Grönvita Les Bleus - skönaste clashen i VM-historien?

Bertil Lundgren, journalist på Sydsvenska Dagbladet, skriver i Svenska FF officella rapport som nerpräntats i Brunnhages klassiska årsbok om fotboll säsongen 1957-58.
 

Vi pratar alltså om den klassiska matchen i VM 1958 där Västtyskland och Argentina ska spela första gruppens inledningsmatch på Malmö stadio. I stort sett fullsatt och en spänd förväntan bland alla fansen. Domare Leafe från England skulle blåsa igång matchen alla väntade på men tvekade. Anledningen var lagens utstyrsel. 
Spelarna var alldeles för lika varandra. Tyskarnas vita tröjor smälte in i argentinarnas ljusblåvitrandiga.

Domaren beordrade då helt sonika att Argentina skulle byta matchställ till sina reserver, de var nämligen skrivna som bortalag.
 

Det var lättare sagt än gjort då laget hade Atlanten och lite till mellan tröjorna och stadion.
Nu var goda råd dyra. Risken var helt enkelt att det kunde bli walk over för Tyskland.
 

Malmö FF:s ljusblå var ju inte att tänka på och räddare i nöden blev herr Hjertsson, matrialförvaltare i IFK Malmö vid den här tiden. Han hämtade snabbt upp klubbens gula tröjor och lånade ut dem till det argentinska landslaget. 

Matchen kunde starta men tröjbytet hjälpte Argentina marginellt. I stället för 0-3 så blev 1-3, det trots att sydamerikanerna gjorde första målet genom Corbatta redan efter tre minuter.
 

1958. DEBUT DE ARGENTINA EN EL MUNDIAL… DE AMARILLO. Papelón criollo. Argentina debuta en el Mundial de Suecia frente a Alemania luciendo el escudo y la casaca amarilla del club IFK Malmö, conseguida de raje ante la ausencia de camiseta alternativa. https://t.co/hLL9tYCmYP pic.twitter.com/KQZiT9Me2E

— El Gráfico (@elgraficoweb) 3 april 2018

 

Camiseta amarillo (som de går under i Argentina) var länge bortglömda men blev hett jagade för snart tio år sedan då bl.a.  Maradona genom argentinska fotbollsförbundet var och gjorde förfråga om dem. 

Att det tog så lång tid för argentinarna att ta upp den här unik händelsen beror nog på en rätt stor skämsfaktor. VM:et i Sverige blev ett rungande fiasko för Argentina. 
 

Laget kom från en succéartad vinst i Sydamerikanska mästerskapet 1957 och såg ut som en av de största favoriterna att vinna VM.  De var så säkra på sin briljans att de kände att det kunde undvara Europaproffsen i truppen - bl.a. dribblingsviritousen Sivori i Juventus, likt de alltså Sverige gjort till alla VM tidigare, innan just det här mästerskapet på hemmaplan.

Laget repade sig också efter förlusten mot Västtyskland och vann programenligt mot Nordirland i omgången efter.

Ett Nordirland som förresten var på vippen att tacka nej till VM när de såg matchlottningen. Anledningen var inte någon schism gentemot deras motståndare eller att de hade något emot Sveriges folkhemspolitik, utan att deras premiärmatch mot Tjeckoslovakien skulle spelas på en söndag.

Det var då enligt irländska fotbollsförbundet (IFA) strängt förbjudet att spela på sabbaten.
Dock upphävde IFA regeln strax innan VM från att gälla när landslaget spelar på bortaplan, men regeln för hemmamatcher hölls kvar i praktiken ända fram till 2015. 
 

Nordirland klart, nu återstod bara avgörande match mot Tjeckoslovakien på Olympia i Helsingborg.

Om laget var dåligt förberedda rent praktiskt och logistiskt för Europa-VM:et så var det ingenting mot var de var taktiskt.

1-6 och El desastre de Suecia var född.  Argentinas största förlust i VM genom alla tider var ett faktum.

Ramon Delgado, en av spelarna som var med i truppen 1958 berättade enkelt hur det låg till.

Förlusten var slutet på flärdfull era av argentinsk fotbollhistoria - starten för den mer cyniska var härmed satt till år 0 - på gott och ont som ni alla kanske vet.
 

Högmodet syntes kanske redan i första matchen med nonchalansen att inte förbereda sig väl.
Sånt har vi kanske också sett senare tid men en sak är säker - det var första och sista gången vi kommer Argentina spela i samma färger som Brasilien.
 

***
 

Men Argentina skulle faktiskt figurera igen med klubbtröjor - fast som utlånare.
 

I VM 1978 så var det dags igen. 

Frankrike och Ungern skulle mötas i semesterorten Mar del Plata på den argentinska ostkusten.

Färgteven hade självklart gjort sitt intåg sen två VM tillbaka men majoriteten av världens befolkning satt fortfarande med sina svartvita burkar och följde sina landsmän, vilket gjorde att Frankrikes blå tröjor och Ungerns dito röda skulle smälta samman till en enda stor grå massa.
 

Risken att matchen också skulle tappas i samma skala var också överhängande då båda lagen redan var utslagna ur turneringen, men det visste de inte några månader innan VM skulle starta då FIFA skickade ut instruktioner om vilka färger på dräkterna lagen skulle spela i. De hade bestämt att Ungern skulle hemmadressen (rött) och Frankrike i bortadressen (vitt).  

Men FIFA ändrade sin uppmaning knappa månaden innan VM startade och bad Frankrike komma i blått och Ungern i sitt vita bortaställ, anledningen var att Frankrike hade "hemmamatch" och regler är regler...
 

Innan matchen började så värmde självklart  lagen upp och efter lite trevande tittande på de motståndarna så skymtades något vitt under träningsvästarna - hos båda lagen.

Franska fotbollsförbundet hade totalt missat den sista uppmaningen eller helt enkelt glömt bort det för laget hade prydligt och ordentligt följt första FIFA direktiven och satt på sig sitt vita ställ.

Var det orimligt med rött och blått blev det självklart än värre med helvita. 
 

Domaren undrade förstås var Frankrikes hemmaställ var.

"På vår camp, Hindú Club - I Buenos Aires" fick han till svar från den franska ledningen. Dvs 40 mil från Mar del Plata. Med andra ord en omöjlighet att fixa fram innan matchstart.
 

Enligt några utsagor skulle Ungern erbjudit sig att låna ut sina egna förstaställ men att målvkaten, som var klädd i rött, vägrade byta.  Låter orimligt bakvänt när FIFA i så fall skulle kunna låta Frankrike köra sitt bortastället och låta ungrarna svida om själva till sitt hemmaställ.
 

Hursom, fotbollsdistriktets ledare och klubbdirektören för den div:2-spelande laget Atletico Kimberley insåg situation på läktaren och tog tjuren vid hornen och gav sig ner till FIFA-delegaterna och domarna.  De två kastde sig in i en taxi och drog till Kimberleys klubblokaler. Självklart stötte de på patrull då de inte hade med sig nycklarna till klubbstugan utan de fick bryta sig för att hämta upp de, nya, fräscha tröjorna för den kommande säsongen. 
 

Klappat och klart för att köra?

Japp, men det var bara ett aber. Numrerna på tröjorna stämde inte.

Frankrikes spelare var registrerade hos FIFA med nummer 17 (Lacombe) 18 (Rocheteau) 19 (Six (?!)) och 20 (Royer). Kimberley körde strikt med 2-11 och 13-16 (1 och 12 var vigda till målvakterna). Så numrerna de hade på matchen stämde inte överens det officiella. Tur var så hade ändå spelarna också nummer på byxorna, vilket underlättade en del för den oinvigde om de franska spelarna. Annars var väl brytning grönvita tröjor, blå byxor och röda strumpor den skönaste clashen i VM-historien?

 

 

Matchen då? Ja, den betydde då som sagt ingenting då båda klubbarna var utslagna men Frankrike slöt väl en cirkel ändå genom med sina argentinska klubbtröjor van med 3-1, samma resultat som Argentina torskade med mot Västtyskland i Malmö 1958.

Till skillnad från de argentinska laget tjugo år tidigare var fransmännen mer benägna att behålla tröjorna som souvenir direkt. När Kimberleys klubbdirektör kom för att hämta tröjorna var de bara ett par stycken han kunde hitta, resten vara packade för transport över Atlanten.

Numera finns en av tröjorna att skåda i FIFA:s museum i Zürich.
 

***
 

Men om vi återgår till toppen av texten igen...

Stämmer Bertil Lundgrens ord om att det var första gången ett lag spelat i ett VM med klubbtröjor då Argentina var skrudade som kanariefåglar?

Som ni säkert kommit underfund med redan så är svaret - nej.
 

Herr Lundgren hade dålig koll på en match mellan våra vänner Schweiz och Mexiko i Brasilien VM 1950, vilket kanske inte var så konstigt då de båda mötte varandra i en sista match som, likt den mellan Frankrike och Ungern, inte betydde något mer än prestige då båda var chanslösa att vinna gruppen som avgjordes mellan Brasilien och Jugoslavien.
 

Matchen skulle gå av stapeln i Porto Alegre och till skillnad från debaclet i Mar del Plata hade båda lagen koll redan innan på att det skulle bli en klasch i tröjor, det var nämligen på den tiden då Mexiko spelade med mörkröda tröjor (samma färg de har på strumporna i dagens VM) och i Schweiz med sina vanliga röda med korset på. Inget av lagen hade såklart några reservtröjor så det blev att höra sig för med klubbar i staden.
 

Ni som kan fotbollen där vet att det är Gremio och Internacional som gäller och är de stora klubbarna men den senare föll ju av direkt då de spelar i rött så Gremio blev mer självklart, fast problemet var att klubben huserade i andra ändan av stan. Måste finnas något närmare.

Och självklart, bara några kvarter bort från Stadio Eucalyptus (som för övrigt är riven) där matchen skulle spelas och lagen höll till fanns Esporte Clube Cruzeiro - lag som inte härjat i högstaligan utan bara i lokala Gaucholigan. 

Men det viktigaste var så klart färgerna. Blåvittrandigt satt perfekt som motvikt till det röda.
 

FIFA delegaterna och matchens domare , som inte var mindre än Greven av Rom - Ivan Eklind, körde slantsingling med lagkaptenerna för laget dagen innan och visade att Mexiko vann den och fick välja att spela med sina tröjor.

Men den mexikanska truppen valde överraskande med att spela Cruzeiros tröjor.
Anledningen sägs vara att truppen hade starka band med dem redan innan den här matchen då de spelade mot Jugoslavien på samma arena.  Sen fyllde klubben snart också år (14 Juli) så varför inte hedra dem med att bära deras tröjor.

Sagt och gjort, Schweiz fick behålla sina och Mexiko svidade sig i blått och vitt.

 
 

Hyllningen till klubben hjälpte dock inte mexikanarna då alp-pojkarna vann matchen med 2-1 inför bara drygt 3000 åskådare, bland de lägsta publiksiffrorna i VM-historien.

Dock sitter inte någon av dessa tröjor på något museum i Zürich. De har försvunnit i tidens dimma och ingen vet var man kan få tag på dem. 

"De som var här fick ändå se något unikt, sa preseidenten i Cruzeiros stolt till den utsände reportern i en intervju 2014. Aldrig tidigare har ett lag fått bära en klubbtröja i VM"
 

***
 

Då var vi där igen med historiekännedomen...
 

Vi rullar bandarkiven ytterligare några år - eller snarare ganska många då de var uppehåll på fyrtiotalet pga kriget. Vi hamnar i Italien VM 1934 och matchen om tredje plats, den mellan Tyskland och Österrike.  

De två antagonisterna på den tiden skulle göra upp om bronsplaketten efter att de förlorat mot Tjeckoslovakien respektive Italien i semifinalerna.
 

Båda lagen dök såklart upp i sina klassiska munderingar med vita byxor och svarta shorts, vilket gjorde det helt omöjligt för den italienska domaren Carraro att starta matchen.  Det blev inte annat än att göra som de fick göra längre fran i VM-historien - leta upp klubbtröjor.

Nu var det ju så att alternativen inte direkt svämmade över för lagen, för matchen gick nämligen av stapeln i Neapel. Så, mycket riktigt blev det Napolis ljusblåa ställ som fick göra VM-debut.
 

Lotten avgjorde att det var Österrike som fick svida om och svårt att säga om det satte karaktären på laget för Wunderteam som de kallades på den tiden var griniga mest hela tiden och förlorade också matchen, fast de på pappret egentligen var det bättre laget. Känslan kan inte varit upplyftande att dra på sig italienska tröjor efter att åkt dit i semifinalen mot hemmanationen med en hemmavänlig domare i Ivan Eklind. 


 

Det blev många österrikares sista VM-match - trots att de var i ganska unga åldrar.
Nationen kvalificerade sig för VM 1938 och skulle möta Sverige i första omgången men Hitlers anektering på våren satte stop för alplandets deltagande och några spelare sögs upp till det tyska landslaget. Den stora stjärnan Matthias Sindelar var dock en av de som vägrade att ställa upp i tyska landslaget - av rent politiska skäl. Han var socialdemokrat och hatade nazisterna. Han avslutade alltså sin chans att ta medalj där 1934 i Kampania.
"Se Neapel sedan dö" fick en bildligt symbolisera kanske Österrikes största stjärna genom tidernas VM-karriär.
 

***
 

Så klubbtröjs-VM börjar nere vid Vesuvius fot och slutar på den argentinska kusten efter att passerat "Glädjehamnen" i Brasilien och "Lunds Pireus".
När diskussion om moderna VM kommer upp så är det alltid lite luddigt men kanske har vi en brytning här. 
Det finns inte en infantinsk möjlighet längre att ett lag kommer få låna in en lokal klubbs tröjor för att spela en VM-match.
Den stenhårda kollen FIFA har nu med allt som rör sig så begriper man att OM det skulle bli miss med tröjorna så lämnas det walk over. Punkt.
 
Vi får nostalgiskt sluta ögonen förnimma oss om IFK Malmö, Kimberley, Cruzeiros och Napoli. 

VM för klubblag skulle aldrig kunna bli varit vackrare - och mer sanningsenligt.