Intervju med Ben Sippola, amerikansk spelare senast i Torslanda IK
Ben Sippola, Torslanda IK.

Intervju med Ben Sippola, amerikansk spelare senast i Torslanda IK

Den 24-årige amerikanske backen/mittfältaren Ben Sippola spelade den gångna säsongen för Torslanda IK i Division 1 Södra och var bland annat med när de slog ut Kalmar FF ur Svenska Cupen. Tidigare har han bl.a. spelat för Columbus Crew i MLS. I den här intervjun berättar Sippola till exempel om hur han hamnade i Sverige och hur det är att komma in som "rookie" i ett professionellt lag.

Ben Sippola är en 24-årig amerikansk fotbollsspelare som ursprungligen kommer från Northfield, Minnesota och som den gångna säsongen spelade för Torslanda IK i Division 1 Södra. Sippola kom till Torslanda inför årets säsong efter att ha varit klubblös förra året och dessförinnan tillhört Columbus Crew i MLS under säsongen 2011. Han fick ingen speltid i MLS den säsongen, men spelade mycket i Columbus reservlag som det året vann MLS:s reservlagsserie. Sippola draftades som nummer trettio totalt i 2011 års MLS Supplemental Draft och imponerade tillräckligt på tränarstaben för att få ett kontrakt. Han hämtades från Butler University, som är ett universitet från Indianapolis. Under sina fyra år på Butler gjorde Sippola 69 matcher, fjorton mål och femton assists. Under sitt sista år blev han utsedd till den bästa spelaren i Horizon League, som är namnet på den conference som Butler tillhör.
 
Torslanda blev som sagt nedflyttade i år efter att ha kommit tolva i Division 1 Södra. Ben Sippola hade även personligt en tung säsong med mycket skador och kunde bara medverka i tretton av 26 seriematcher. Dock var han med i säsongens höjdpunkt för Torslanda när de mycket överraskande slog ut allsvenska Kalmar FF i Svenska Cupen med totalt 5-3 efter straffar.
 
I den här intervjun berättar Ben både om sina erfarenheter från hemma i USA och här i Sverige, såväl på som utanför planen. Jag vill slå ett slag för hans hemsida thegrizzlybeard.com och det faktum att han letar nytt lag inför nästa säsong. Nu går vi till själva intervjun.

Till att börja med, berätta om din barndom och vilken roll fotbollen spelade när du växte upp!

- Jag började spela fotboll när jag var sju år gammal när min familj flyttade till Colorado. Dessförinnan bodde vi i Minnesota och jag spelade då ishockey från väldigt ung ålder. Ingen av mina kompisar spelade ishockey, de spelade fotboll, men det dröjde inte länge förrän jag följde med strömmen. Jag lärde mig att spela fotboll under lunchrasterna i skolan. Ungdomsfotboll var väldigt populärt i Colorado. När jag växte upp såg jag upp till MLS-spelare som Marcelo Balboa och Marcus Hahnemann, men under merparten av min barndom försökte jag ta efter en Colorado Avalanche-spelare, nämligen Peter Forsberg, när jag spelade streethockey. Vi flyttade tillbaka till Minnesota när jag var tio och jag har spelat fotboll ända sedan dess.

Hur fick du möjlighet att börja på Butler University och hur skulle du summera din tid där?

- Möjligheten att börja på Butler University och spela fotboll för dem kom under mitt sista år på high school. Jag spelade high school-fotboll för Shattuck St. Marys U.S. Soccer Development Academy och Butler hade sett mig spela några matcher i North Carolina. Mina fyra år på Butler var utan tvekan de bästa åren i mitt liv. Fotbollen var väldigt bra och de relationer jag byggde upp har visat sig vara ovärderliga. Jag kan rekommendera spel på collegenivå till alla svenska killar och tjejer som vill spela fotboll på hög nivå och få en bra utbildning och stipendium. Kvaliteten på collegefotbollen skulle överraska många svenskar.

Du spelade med Matt Hedges, som idag är i FC Dallas, under din tid på Butler. Hur skulle du beskriva honom som spelare?

- Matt Hedges är en otroligt smart och begåvad spelare. Han har en ovanlig kombination av storlek, snabbhet och teknik och det gör honom så värdefull. Han springer som en Tyrannosaurus Rex, vilket ger en märklig dimension till hans spel. Jag tycker framförallt att Matts framgång är en härlig historia. Han utvecklades som mest i åldern 18-22. Han förbisågs av många collegetränare och idag är han en av de bästa mittbackarna i MLS. Jag har aldrig träffat någon som älskar fotboll mer än Matt. Jag är säker på att han spelar med sig själv på FIFA dagligen.

Hur är det att komma in som rookie i ett professionellt lag, som du gjorde i Columbus?

- Att komma in som rookie är en väldigt spännande tid för en fotbollsspelare. Dagen då Columbus erbjöd mig ett kontrakt var den lyckligaste i mitt liv. Det svåraste med att vara en förstaårsspelare är att vänja sig vid snabbheten och det fysiska på professionell nivå. Jag tror att de flesta unga spelare och folk överlag underskattar tempot i spelet i MLS. På tv kanske det inte ser lika attraktivt ut som en match i Premier League, Bundesliga eller La Liga, men folk glömmer bort hur atletisk och fysisk MLS-spelaren är. Som rookie är det inte bara att vänja sig vid mycket bättre spelare, man ska också mäta sig med en helt annan nivå av idrottsmän.

Var det någon lagkamrat i synnerhet i Columbus som imponerade på dig?

- Jag imponerades mest av den nigerianske landslagsmannen Emmanuel Ekpo, som idag spelar för Molde i Norge. Han var en oersättlig del av Columbus lag och att tappa honom var verkligen tungt. Jag blev även otroligt imponerad av Eddie Gaven. Jag har aldrig träffat en mer ödmjuk person som har haft sådan framgång på fotbollsplanen. Jag lärde mig mycket från Eddie om att spela enkelt och hur man ska bete sig på och utanför planen. Han är det fulländade proffset.

Hur skulle du beskriva Robert Warzycha som tränare?

- Robert var en väldigt bra före detta spelare, och på så sätt var han verkligen en spelarnas tränare och killarna antingen älskade eller hatade honom. Han är den typen av tränare som aldrig kommer att komma över det faktum att han är för gammal för att spela och att sidlinjen är hans nya hem. Jag är tacksam för chansen som Robert gav mig genom att ge mig ett kontrakt och få vara en del av 2011 års Columbustrupp.

Trots att du var en viktig del i det lag som vann MLS:s reservliga 2011 fick du aldrig chansen i A-laget. Känner du att du ändå utvecklades mycket under din tid i Columbus?

- Både ja och nej. Det är alltid svårt för en spelare att bedöma om man utvecklas eller inte när man aldrig får chansen att bevisa sig på veckolig basis. I Sverige kan en spelare alltid få matchtid även om man inte är med i startelvan. Det finns inte samma möjligheter i USA, helt enkelt eftersom det inte finns lika många professionella lag och avståndet mellan klubbarna är enormt. Jag spenderade mer tid än någonsin åt att träna, så på så sätt utvecklades mitt spel mycket tekniskt. Jag är dock först och främst en tävlingsmänniska och fick inte leva ut detta eftersom jag inte fick spela så mycket matcher, så jag utvecklades inte så mycket som jag nog hade kunnat. Jag lärde mig mycket om vad som krävs för att vara en professionell fotbollsspelare på högsta nivå; år av uppoffringar, beslutsamhet och fullständig hängivenhet för att bli bäst. All heder till de som når toppen, för att bli professionell fotbollsspelare är ingen lek och ju tidigare en spelare inser detta, desto större är hans eller hennes chans att lyckas. Det finns alltid någon där ute som jobbar hårdare än du.

Hur spenderade du 2012, efter att du hade lämnat Columbus och innan du kom till Sverige?

- Min initiala plan för 2012 var att komma till Skandinavien, men en akut blindtarmsoperation dagen innan jag skulle åka satte stopp för det. Sen drog jag på mig ett par mindre skador som ställde till för mig under den period då jag skulle ha skrivit på för något lag, så möjligheterna kom och försvann. Jag såg den här perioden av "free agency", ett finare ord som många fotbollsspelare använder för arbetslöshet, som en fantastisk möjlighet att ägna mig åt andra drömmar. Jag spenderade större delen av 2012 till att backpacka ensam genom Mellanöstern och att guida flugfiskeresor i västra USA. Om man träffar mig kommer man snabbt märka att flugfiske är min största passion. 2012 var trevligt!

Hur dök möjligheten att flytta till Sverige upp, och vad visste du om Sverige och svensk fotboll innan du kom hit?

- Möjligheten att flytta till Sverige dök upp genom en före detta tränare på Shattuck St. Mary’s vid namn Tim Carter och hans kontakt med en vän i Sverige som heter Joakim Frisk, som är VD för det svenska företaget Bluechip Study USA, som jobbar med att hjälpa svenska studenter att spela fotboll och studera utomlands. Jag hade just återvänt från mitt flugfiskejobb i västra USA och bestämde mig för att ge fotbollen en sista chans. Allt jag visste om Sverige var ryktena om snygga blondiner, som har visat sig stämma, och Zlatan såklart. Eftersom jag är från Minnesota har Skandinavien en speciell plats i mitt hjärta. Jag omgärdades av många Svensson, Andersson och Johansson när jag växte upp. Min mamma har norska rötter och min pappa är finsk, så att flytta till Sverige kändes som att komma hem på något märkligt sätt.

För en svensk fotbollssupporter kan det verka konstigt att en amerikan flyttar till Sverige för att spela för en liten klubb som Torslanda. Hur resonerade du när du bestämde dig för att skriva på för Torslanda?

- När jag berättar för svenskar att jag är från USA och spelar för Torslanda tittar de oftast på mig som om jag vore någon sorts galning och jag måste ofta berätta en lång historia om hur jag hamnade här för att de ska förstå varför jag är här. Eftersom jag kom till Sverige sent i februari hade de flesta lagen i Superettan och Division 1 redan spikat sina trupper för 2013 och provspelsmöjligheterna var väldigt begränsade. Torslanda var mer en fråga om bekvämlighet än något annat. Klubben håller till nära där jag bor på Hönö och möjligheten att spela för en nykomling i Division 1 kändes spännande.

Hur skulle du summera den gångna säsongen för dig personligen och för laget?

- Personligen var den här säsongen ett mardröm, sett ur ett fotbollsperspektiv. Ingen kunde ha anat att säsongen skulle sluta med att jag missade över tjugo matcher på grund av skador och sjukdomar. Jag började säsongen bra innan jag drog på mig en vristskada som höll mig borta fram till sommaruppehållet. Efter uppehållet var jag tillbaka och startade i Torslandas seger mot Kalmar i Svenska Cupen. Jag drog mig sen på en meniskskada i mitt högra knä som gjorde att jag missade resten av säsongen. Det här året var också en besvikelse för klubben. Möjligheten var bra för oss som nykomlingar att göra ett avtryck och jag önskar att vi kunde få en ny chans. Trots svårigheterna för laget har mina lagkamrater varit fantastiska, och det övriga folket i klubben likaså. 

Hur har din tid i Sverige varit utanför planen? Är det något särskilt med Sverige eller svenskarna som du har reagerat på?

- Jag trivs verkligen utanför planen. Sverige är ett vackert land, speciellt västkusten där jag bor. Ja, svenskarna förbryllar och fascinerar mig. Min inkilning i Torslanda hade lett till en stämning i USA. Jag skrev ett blogginlägg i mars, med titeln "22 Things a Foreigner Can’t Help but Notice About Swedish People and Culture". Det inlägget "went viral" och lästes av mer än en miljon personer i Sverige. Sånt kan bara hända i Sverige. Det rörde upp en del känslor, men för det mesta tog svenskarna det med en klackspark. Jag lade ned bloggen ett tag, men nu är den igång igen. Adressen är thegrizzlybeard.com.

Vilken position föredrar du att spela på och hur skulle du beskriva dig själv som spelare?

- Jag föredrar att spela högerback, men jag kan också spela defensiv innermittfältare. Jag är en hårt arbetande spelare med stor arbetskapacitet. Jag springer mycket och täcker mycket ytor. Jag försöker hålla mitt spel så enkelt som möjligt, genom att slå passningar, leda och organisera laget. Enkla saker som görs bra regelbundet har varit mitt träningsmotto. Jag har ett bra skott och kan bidra med en fysisk dimension till vilken position jag än spelar på. Jag är som en väldigt dålig Paul Scholes.

Till sist, vad har du för framtida mål och ambitioner, både på och utanför planen?

- Jag har för avsikt att fortsätta spela på hög nivå i Sverige och för tillfället letar jag efter en ny klubb för 2014, så om det är någon som letar efter en skadad avdankad amerikan så är jag idel öra! Skämt åsido, jag tar det dag för dag när det gäller fotbollen. Jag måste bli frisk till 2014 och om jag kan bli det är jag sugen på att spela ytterligare ett år i Sverige. Vid sidan av planen har jag ambitionerna att starta ett flugfiskereseföretag, att skriva för friluftsmagasin och att vara tränare på heltid, oavsett om det är på ungdomsnivå, college eller professionellt. Att lära mig flytande svenska står också på listan.

Johan Dykhoff@johandykhoff342013-11-06 08:15:00
Author

Fler artiklar om USA