Intervju med Andrew Jenkins, walesisk målmaskin på collegenivå
Walesaren Andrew Jenkins studerar på och spelar collegefotboll för The College of St. Scholastica i Duluth, Minnesota. Den gångna säsongen vann han skytteligan i NCAA Division III med hela 33 mål på 21 matcher. I den här intervjun berättar han bland annat om sitt beslut att flytta till USA, varför den gångna säsongen gick så bra för honom och varför The College of St. Scholastica har blivit något av en brittisk koloni.
Andrew Jenkins är en 21-årig walesare som studerar på och spelar fotboll för The College of St. Scholastica i Duluth, Minnesota. The College of St. Scholastica är en skola med knappt tretusen studenter som tillhör Upper Midwest Athletic Conference i NCAA Division III. I idrottssammanhang går skolan under namnet Saints, kanske inte helt överraskande med tanke på att Scholastica är "a saint of the Roman Catholic Church and the Eastern Orthodox Churches". Andrew Jenkins, som är anfallare, gjorde i år sitt tredje år på St. Scholastica och både för honom personligen och för laget gick det väldigt bra den här säsongen. Jenkins vann skytteligan i NCAA Division III med makalösa 33 mål på 21 matcher och dessutom gjorde han tio assists. Totalt har Jenkins under sina tre år på St. Scholastica gjort synnerligen imponerande 65 mål och 22 assists på 59 matcher. St. Scholastica vann samtliga fjorton matcher i conferencen i år och vann sen Upper Midwest Athletic Conference-finalen mot University of Minnesota Morris, men i NCAA-slutspelet blev de utslagna direkt mot en skola med det svenskklingande namnet Gustavus Adolphus College. Lite kuriosa om fotbollslaget på St. Scholastica är att de har ett helt knippe spelare från de brittiska öarna. De har fem engelsmän, en walesare (Andrew Jenkins), en nordirländare och en irländare. Även tränaren Barry Chastey och den assisterande tränaren Dave Robinson är engelsmän.
Jag bestämde mig för att försöka få kontakt med Andrew Jenkins när jag tittade runt på NCAA:s hemsida och såg hur otäckt mycket mål han hade gjort den gångna säsongen. Via ett mail till Jesse Robinson, skolans Director of Athletics Communications, fick jag kontakt med Jenkins och han var vänlig nog att svara på mina frågor. Nu går vi över till själva intervjun.
Till att börja med, berätta lite om din fotbollsbakgrund (var du kommer från, vilka klubbar du har spelat för och på vilken nivå och så vidare) och vad fotbollen betydde för dig under din uppväxt.
- Fotbollen spelade en jättestor roll för mig när jag växte upp. Jag minns att jag från väldigt tidig ålder brukade spela fotboll på lördagsmorgonen för att sen gå och titta på Cardiff City på eftermiddagen om de spelade hemma. Den första klubben jag spelade för var vid åtta års ålder och de hette Lisvane Panthers. Tro det eller ej, men jag började som målvakt innan jag bytte till anfallare vid tio års ålder. Jag bytte till ett mer närliggande lag, Rhiwbina, när jag var fjorton, men det lag jag har mest att tacka för är Merthyr Town FC. När jag var sexton skrev jag på för den semiprofessionella klubben Merthyr Tydfil, som nu heter Merthyr Town, och när jag var sjutton började jag spela för deras A-lag. Jag har tränaren Gary Sheppard att tacka för att han scoutade mig i en försäsongsmatch mot Cardiff City. Jag gjorde mål i den matchen och han sa att det var en av anledningarna till att han ville att jag skulle träna och spela med A-laget. Jag spelade faktiskt matchen mot Cardiff City som högerytter, och det var där jag spelade för Merthyr, innan jag bytte tillbaka till anfallare i och med flytten till USA.
Varför beslutade du dig att flytta till USA för att spela collegefotboll?
- I åldern tolv till sexton hade jag fem provspel med Cardiff City och inte en enda gång fick jag erbjudandet att skriva på för dem. Att skriva på för Merthyr var en av de bästa sakerna som kunde hända mig. De är bara en av sex walesiska klubbarna som spelar i det engelska ligasystemet, så att få spela i turneringar som FA Youth Cup och FA-cupen var något som jag verkligen uppskattade och fortfarande minns med glädje. När jag spelade med Merthyr ville jag dock hålla flera dörrar öppna. Min ambition var fortfarande att spela på högsta möjliga nivå. När möjligheten att spela för St. Scholastica presenterades bestämde jag mig för att flyga till USA för att besöka skolan och bodde då med två lagkamrater, Ant och Joe. Det var helt klart en stor anledning till mitt beslut, och jag ångrar inte det inte alls.
Att göra 33 mål på 21 matcher är ett väldigt imponerande facit. Varför tror du att det gick så bra för dig och för laget den här säsongen?
- Laget jobbat väldigt hårt och vi har många talangfulla spelare från Nordamerika och Storbritannien. Lusten att vinna finns alltid där, och jag tror att det hjälper. När det gäller de 33 målen på 21 matcher så är det något som jag inte hade kunnat uppnå utan hjälpen från mina lagkamrater. Jag jobbar väldigt hårt på och utanför planen för att bli så bra jag kan, och det är siffror som jag är väldigt stolt över, men jag vet att ”there is no I in team”. Vi tappar många spelare till nästa år på grund av att de tar examen, men jag tvivlar inte på att den nuvarande truppen tillsammans med nya spelare kan prestera på nytt.
En annan spelare som hade en väldigt imponerande säsong hos dig är en annan britt, i form av engelsmannen Joe Watt som gjorde 20 mål och 33 assists på 23 matcher. Hur skulle du beskriva honom som spelare?
- Joe är en fantastisk spelare. Om han kommer en mot en med en försvarare så kan det bara sluta på ett sätt. Jag har honom att tacka för en del av målen jag har gjort för han slår bra inlägg in i straffområdet, inte bara till mig utan till alla i laget. Han är väldigt jämn och det är en mardröm för backarna att spela mot honom.
Hur kommer det sig att det finns så mycket brittiska spelare på St. Scholastica?
- Jag tror personligen att de brittiska spelare som kommer hit känner att det är ett nytt kapitel och en ny utmaning i livet. Jag ville komma hit för att jag ville ha en utmaning, och jag ville spela på så hög nivå som möjligt. Det spelade också in att det spelar är så många britter här, däribland även två av tränarna. Att ha en välbekant kultur runtomkring mig har gjort att han har känt mig mer hemma.
Hur stort är fotbollsintresset i Duluth? Vad går lokalbefolkningen igång på vad gäller sport med tanke på att staden inte har något professionellt lag?
- Vår tränare driver en lokal fotbollsklubb vid namn Gitchi Gummi. Utöver spel i high school ger den klubben barnen i Duluth möjligheten att spela fotboll och tävla mot varandra. Som du säger så finns det inget proffslag i Duluth så jag antar att The College of St Scholastic också är ett sätt för barnen att se fotboll på högre nivå. Förhoppningsvis är det något de uppskattar.
Finns det några stora skillnader i taktik, träning, spelstilar och så vidare i USA jämfört med i Storbritannien?
- Taktiken och träningen är väldigt lik. Även om laguppställningarna kan skifta en del så får man möta en del bra lag som bjuder på hårt motstånd. Både i Merthyr och här på St. Scholastica har mina tränare varit brittiska, och alla har haft stor kunskap inom sporten och har hjälpt en att utvecklas som spelare. Som sagt, detta hjälpte mig att acklimatisera mig.
Om någon svensk som funderar på att spela collegefotboll i USA läser det här, vad har du för tips till honom eller henne?
- Om det finns spelare i Sverige som vill spela collegefotboll i USA så rekommenderar jag det verkligen. Under mitt första år spelade jag faktiskt med en svensk spelare, Ace Amin från Västerås. Han verkade älska att spela fotboll och trivdes med den annorlunda livsstilen i USA, som de flesta utländska spelarna tycks göra. Det tar inte lång tid att anpassa sig och när man väl har gjort det är det ett av de bästa besluten du någonsin kommer att ta. Som jag sa, jag ångrar ingenting.
Vilken position föredrar du att spela på och hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag känner att min bästa position definitivt är som anfallare. Jag minns inte varför jag bytte från målvakt, men det är ett beslut som jag är glad att jag fattade. Beskriva mig själv som spelare? Tja, jag är ju anfallare, så jag gillar att skjuta så fort läget kommer. Jag är snabb, så jag gillar att springa med bollen och försöka ta mig förbi spelare. Om man som anfallare märker att någon är bättre än du så måste du ändra ditt spel. Det gynnar inte bara mitt eget spel utan hela laget.
Avslutningsvis, vad har du för ambitioner och mål med din fotboll?
- Mina mål för framtiden är helt klart att spela på så hög nivå som möjligt. I den bästa av världen skulle det såklart vara för en professionell klubb. Om det inte händer så kommer jag att jobba hårt där jag väl hamnar och kämpa ännu hårdare för att spela på högsta möjliga nivå.
