Intervju med Alec Purdie, tidigare i New England och senast spelandes i svenska division tre
Den 24-årige mittfältaren/anfallaren Alec Purdie representerade förra säsongen New England Revolution i MLS. Efter fjolårssäsongen fick han inte förlängt avtal med New England och hamnade till slut i FK Älmeboda/Linneryd i svenska division tre, där han spelade nu under våren. I den här intervjun berättar Purdie bl.a. om hur han ser tillbaka på sin tid i New England, vad han tyckte om Jay Heaps som tränare och hur man hanterar att flytta från MLS till svenska division tre.
Alec Purdie föddes 24 november 1988 i Elkhart, Indiana. Elkhart är en stad i norra Indiana med lite drygt 50,000 invånare och ligger ungefär arton mil öster om Chicago. Alec kommer själv att få berätta om sin fotbollsbakgrund i själva intervjun, men jag kan i alla fall berätta att han spelade collegefotboll för Indiana University mellan 2007 och 2011. Hans bästa säsong var 2011, då han stod för åtta mål och fem assists på 22 matcher. Under sin tid på Indiana spelade Purdie med ett flertal nuvarande professionella spelare, såsom Kevin Alston (New England Revolution), Eric Alexander (New York Red Bulls), Will Bruin (Houston Dynamo) och Tommy Meyer (Los Angeles Galaxy).
Purdie draftades av New England Revolution som nummer 22 totalt i 2012 års MLS Supplemental Draft och gjorde tillräckligt under försäsongen för att få ett kontrakt. Det blev dock skralt med speltid i MLS för Purdie. Totalt deltog han i fem matcher, varav fyra var korta inhopp och den femte var en av de sista matcherna i grundserien, då han spelade från avspark till slutsignal borta mot Philadelphia Union. Det blev förlust med 0-1. Efter säsongen, då New England kom näst sist i Eastern Conference, var Purdie en av fyra spelare som waivades av New England och han blev därmed klubblös.
Alec Purdie tillhör agenturen Wasserman Media Group, och i Sverige jobbar en kille vid namn Linus Jacobsson för dem och han har på sistone börjat plocka spelare från Nordamerika och för att para ihop dem med svenska klubbar på lägre nivå, i syfte att de ska göra bra ifrån sig och väcka intresse hos klubbar högre upp i seriesystemet, en taktik inte helt olik den som Patrick Mörk använder för sina afrikanska spelare. Purdie hamnade på detta sätt i en liten småländsk klubb vid namn FK Älmeboda/Linneryd i division tre sydöstra Götaland. Älmeboda och Linneryd är två små samhällen som ligger fyra och en halv respektive tre och en halv mil sydost om Växjö. Purdie spelade för Älmeboda/Linneryd under våren och tyvärr har de haft det tungt och ligger för närvarande näst sist. För Purdies del blev det tre mål på tio spelade matcher. För tillfället är Purdie klubblös men är på jakt efter en ny klubb. Förra veckan tränade han med Sandvikens IF, som ligger sist i division ett norra.
Det där tycker jag räcker som bakgrund och vi går nu vidare till själva intervjun.
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll fotbollen spelade i ditt liv när du växte upp!
- Jag började faktiskt spela fotboll lite senare än de flesta spelare. Jag var nog sju eller åtta när jag började. Vid den tidpunkten var jag en stor basketfantast. I och med att jag är uppväxt i Indiana, som är känd för sin basket, så var det min stora passion. Men efter att jag började spela fotboll så tog det över allt mer och jag har inte ångrat mig. Fotboll har varit mitt liv sen dess, faktiskt.
Du spelade collegefotboll för Indiana University. Hur fick du möjligheten att börja där och hur skulle du summera din tid på Indiana? Var det några lagkamrater i synnerhet som stack ut?
- Ända sedan jag var nio eller tio hade jag velat spela collegefotboll på Indiana University. Det kan nog vara det mest välansedda fotbollsprogrammet i hela USA. Jag fick under hela min uppväxt höra om deras framgångar och jag tyckte om skolan sedan tidigare, så det var ett enkelt val. Jag fick möjligheten att börja där efter att ha deltagit i ett antal turneringar under high school. Jag kommer alltid att vårda minnena från de fyra och ett halvt år jag spenderade där. Allt från fotbollen till det akademiska till de fantastiska människorna jag träffade. Jag kommer alltid att se tillbaka på den tiden som den bästa i mitt liv. Det var en helt otrolig upplevelse. Indiana har en lång historia av framgång, så det kommer alltid att finnas bra spelare där. Jag fick möjlighet att spela med t.ex. Will Bruin, Tommy Meyer och många andra spelare som idag är proffs och jag tror att majoriteten av dem kommer att få långa och framgågsrika karriärer.
Du draftades av New England i 2012 års Supplemental Draft. Hur är det att komma till ett lag som ett draftval och behöva förtjäna ett kontrakt?
- Det är aldrig lätt att komma in i ett lag och ta en plats. I USA, med hela college-/universitet- och draftsystemet, så är man en av de yngsta eller kanske till och med den yngsta spelaren i truppen om man blir plockad av ett lag. Med detta sagt tror jag att det bara handlar om att jobba hårt och tro på sin egen förmåga. Det är ingen slump att man har hamnat där, så man måste visa spelarna och tränarstaben att man förtjänar en plats genom hårt jobb och beslutsamhet.
Hur skulle du beskriva Jay Heaps som tränare?
- Jay är en jättebra tränare. Han är ung och har inte så mycket erfarenhet vid sidlinjen, så han lär sig fortfarande medan han jobbar. Men han har visat genom New Englands spelstil, de spelare han har tagit in och en del bra resultat att han tar klubben åt rätt håll. De kommer att bli väldigt framgångsrika med honom som tränare inom den närmaste framtiden.
Vem eller vilka av dina lagkamrater i New England imponerade mest på dig och varför?
- Det fanns många riktigt bra spelare i New England, men när jag tänker tillbaka så tror jag att jag mest såg upp till Clyde Simms. Han är en väldigt bra defensiv mittfältare, men det som mest imponerade på mig var hans professionalism vid sidan av planen. Han var en av de mest rutinerade spelarna i truppen och han var en sån som alltid gjorde rätt saker. En som jag, som gjorde min första säsong som proffs, kunde titta på honom och lära mycket.
Ser du tillbaka på tiden i New England som en besvikelse, med tanke på att du inte fick så mycket speltid i A-laget?
- Jag lärde mig mycket under min tid i Boston då jag spelade för New England. Under den första halvan av säsongen spelade jag bra, fick speltid och utvecklades som spelare. I början av juli skadade jag dock min vrist ganska allvarligt och det höll mig borta från spel i två månader. Det var rätt förödande för mig när det gäller mina möjligheter att ta en plats i laget och att utvecklas, och från och med då blev saker och ting aldrig riktigt sig lika. Det var såklart inte första gången jag stötte på en motgång i min karriär, och jag har tagit med mig mycket från min tid där, både på och utanför planen. Jag träffade en del fantastiska människor som kommer att vara vän med under många år framöver.
Efter att ha lämnat New England, vad var din initiala plan, att stanna i Nordamerika eller söka dig utomlands? Hur fick du möjlighet att flytta till Sverige?
- Det hade alltid varit min dröm att komma till Europa och spela på någon nivå. Det var min dröm när jag växte upp och nu är jag här. Jag visste inte vilket land eller vilken liga det skulle bli i men jag ville komma hit och se vad jag kunde göra. Jag bad en agent att lägga ut några krokar och se vad han kunde hitta åt mig i Europa, varsomhelst. Det spelade ingen roll om det var i högsta eller femte divisionen, jag var säker på att jag skulle kunna komma in och prestera. Det går inte att säga hur långt jag kan komma, men jag är här och det känns bra och jag ser fram emot att göra mitt bästa.
Var det en svår omställning att flytta från MLS till spel i svenska division tre, med allt vad det innebär i form av sämre lagkamrater, sämre planer, inte lika bra träningsförhållanden och så vidare?
- Ja, det var absolut en omställning att komma till Europa och spela för ett lag i en lägre division, men jag sade till mig själv att det bara skulle vara tillfälligt så länge som jag fortsätter att jobba hårt. Jag försökte att inte fastna på det och istället fokusera på träningarna och mina prestationer, och då tänker jag att allt annat kommer att lösa sig. Så i efterhand kan jag säga att mitt öppna sinne och min hängivenhet hjälpte mig med omställningen.
Hur ser din kontraktssituation ut nu och hur ser den närmaste framtiden ut för dig?
- Mitt kontrakt nere i Småland har gått ut och jag provspelar nu och letar efter en ny klubb. Som nämnt tidigare, jag vill göra bra ifrån mig här i Europa och jag är säker på att jag kan, så jag har tålamod och försöker göra så gott jag kan.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare? Vilken position föredrar du att spela på och vilka är enligt dig dina främsta styrkor?
- Under min karriär har jag alltid varit en renodlad anfallare, mer eller mindre. Under några perioder i college spelade jag yttermittfältare, och lite varstans i New England, men jag måste säga att min bästa position är som forward. Att löpa in bakom backlinjen och på så sätt skapa chanser har normalt varit min främsta styrka. Jag gillar att spela i lag som har tålamod och kan hålla i bollen och bygga upp anfall. När jag väl får bollen gillar jag att spela med ett och två tillslag och få till kombinationsspel med spelare runtomkring mig.
Tror du att staten Indiana kan få ett MLS-lag någon gång i framtiden? Ett Indianapolisbaserat lag ansluter till NASL nästa år. Vad tror du om det lagets chanser att attrahera fans, få mediautrymme och så vidare?
- Det finns ett stort intresse för fotboll i Indiana. Det är populärt i staten tack vare Indiana Universitys framgångar och University of Notre Dames framgångar på damsidan. Jag har alltid hoppats på att Indianapolis ska få ett MLS-lag, men Indy Eleven (som laget i NASL heter, red. anm.) kommer absolut att bli en succé och få många fans. De har också nyligen utsett Juergen Sommer (tidigare A-landslagsmålvakt för USA, red. anm.) som huvudtränare. Jag hade honom som tränare i high school och vet vilken positiv inverkan han kan ha på ett lag.
Till sist, skulle du vilja återvända till MLS någon gång i framtiden?
- Jag har definitivt inte uteslutit att komma tillbaka och pröva min lycka i MLS, men att prestera här i Europa betyder mycket mer för mig.
