelar i ett ökenlag som Toronto. Koevermans är snubblande nära en femma, ska sägas.
Robbie Keane, anfallare, Los Angeles Galaxy
Keane togs in ifjol när värvningen av Juan Pablo Ángel inte föll väl ut för Galaxy. Ángel skänktes mer eller mindre bort till Chivas USA (där han till en början gjorde jättesuccé) och Keane togs då in för att ge mer spets till offensiven och precis så blev det. Keane spelade bra under det som återstod av 2011 års säsong, och spelade bl.a. fram till Landon Donovans segermål i finalen mot Houston. I år har det blivit imponerande fjorton mål och åtta assists på 25 matcher för irländaren.
Álvaro Saborío, anfallare, Real Salt Lake
Saborío har gjort mål överallt där han har spelat i sin karriär, borträknat en misslyckad lånesejour i Bristol City säsongen 09/10. 2010 var Saborío hans första säsong i Salt Lake och då var han där bara på lå, men efter att ha gjort en bra säsong köptes han loss från schweiziska Sion och blev då lagets första Designated Player någonsin. Sedan dess har han gjort 28 mål på 52 matcher och i skrivande stund ligger han tvåa i skytteligan i MLS.
Federico Higuaín, mittfältare/anfallare, Columbus Crew
Sedan Guillermo Barros Schelotto lade av efter säsongen 2010 har Columbus inte haft någon riktig kreatör och poängspelare på mittfältet. Att döma av storebror Higuaíns start i Columbus (han värvades nu i somras) kan han nog vara lösningen på det problemet. Nu har formen dalat en aning på sistone, men hans start i Columbus var helt magnifik. På hans första fyra matcher stod han för tre mål och sex assists och var den starkast bidragande orsaken till att Columbus tog fyra raka segrar runt månadsskiftet augusti/september. Higuaíns lön är inte offentliggjord än.
Óscar Boniek García, mittfältare, Houston Dynamo
Likt Columbus så har Houston länge saknat en riktigt bra mittfältare med teknik och offensiv flärd. Där har honduranen Óscar Boniek García klivit in och verkligen levererat. Tre mål och sex assists har han gjort på femton matcher och spelmässigt har han imponerat stort. García hade länge varit på väg till Houston innan övergången blev klar i somras, och tränaren Dominic Kinnear kan inte vara missnöjd med honom så här långt.
Vi går vidare med treorna:
David Ferreira, mittfältare, FC Dallas
”Vad gör Ferreira så här långt ner på listan?!” kan man fråga sig. Ferreira är en helt briljant spelare som har gjort väldigt bra ifrån sig i MLS (framförallt säsongen 2010 då han fick MVP-utmärkelsen), det måste jag verkligen tillstå, men han har haft svårt att bevisa sig som Designated Player på grund av den svåra vristskada som han ådrog sig tidigt förra året. Ferreira blev nämligen en Designated Player inför säsongen 2011 och eftersom han bröt vristen redan i april det året och inte comebackade förrän i juli i år har han inte spelat så värst mycket som Designated Player. Om han framöver levererar i paritet med vad han har gjort tidigare år är han dock i nivå med Mauro Rosales och därmed en solklar femma.
Javier Morales, mittfältare, Real Salt Lake
Morales blev en Designated Player inför i år, och om David Ferreira har potential att vara ligans bästa offensiva innermittfältare så har Morales potential att vara ligans kanske tredje-fjärde bästa. Ferreira är helt enkelt lite, lite bättre och kan äga en match på ett annat sätt än vad Morales kan. I år har Morales gjort tre mål och åtta assists på 27 matcher, vilket är bra, men för att Morales ska kunna gå från att vara en stark trea till en fyra så måste han vara bland de allra bästa vad gäller assists och gärna göra lite fler poäng.
Álvaro Fernández, mittfältare, Chicago Fire
Fernández, som spelade för Uruguay i VM för två år sen, tradades till Chicago i somras när Seattle fick möjlighet att ta in Christian Tiffert. Han gjorde en poängmässigt bra säsong för Seattle förra året, då han gjorde nio mål. I år var han dock inte lika framgångsrik för dem och har väl inte briljerat i Chicago heller så här långt. Han ska dock få lite mer tid på sig och nu när Marco Pappa har sålts till Heerenveen så känns det som att Fernández kommer att få mer ansvar i Chicagos offensiv och därmed mer möjlighet att styra och ställa.
Fredy Montero, anfallare, Seattle Sounders FC
När Montero är i form så är han i det närmaste ostoppbar. När han är ur form kan det gå ett par månader utan att han gör mål. Det är den här extrema ojämnheten som gör att man inte kan ge Montero mer än en trea. Den dag han blir jämnare så blir det svårt för Seattle att behålla honom. Han har i år gjort tolv mål och sex assists på 29 matcher, och därmed har han gjort ett tvåsiffrigt antal mål under alla sina fyra säsonger i MLS.
Torsten Frings, mittfältare, Toronto FC
Frings fyller 36 år i november och har därmed inte många år kvar på karriären. Det är inte helt lätt att bedöma honom och vad han har gjort för Toronto. Det har ju gått rätt bedrövligt för laget under hela hans tid där, samtidigt tycker jag att man alltid blir imponerad när man ser Frings, för han visar alltid prov på sin rutin, sitt spelintelligens och sitt fina passningsspel. Han drar in närmare $2,5 miljon om året och det är faktiskt femte bäst i MLS (utan att veta vad Cahill, Higuaín och Tiffert tjänar). Det är kanske lite i överkant enligt mig, men en trea i betyg är han värd.
Marco Di Vaio, anfallare, Montreal Impact
Vi fortsätter på veteranspåret och kommer nu till den gamle Serie A-skyttekungen Marco Di Vaio. Det dröjde ett tag innan Di Vaio kom igång, närmare bestämt så tog det åtta matcher innan första målet i MLS kom. Nu har det dock blivit fem mål och två assists på fjorton matcher, vilket är helt okej och jag tycker även att Di Vaio är bra på att hålla i bollen så att Montreal kan flytta upp laget. Likt Frings så ser man även på Di Vaio att han har en sjujäkla massa matcher under bältet och det är skönt att se hur smart han löser knepiga situationer.
Barry Robson, mittfältare, Vancouver Whitecaps FC
Skotten Barry Robson har varit en av de bättre spelarna i Middlesbrough de senaste säsongerna och kom till Vancouver i somras när hans kontrakt gick ut. Jag gillar det jag har sett av honom så här långt. Bra passningsspel, bra arbetskapacitet och med de dryga 430 matcher han har spelat på seniornivå i Skottland och England så finns det rutin i överflöd.
Tim Cahill, mittfältare, New York Red Bulls
När man har Thierry Henry i sitt lag är det inte helt lätt att bli den som syns mest i offensiven, och lite så har det varit för Cahill så här långt. Man skulle kunna kalla det Dwayne De Rosario-syndromet, eftersom han under sin korta tid i Red Bulls ifjol blev en spelare i mängden i det stjärnspäckade New York-laget. Cahill har i alla fall gjort ett mål och tre assists på sina första nio matcher i MLS och dessutom har han fått mycket lovord för sina ledaregenskaper och sitt sätt att instruera unga spelare. Cahill känns som en jäkligt vettig värvning när de letade förstärkning till innermittfältet, och inte riktigt den typ av rubrikjagarvärvning som man hade kunnat förvänta sig av Red Bulls. Cahills lön har inte offentliggjorts än.
Christian Tiffert, mittfältare, Seattle Sounders FC
Tiffert värvades, som jag tidigare var inne på, i somras och den värvningen gjorde att Álvaro Fernández fick flytta till Chicago Fire. Tiffert är en tysk mittfältare som under de senaste säsongerna har varit en av Kaiserslauterns bästa spelare. Förrförra säsongen gjorde han inte mindre än sjutton (!) assists i Bundesliga, vilket var bäst i Bundesliga tillsammans med Franck Ribéry och bättre än spelare som Mario Götze, Thomas Müller och Arjen Robben. Det säger sig självt att Tiffert därmed inte är någon dussinlirare och det känns som en pigg värvning av Seattle. Likt Cahill är det kanske inte en värvning som drar ner tonvis med rubriker, men det är en riktigt bra spelare och han har börjat bra i Seattle. Tifferts lön har inte offentliggjorts än.
Här kommer tvåorna:
Jerry Bengtson, anfallare, New England Revolution
Den gamle AIK-provspelaren Jerry Bengtson, som gjorde ett par mål för Honduras i OS nu i somras, har gjort två mål på tio matcher i New England och nu känns det som att han står i ett vägskäl – ska han bli lika halvdan som de flesta anfallare som New England har hämtat in de senaste åren eller ska han bli en Saër Sène och faktiskt dunka in ett inte oansenligt antal mål? Bengtson har gjort mycket mål tidigare i karriären, när han spelade hemma i Honduras, så potential finns helt klart.
Sherjill MacDonald, anfallare, Chicago Fire
Holländaren MacDonald togs in i somras av Chicago när fjolårets interna skyttekung Dominic Oduro inte levde upp till fjolårsformen och uruguayanen Federico Puppo hade totalfloppat. MacDonald har, borträknat en kortlånesejour i Hereford (av alla lag på jorden), inte direkt öst in mål i sina tidigare klubbar och han har heller inte vräkt in mål för Chicago så här långt. Två mål och tre assists på tio matcher har han gjort så här långt, dock har han gjort rätt okej ifrån sig spelmässigt så han får en tvåa med ett plus i kanten.
Oswaldo Minda, mittfältare, Chivas USA
Den ecuadorianske landslagsmannen Oswaldo Minda togs in av Chivas inför årets säsong och har väl inte gjort något större väsen av sig, annat än att han ganska klart leder MLS:s varningsliga med tolv stycken. Minda spelar ju i ett av ligans absolut tröttaste lag och eftersom han inte kan trolla med knäna och är en defensiv mittfältare är det svårt att göra sig ett namn.
Kenny Miller, anfallare, Vancouver Whitecaps FC
Miller värvades från Cardiff i somras av Vancouver och blev därmed skottevärvning nummer två för dem under sommaren (efter Barry Robson). Så här långt har det blivit två mål på tio matcher för Miller, och kanske kan man förvänta sig lite mer. Miller öste tidigare i karriären in mål för Rangers så han vet hur man sätter dit bollen. Vi får se ifall han även kan göra det i MLS.
Kris Boyd, anfallare, Portland Timbers
Boyds karriär har lite grann gått i stå sedan han lämnade Rangers för lite drygt två år sen. Han är alltjämt den bästa målskytten i skotska ligans historia (strax före en viss Henrik Larsson), men efter att han lämnade Rangers i juli 2010 har det inte gått lika bra. Han gick då till Middlesbrough där det inte blev någon succé, och under 2011 lånades han ut till Nottingham där han gjorde sex mål på tio matcher. Nottingham köpte dock inte loss honom utan istället hamnade Boyd i turkiska Eskisehirspor, där han efter bara två spelade matcher bröt kontraktet eftersom det blev strul med hans lön. Han kom så till Portland inför årets säsong men har inte blivit någon jättesuccé. Sju mål på 26 matcher har det blivit, och på sistone har han varit petad och hans senaste mål kom i 3-5-förlusten mot Los Angeles Galaxy i mitten av juli.
Eric Hassli, anfallare, Toronto FC
Fransmannen Hassli går att ha många åsikter om. Att han är en anfallare av bra klass råder det inga tvivel om, det ser man då och då när han kommer i avslutslägen. Han gjorde dessutom ifjol ett av MLS-historiens snyggaste mål borta mot Seattle, då spelandes för Vancouver. Han lyckades dock också med konststycket att bli utvisad tre gånger och dra på sig åtta varningar förra säsongen, och den här säsongen fick han inte alls till det i Vancouver och tradades följaktligen till Toronto när ovan nämnde Danny Koevermans slet av ett korsband och Toronto behövde en ny anfallare. Där har han börjat bra och har gjort tre mål och två assists på sex matcher, och det är en stark tvåa som jag ger till Hassli. Jag tror inte att det finns plats för både Hassli och en frisk Danny Koevermans i Toronto, och stalltipset är att Hassli lämnar efter årets säsong. Gissningsvis återvänder han till Europa.
Diego Chará, mittfältare, Portland
Chará togs in inför fjolårssäsongen när Portland gick in i MLS. Personligen tycker jag inte att han är någon direkt fantastisk spelare. Han är en defensiv innermittfältare som sällan har så värst stor påverkan på matchen och jag tycker att Portland skulle kunna utnyttja den här DP-platsen på ett bättre sätt. Chará är en helt okej MLS-mittfältare, men inte mycket mer.
Och till sist kommer ettorna, som jag alltså tycker är underkända:
Julian de Guzman, mittfältare, FC Dallas
Den kanadensiske landslagsmannen Julian de Guzman kom till Toronto under sommaren 2009 efter att ha spelat i Europa under många år, bl.a. i Deportivo La Coruña och Hannover, men har med mycket få undantag varit mer välbetald än framgångsrik på planen. Om man tjänar närmare $2,000,000 om året så bör man kunna förvänta sig att spelaren ifråga ska tillhöra de bästa i ligan på sin position, men det har inte de Guzman ens varit i närheten av. Stundtals var han till och med bänkad i Toronto. I somras tradades han till Dallas när Toronto behövde ta in en ersättare till Danny Koevermans, och där har han i alla fall gjort lite bättre ifrån sig. För ett par veckor sen gjorde han matchens enda mål (ett grymt snyggt sådant) i 96:e minuten i hemmamatchen mot Vancouver, en riktigt viktig seger för Dallas del.
Rafael Márquez, back/mittfältare, New York Red Bulls
Márquez tjänar nästan lika mycket som Thierry Henry, men sett till hans prestationer på planen (och även hans uppträdande i övrigt) befinner han sig inte ens i samma galax som Henry. Márquez har varit skadad ganska mycket (i år har han bara spelat tolv matcher), han har gjort märkliga uttalanden och han har gjort ett par riktigt bedrövliga insatser på planen. Ibland blixtrar han till och visar varför han en gång i tiden spelade för Barcelona. Framförallt är det hans underbara svepande crossbollar/långbollar till en djupledslöpande Thierry Henry som vittnar om en stor portion inneboende kvalitet, men det är för sällan och för lite för att man ska kunna ge Márquez ett godkänt betyg.
Hamdi Salihi, anfallare, D.C. United
Salihi värvades från Rapid Wien inför årets säsong, som någon form av ersättare till Charlie Davies. Gissningsvis rekommenderades Salihi av mittfältaren Branko Boškovic, som D.C. United värvade från just Rapid Wien och som var lagkamrat med Salihi under sin tid där. Likt Boškovic har dock Salihi inte varit någon större succé. Boškovic kan möjligen skylla på den svåra knäskada han ådrog sig i början av förra säsongen, men Salihi har helt enkelt inte levererat och har på sistone bara fått hoppa in i slutet av andra halvlek. På tjugo matcher har det blivit fem mål för albanen Salihi, vilket är klart sämre än vad han gjorde under sin tid i Österrike då han var en av ligans bästa målskyttar.
Freddy Adu, mittfältare, Philadelphia Union
Adu är Philadelphias enda Designated Player och är väl tänkt att vara deras motor i anfallsspelet. Det kan man dock inte beskylla för honom att vara. Om man drar in runt $500,000 om året så kan man inte säga att fem mål och en assist på 23 matcher är tillräckligt för en offensiv mittfältare. Han har dessutom varit petad till och från under säsongen. I dagsläget känns det inte som att Adu är tillräckligt bra eller jämn för att tjäna $500,000 om året, utan det är hans förflutet som en av världens största talanger som drar upp lönen till Designated Player-nivåer.
Shalrie Joseph, mittfältare, Chivas USA
Shalrie Joseph är en legend i MLS och han är en av ligans bästa defensiva mittfältare någonsin. Han blev en Designated Player inför i år, och sett till vad han har presterat som en Designated Player kan man inte ge honom godkänt. Han blev överraskande tradad till Chivas i somras, detta efter att ha gjort 261 matcher för New England över tio säsonger, och i Chivas har han inte varit något bra. Dels är ju Chivas pinsamt usla, men Joseph har också personligen legat bakom ett flertal insläppta mål och farliga chanser för motståndarna genom att tappa boll på egen planhalva. Han gjorde dock två mål i 3-3-matchen mot New England, och skickade därmed en hälsning som hette duga till sina f.d. lagkamrater.
